Inlägg från: Anonym (barbapappa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (barbapappa)

    Inte kär i min man

    Milk and Coffee skrev 2013-02-25 08:56:05 följande:
    Har inte varit här inne på lääääääänge, min situation är samma vi är fortfarande ihop men innerst inne känner jag samma. Jag försöker verkligen och det känns ändå rätt för barnen.
    Usch så tungt det låter.. Kan du säga ärligt att du är lycklig? Eller känner du (vilket jag anar/tolkar) att du offrar din egen lycka..?

    Jag separerade i höstas och vi är nu skilda, har en bra relation och trevar oss fram på var sitt håll mot nån slags framtid. Om det var rätt eller fel kan man alltid spekulera i, de gånger jag tänkt seriöst på allt som hände är jag övertygad om att vi hade en möjlighet att hitta tillbaka men jag hade inte tålamod nog och hon hade ingen tillräckligt stark önskan att vilja. Till slut så blev beslutet det enda möjliga när vi båda var så trötta och tilliten slut.

    Visst är vi olika på många sätt men inte mer än nästan alla andra par jag känner.
    Jag känner fortfarande ibland att det var sorgligt att det gick som det gick, men det är inte tragiskt eller så. Shit happens, bara att gå vidare på bästa sätt. Barnen funkar hyggligt bra i detta men det vore en lögn att säga att det är friktionsfritt, det tar tid och man har ett mått av dåligt samvete för att man utsätter dem för en sån här förändring i livet, utan rösträtt eller möjlighet att påverka.

    I ett läge som ditt M & C kan jag dock inte se något annat val än att gå vidare och försöka bli lyckliga på varsitt håll. När det verkligen är så torftigt och känslomässigt (passion) dött.. Är det verkligen det man vill lära sina barn..!? Att de ska "nöja sig" med ett sånt liv..? Detta är nämligen resultatet av att du "offrar dig".. De lär sig att man inte kan/ska ställa högre krav än så i en relation. Du lär de var de ska lägga ribban..

    När de sedan träffar en partner som förväntar sig mer passion och närhet så kommer de inte förstå vad han/hon pratar om..? Vaddå, det är väl bra som det är...?

    Hoppas allt går bra nu med allt och att du hittar en väg där du vågar vara lycklig och stå för att det är viktigt i livet - både för din egen skull och barnens.

    kram
  • Anonym (barbapappa)

    Antar att man borde vara glad för att tråden länge höll en god ton och var väldigt givande för människor som försökte förstå denna svåra relationsproblematik ur flera perspektiv. Det har gett mig mycket på många sätt att få lyssna på kvinnor som öppet berättar om sin svåra situation och under lång tid förkom väldigt lite av den bitterhet och fördömande som brukar kväva varenda tråd i ämnet. Jag vet av erfarenhet att det finns många, många fler nyanser och intressanta perspektiv än frågan om rätt eller fel, ond och god, fin och ful, svart eller vitt. Det är tragiskt att ni (några) bittra, bedragna och känslomässigt förlamade av självömkan känner en slags tvångstankar att flyta omkring här på forum i jakt på varje svag människa som öppnar sig och blottar sin mänskliga svaghet. Ni läser inte ens trådarna längre utan skjuter reflexmässigt och försöker lösa era egna historiska tillkortakommanden genom att ge er på människor ni inte ens känner, än mindre deras känslor eller relationer. Relationer och förutsättningar som så totalt kan skilja sig ifrån er egen resa. Det mest tragiska är att ni inte inser att ni inte hjälper någon, varken dem ni anser er nödda att moraliskt avrätta, övriga läsare eller er själva. Ni kväver bara samtalet, tystar människor som vill öppna sig och ger mer och mer näring åt mörkret som aldrig släpper taget i ert innersta. Nu är inte jag på sidan som bedrog men OM jag vore det hade dessa bittra vendettor snarare gett mig en bekräftelse på att det var rätt att vara otrogen. Jag skulle aldrig kunnat tro att människor som inte kan se bortom sin egen bitterhet någonsin har varit mottagliga och öppna för att faktiskt prata om problemen i relationen. Jag vet att den här tråden hjälpte många att inse hur mycket deras otrohet skadade, inte för att de blev moraliskt fördömda och hånade utan via ett öppet samtal, byggt på förståelse och försoning snarare än bitterhet och förenklade moralkakor. Det är med lite sorg jag ser hur ännu en riktigt bra tråd dödas av några bittra människor som inte orkat resa sig ur dyn och göra något vettigt av sina liv efter att de blivit bedragna. Tack för ordet alla gamla vänner här. Jag antar att denna tråd snart kommer tystna igen eftersom samtalet dog.

