Inte kär i min man

Nej, att backa bandet och fortsätta som förr går såklart inte, alltså har du i nuläget inte de två alternativ du angivit. Det är inte så farligt att bryta upp, det är kanske dessutom enda möjligheten för dig att se din man med nya ögon. Men det du håller på med nu är inte rättvist mot någon av er. Det blir som att du vältrar över ansvaret att göra slut på honom, trots att det faktiskt är du som vill ut.

Jodå. Men inte utan brake. Det är faktiskt enda chansen i vissa lägen, att gå alltså – du ger vare sig din man eller dig själv en ärlig chans genom att stanna och lida och försaka. OM du ska stanna så är det för att du kommit på att det är det du vill, på riktigt. Annars gör du bara alla illa, även din man och dina barn. Det är faktiskt så.
Tyvärr måste man välja, och välja bort. Och se vad framtiden har i sitt sköte. Det kan visa sig att du valde rätt, och det kan visa sig att du valde fel. Det är jobbigt, men vem har sagt att allt ska vara lätt?

Jag som levt och lever i en mycket långvarig relation – inkl kriser, där en inkluderar separation och återförening  – kan vittna om att den där förälskelsen liksom kan återvända när förutsättningarna blir de rätta. Den blossar upp med en enormt mycket djupare, mer passionerad glöd än någonsin den mer hysteriska nyförälskelsen. När barnen klarar sig själva och förutsatt att man väljer att ägna sig åt varandra.
Så kan det också bli. Och jag ser många exempel på detsamma i min omgivning. Medelålders par med lååång gemensam historia som liksom blommar upp, startar nya projekt och liknande.
Så nä, inte sjutton handlar det, som många uttrycker det, att avstå passion i en lång parrelation. Precis tvärtom. Men ibland måste den dö för att, kanske, kunna återuppstå.

Det du säger är bara ett lite dystrare sätt att uttrycka något som också kan sägas annorlunda.
Kanske är det tilliten till sig själv man måste återerövra.
Så man slutar tro att hela ens livs lycka hänger på den andre personen och istället kan känna glädje och tacksamhet att det finns en annan, helt autonom person, som faktiskt vill dela sitt liv emd mig. Och att det är härligt att jag också vill dela mitt liv med honom/henne.
Alla, långt ifrån alla, behöver ju dela på sig för att bli varse detta. De löser sina kriser utan att tillfälligt lösa upp banden. Och andra löser definitivt upp banden och går vidare åt varsitt håll. Somliga gör detta om och om igen.

Ja, det handlar ju om uppskattning, eller hur. Om det ska vara meningsfullt att hänga ihop måste man uppskatta sällskapet på ett aktivt sätt. Då blossar även den gamla förälskelsen upp då och då.

Nej, egentligen är inte känslor så svåra att "styra och ställa" över. Vi skapar liksom förutsättningarna. Din otrohet påverkar t ex dina känslor för din man. Du känner, helt naturligt, en viss skuld och skam som du, också mänskligt, försöker hantera genom att också lägga över en del skuld på honom ("om han inte varit sån och sån/gjort så och så hade jag aldrig...")
Det är ingen bra grund för kärlek.
Jag tror mig veta att du anser det vara the other way around, dvs att du var otrogen pga dina falnande känslor för din man. Men så enkelt är det aldrig.
Om ni nu separerar och din man blommar upp, träffar någon annan och de strålar av ömsesidig förälskelse – så kommer det också att påverka dina känslor för din man.
Om du vill ge ditt äktenskap en chans så måste du berätta för din man om din otrohet. Ärligt, utan omsvep och utan att skylla ifrån dig. Det leder garanterat till turbulens där ni, särskilt om ni tar hjälp från familjerådgivning, kommer att prata med varandra på ett sätt ni troligen inte gjort på åratal. Er relation blir satt i korsdrag, allt gammalt unket vädras ut.
Det leder i sin tur till en av två saker: antingen att det är dödsstöten för er relation, ni går åt varsitt håll med ny plattform under fötterna. Eller ni kommer varandra nära på ett sätt ni aldrig varit, ni väljer varandra på nytt och, bokstavligen, börjar om.
Om du inget säger blir det helt enkelt som ett utdraget värkarbete utan förlossning.

Tik Tak, jag önskar att det gick att filtrera bort dig. Du är som ett virus, faktiskt. Ge dig bara. Nu skriver jag bara för att ditt namn inte ska stå nederst, för då vill man banne mig inte gå in på trådarna.