Inte kär i min man
Anonym (Osäker) skrev 2013-02-27 14:56:05 följande:
Tittade in här idag och såg att den här tråden var bumpad. Jag har tänkt på er alla som varit med i den, kan inte fatta att det snart är två år (!) sedan vi skrev här. Tråkigt att höra att du har samma känslor Milk and Coffee. Det är ju inte så lätt att tvinga sig själv att ändra på dem. Har du någon kontakt med din vän?
Här är det ungefär som förut. Har inte haft kontakt med min vän på drygt ett år och har verkligen försökt att få saker att fungera med min man. Nu konstaterar jag nog mest krasst att det här är stendött och det kommer inte att bli bättre än så här. Jobbar på att ta mig ur det. Det går långsamt, men framåt. Jag mår ganska bra och känner mig stark i alla fall, vilket är en oändligt stor skillnad mot våren 2011. Orkar inte ens tänka på hur eländigt jag hade det då.
Det var verkligen länge sedan jag läste här i tråden. Intressant att höra hur det gått för er.
Milk and Coffee: jag förstår att det måste vara tungt att kämpa på utan att känslorna är med. Men du måste inte kämpa för barnens skull! Du förtjänar att vara lycklig. Är det liv du har nu som helhet tillräckligt för dig? Mår du bra? Är du oftast tillfreds och känner någon slags välbefinnande i vardagen? Njuter du av guldkornen? Jag hoppas det. Livet är för kort för att man inte ska leva det fullt ut.
Osäker: tråkigt att höra att din relation är stendöd. Men eftersom den är det, är det nog dags att gå vidare. En skilsmässa är jobbig och det tar tid att ta sig igenom den, men det är inte en katastrof.
Hur har det gått för mig? Jo, jag kämpade, precis som ni, med att få liv i mitt äktenskap. Men det gick inte. Vi passar helt enkelt inte ihop och var inte lyckliga med varandra. Idag har vi separerat och är goda vänner och samarbetar mycket bra kring barnen. Barnen mår bra och har inte tagit skada av skilsmässan. De tycker att deras föräldrar är gladare och mer närvarande nu. Själv mår jag bra, fortfarande är det nya livet mycket nytt och jag har ännu inte hittat alla rutiner. Men jag är lugn och tillfreds, känner en grundglädje som bär mig och en härlig frihet att få växa på mina egna villkor. Livet är betydligt lättare att leva nu, än förut.
Många kramar till er!