  • Anonym (barbapappa)
    Fool skrev 2013-02-28 22:46:08 följande:
    Jag respekterar att du tycker som du tycker , men jag tycker det är lite märkligt hur lite tolerans det finns för ifrågasättande från en tråd som du menar är så öppensint och fantastisk på alla sätt. Jag menar ni får gärna diskutera era otroheter med varandra hur mycket ni vill , men samtidigt så får man väl oxå inse att detta ÄR ett öppet forum där människor med andra åsikter än just era kan komma att skriva sina åsikter och kanske tom ha mage att ifrågasätta eller ha fräckheten att inte hålla med om det som skrivs. Då anser iaf jag att det minsta man då kan göra är att besvara dessa frågor på ett sakligt sätt , att genast få kruppanfall och börja kräka ur sig de vanliga ramsorna om bitterhet , fördömmande , häxjakt , etc så fort det kommer ett inlägg som inte är medhåll och ryggdunkande känns extremt omoget.

    Om tråden är så mogen som du menar så borde den oxå kunna tolerera ifrågasättande och kanske tom en viss kritik , förutsatt att den då är saklig och inte rena påhoppen såklart. Jag menar otrohet ÄR ett känsligt ämne , och det finns människor som blivit utsatta för det som kanske inte riktigt håller med om det ni skriver . då känns det lite märkligt att samma personer som förspråkar förtåelse och öppensinthet för deras otroheter samtidigt själva uppvisar en sån enorm brist på förståelse. Borde inte förståelse och tolerans vara ömsesidig ?

    Om man endast tolererar medhåll i en tråd så kanske man ska hålla den låst så att endast likasinnade människor kan komma till tals , att försöka göra så i en öppen tråd där även människor som inte håller med om det som skrivs kan komma till tals är dömt att misslyckas.  Alternativt skriva det i trådstarten.. OBS! Endast medhåll tolereras i denna tråd.

    Jag kan hålla med dig om att en del av kritiken som skrivits är rena påhoppen , men alla kritiska eller ifrågasättande inlägg har inte varit det. En del av dem HAR varit sakliga men besvarats med en rätt sunkig ton , och då anser jag att dessa svar oxå dragit sitt strå till att sänka nivån på diskutionerna. Vill man ha tolerans och förståelse så bör man kanske oxå visa det själv ?
    Min sorg handlar om att du och några till tar sig rätten att verkligen - toalt utan lyhördhet och känsla för samtalet - klampar in som en elefant i en porslinsbutik och skriker ut bitterhet.
    Jag inser att det inte går att göra något åt eftersom det mycket riktigt ÄR ett öppet forum och det finns oerhört många sätt att förstöra ett samtal på utan att direkt bryta mot några uttalade forumregler.

    Det som dock i praktiken sker (överfört till ett IRL-exempel) är att en grupp människor står och pratar lågmält, lyhört och förstående med varandra om saker som berör på det innersta. Man öppnar sig, lyssnar och utbyter erfarenheter i samförstånd.
    I det läget brakar du in, fool (och några med dig), konstaterar på ett ögonblick att det handlar om otrohet - och bräker ut den vanliga propagandan samt trycker ner de människor som behöver ett samtal.

    Du talar om saklighet - men det är något som du själv har 0,62% av i dina egna inlägg.
    Det senaste är ett sånt exempel.

    Jag är själv inte på den "otrogna" sidan och har varken uppmuntrat till eller sagt att det är ok att vara otrogen. Vad jag minns från denna tråd (och en del privata samtal i anslutning) så är det ingen av de otrogna här som påstår att de har rätt att vara otrogna. Flertalet mår rent av dåligt och har ångest.
    För egen del valde jag att försöka förstå och lära mig något om hur komplext och svårt det är med relationer - istället för att nöja migi med primalnivån och skrika ut hur dumt det är att vara otrogen.

    De "sakliga argumenten" tillför ungefär lika mycket som att man skulle gå in i ett samtal om mellanösternkonflikten eller terrorism och skrika ut "det är dumt att slåss!".

