Inte kär i min man
Hej! Är precis i samma sits. Har råkat bli kär och gått över gränsen. Har inte sagt något till maken, men nu känner jag att jag vill trycka på en pausknapp. Jag har varit gift i över 20 år med honom och han är helt okej. MEN jag kommer behöva ta en paus nu.
Kommer som någon föreslog att flytta till en lägenhet varannan vecka och sen se om jag får tillbaka känslorna för min man. Den jag var otrogen med behöver tid och lära känna mig. Jag kan inte vänta och jämföra vad som blir bäst. När hjärtat flyttat från en människa är det taskigt att vara kvar tycker jag.
Är jag kvar får ju inte min man som jag varit otrogen mot en möjlighet att bli kär, gå vidare, vara lycklig. Han går och tror att mitt hjärta är hos honom. Vilken jävla livslögn. Värre än att vara otrogen.
Efter att ha levt ett liv med samma man och varit totalt trogen hela tiden i över 25 år så kom turen till mig. Jag är väl lite chockad och samtidigt ångrar jag inget. TikTak plingplång människor dömer för att de inte någonsin känns kärleken.
Den kärlek jag känner med denna man är själsfrändenivå på. Så jävla jobbigt. Försöker få bort honom ur mina tankar men han finns där hela tiden. I drömmar, och egentligen längs med hela livets stig. Så underbar.
Är skiljsmässobarn och led inte av att mina föräldrar gick skilda vägar. Jag känner ingen skuld mot barnen. De unnar mig sann kärlek. Det vet jag. De förstår det där med kärleken.
Vill också veta hur andra kommit ur situationen bättre. Detta är ett helvete....