    Du, fool, har troligen skrivt ett par tusen inlägg med exakt samma budskap: Det är dumt att vara otrogen, det finns inget moraliskt försvar, man blir ledsen och kränkt när man utsätts. Det var inte "mitt" fel att hon bedrog mig. Hon/du hade ett annat (bättre) val. Avsluta - innan du är med någon annan.

    Har jag glömt något?

    Hur många tusen gånger (till) ser du behov av att upprepa dessa sanningar innan du är nöjd? Hur många nya trådar behöver du starta? Hur många trådar behöver du gå in och skrika i?
    Mår du bättre av det själv? Tror du (uppriktigt) att någon förändrar sina känslor och tankar av att du dunkar in den propagandan.
    Tik Tak skrev 2013-02-28 22:14:42 följande:

    Det är inte lätt att resa sig från att ha blivit bedragen man lär sig då vilket vidrigt svek det är och man utvecklar nolltolerans till otrohet och otrogna och man vill då aldrig utsätta någon annan för det men jag hoppas att det går bra för TS och alla andra i hennes situation. 
    Jag förstår att vissa drabbas hårt på det sätt du beskriver och väljer att hantera det genom att "slåss" mot allt och alla som påminner en om det man själv varit utsatt för.
    Däremot är det inte sant att "man utvecklar nolltolerans till otrohet.." Du gjorde det kanske men det är ett val man har att göra.

    Jag har och många andra har valt att gå en annan väg, genom förståelse och försoning till en kunskap som gör både mig och min nästa partner bättre rustad för en bra och mogen relation.
    Det kan jag säga att hade jag valt att ägna tiden åt ett par tusen bittra inlägg i en slags inkvisition där jag försöker "sätta dit" alla som nämner ordet otrohet i ett anonymt internetforum.. då hade jag varit ett nervvrak nu, olycklig och i mycket stort behov av psykisk och medicinsk vård.

    Jag fattar verkligen inte hur ni orkar?
    Den skadan som ni åsamkar er själva - med detta sätt att hantera smärtan - är långt mycket större än själva otroheten hade behövt leda till.

    Ni har valt att vältra er i självkömkan och flasha om och om igen med detta.
    Obegripligt, tragiskt och en smula patetiskt.
  • Anonym (barbapappa)
    Fool skrev 2013-03-01 09:58:24 följande:
    att anse att allt som inte är rent medhåll per automatik oxå är bitterhet och hat käns extremt omoget och precis lika enkelsprigt som den bitterhet du så gärna gnäller över. En vuxen människa borde kunna tolerera andra synpunkter än sina egna , att få sina åsikter ifrågasatta (alla tänker inte lika) annars har man inte lämnat förskolestadiet än.
    Kan du hänvisa till någon enda rad som jag skrivit som backar upp det du påstår?
    Det du gör nu (mer eller mindre medvetet?) är klassisk "halmgubberetorik";

    - Du tillskriver mig påståenden som inte existerar och sen argumenterar du mot dessa.

    Bitterheten som jag uppfattar från dig (och några till) handlar inte främst om argumenten som sådana - utan det uppenbara behovet att hela tiden, gång efter gång efter gång efter gång, i tråd efter tråd.. upprepa och spy ut moraliska fördömanden.
    Inget av detta är per definition åsikter eller agumentation - det är bara ett ständigt pysande av jobbiga känslor som kokar över.
    Att detta definieras som bitterhet är nog (dessvärre) ingen subjektiv åsikt utan så nära en "medicinsk" definition man kan komma. Face it!

    Samtal eller debatt?

    Inse att varje samtal i livet inte är menad att bli en debatt. Försök att känna in med en gnutta lyhördhet om det är ett samtal du går in i (när andra redan är i gång och samtalar) eller om det faktiskt är en debatt..

    Öppnar man en tråd med rubriken:
    Otrohet - rätt eller fel?  så kommer ingen att reagera för att man faktiskt tycker till, bryter och bänder åsikter mot varandra. Syftet med tråden ÄR att tycka till (även om man oftast förväntas hålla sig till sakfrågan även i en debatt).

    En tråd där någon öppnar sitt hjärta och skriver  "Inte kär i min man" som dessutom under ca ett år varit ett finstämt samtal om känslor, våndan, barn, uppriktig kärlek och andra mänskliga värden är ett samtal - ingen debatt!
    - Skulle man kliva in i ett IRL-samtal (bland en grupp människor som redan pratat en god stund, lugnt och fint med varandra) på samma sätt med moraliska fördömanden och spetsiga tvärsäkra åsikter om någon i sällskapet hade man troligen blivit ombett att hålla tyst och gå iväg.. lyhördhet är nyckelordet här.

    Lika väl som du tar dig rätten att missa/ignorera detta och klampa på totalt okänsligt i ett läge där dina åsikter varken efterfrågas eller är välkomna - tar jag mig rätten att säga ifrån och beklaga att det hände.

    Det handlar inte om att man kan/får ha olika åsikter, en del (många) av dina åsikter håller jag rent av med om.. Det handlar om att det inte alltid är läge att spy ut alla åsikter man bär på - i varenda sammanhang man kan.
    Med ett minimum av social kompetens och lyhördhet inser man detta.
    Jag har inga större förhoppningar om att kunna förändra beteendet hos er jag syftar på men tänker ta mig rätten på samma sätt att debattera om bristande social kompetens och lyhördhet för det goda samtalet - om jag upptäcker det och det  berör mig.

    999 ggr. av 1000 har jag bara lämnat trådarna. I princip läser jag aldrig under "otrohet" längre eftersom de trådarna är söndertrasade av alla era moraliska fördömanden och skarpa angrepp på allt och alla.
    Det är jättesynd eftersom ämnet verkligen intresserar mig och jag skulle vilja lära mig mer.

    Att debattera om otrohet intresserar mig inte alls så DE trådarna öppnar jag inte - tyvärr så blir det alltså debatt i alla trådar där någon dyker upp som varit otrogen, samtalet dör, ingen ny kunskap eller insikt får plats och mitt intresse dör.

    Denna tråd känner jag lite extra starkt för eftersom den så länge var undantaget - en av ytterst få trådar som inte blivit en debatt om rätt och fel utan handlade om djupare, inre frågor, ambivalens och omtanke. Dock inte utan nyans.. det har funnits utrymme att blotta sig själv och sin tydliga egoism.
    Det var inte heller en tråd där människor sökt "stöd" för att kunna fortsätta vara otrogna (eller börja) - något som ju också förekommer i forum och som även fått mig att reagera ett par gånger..

    trött
  • Anonym (barbapappa)
    Fool skrev 2013-03-01 10:40:34 följande:
    Mao ni får gärna ha er tråd för er själva om det är det ni vill , men om ni nu endast tolererar medhåll skriv då gärna det i trådstarten så att de slipper bli meningslösa debatter om vad man har rätt att skriva och vad man inte har rätt att skriva.....

    Måste man skriva allt som man INTE vill prata om i TS..? Det skulle bli ganska så komplicerat att lyckas få med något.. Jag skulle kunna börja skriva kakrecept plötsligt i en tråd om aborter - med hänvisning till att detta inte undanbedes..

    Vore det inte betydligt mer rimligt och klokt att den som går in och skriver i en tråd håller sig till det som faktiskt/tydligt frågas om..!?

    så här skriver TS (efter en självkritisk och utelämnande beskrivning av sina felaktiga handlingar/beslut och känslomässiga våndor):


    Milk and Coffee skrev 2011-05-18 20:41:13 följande:
    Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

    Vad i detta är svårt att förstå?
    TS söker/sökte inte stöd för att fortsätta vara otrogen, inte heller hade hon behov av att bli "förlåten" eller bekräftad att hon gjort rätt. Hon ville (vill) ta sig ur ett mycket svårt känslomässigt dilemma och söker erfarenhet från andra människor som varit i liknande situationer.

    Hur  kan man få detta till att syftet skulle vara en generell debatt för eller emot otrohet..!?
    Ska man verkligen behöva beskriva det tydligare än så?

  • Anonym (barbapappa)
    Fool skrev 2013-03-01 10:56:35 följande:
    Du får vara hur trött du vill , det bekommer mig inte det minsta , men som sagt ,bara för att du och jag har olika åsikter om vissa saker betyder inte det per automatik att varken du eller jag har mer rätt en den andra. Vi kanske anser oss ha rätt , men om det ÄR så eller ej är upp till var och en , vi har helt enkelt olika åsikter och uttrycker dem.

    När man däremot börjar anse sig ha rätten att censurera andra människors åsikter , dvs förneka dem rätten att uttrycka vad just de tycker för att det inte överensstämmer med ens egna åsikter så är man ute på fel spår. Du får tycka vad du vill om mig och det jag skriver , det har du allt rätt till , men att ge dig själv rätten att besträmma vad som är ok eller inte ok för mig att skriva kan du bara glömma , jag kommer fortsätta ge uttryck för vad just jag tycker precis som du kommer skriva vad du tycker.   

    Men nog sagt , vill ni har er tråd i fred alldeles för er själva , så varsågod , jag skriver inte här mer och ni kan återgå till rådande koncensusfestival. Men mitt tips är att om ni vill undvika sånna här diskutioner i framtiden så borde ni oxå lägga upp regler i trådstarten för exakt hur man får yttra sig i denna tråd. 
    Då tackar jag för rådet och ger dig rådet att faktiskt läsa vad andra skriver.. både i TS och i de inlägg du argumenterar emot.
    Jag har svarat flera gånger på precis det du tar upp nu (igen) men du verkar inte ha läst - eller begripit.

    Samma råd kan alltså gälla dig; starta gärna egna trådar där du och likasinnade kan debattera och komma "överens" om hur dumma alla andra är.

    men tack för att du lämnade här - och lycka till
  • Anonym (barbapappa)
    Tik Tak skrev 2013-03-01 13:52:08 följande:

    Så du har ingen som helst respekt ölr din man då du så fegt och ryggradslöst smyger runt bakom hans rygg och bedrar honom.
    Lägg av nu och styr iväg nån annanstans med din bitterhet. Det finns otroligt många trådar där du kan spy din galla över otrogna människor. Vad försöker du uppnå med att vara otrevlig och fördömande mot människor som du inte känner eller har något med att göra.

    Du skulle troligen må bättre av att inte vara här alls, eller rikta din ilska och bitterhet åt nåt annat håll (exempelvis mot den du egentligen är arg och bitter på).

    Om du inte har räknat ut det redan:
    - Ditt liv kommer inte att bli ljusare och mer positivt för att du tar dig rätten att fördöma människor och agera moralisk åklagare.


  • Anonym (barbapappa)
    Tik Tak skrev 2013-03-01 14:02:27 följande:
    Jag säger ifrån när människor beteer som fega skitstövlar mott sina partner och bedrar smygger och sviker  finns ingen ursäkt för otroget skitstövleri.
    Om jag levde ihop med en så otroligt jobbig person som du tycks vara, som vältrar dig i självömkan och bitterhet över dina egna misslyckanden.. ja då skulle jag ha förståelse för att man behöver få kontakt med nån som har lite empati, som är lyhörd och socialt kompetent.

    Det finns ingen anledning att du gör ALLA strider till dina.
    Denna tråd handlar inte alls om för eller emot otrohet - du kan diskutera det i säkert 100 andra trådar där dina fördömande åsikter i alla fall har med ämnet att göra.

    Gör dig själv en tjänst och välj strider som du mår bra av.
    Här framstår du bara som en patetisk, bitter förlorare som inte accepterat att du blev bortvald.

    Mår du verkligen bra av det här?
  • Anonym (barbapappa)
    Tik Tak skrev 2013-03-01 14:50:02 följande:
    Som jag skrev tidigare finns inga ursäkter otroget relationsbedrägeri bara dåliga ursäkter av fega människor som inte vågar ta ansvar för sinna egna handlignar  och försöker skylla dem på omständigheter ingen tvingar otrogna att bedra det är helt och hållet deras eget val.
    Det är ingen här som ursäktar otrohet. Kan du hänvisa till något sånt uttalande?

    Tråden handlar inte om att ursäkta otrohet utan hur man hittar en väg vidare - ur en situation som man varken försvarar eller söker ursäkter för.

    Igen, för tionde gången eller så:
    - Detta är ingen debatt för eller emot otrohet!

    Du är på fel plats för den diskussionen!
    - Du gör dig bara löjlig och framställer dig själv som otroligt bitter och patetisk.

    Jag skulle hellre leva med en otrogen partner än någon så fylld av förakt och bitterhet.
    Kan du inte skrika ut din ångest nån annanstans?

    Åter: mår du verkligen bra av detta?
Svar på tråden Inte kär i min man