barbapappa01 skrev 2011-06-06 07:48:34 följande:
Tack för tipsen, jag behöver all hjälp jag kan få just nu. Går in mot ett mer kompakt mörker än hittills känner jag. Hoppas känslan är övergående annars vet jag inte hur jag ska ta mig igenom.
Det vore så mycket enklare att kapa och börja ett nytt liv omgående. Att åter bygga upp självkänslan och släppa fram bilden av mig själv som en stark och attraktiv singelfarsa med alla valmöjligheter öppna för framtiden. Att lämna henne bakom mig, låta henne sköta sitt eget liv och ta eventuella smällar själv (eller bli lycklig, förhoppningsvis).
Lite av den här känslan fick jag för några dagar sedan och det kändes väldigt bra, samtidigt som jag insåg att det nästan var kört, att jag var på vippen att verkligen upp mitt äktenskap. Fick lite panik eftersom jag fortfarande trodde (tror) att vi kan få en ljus framtid tillsammans.
När vi nu går in i en prövotid, i ett känslomässigt mörker, så ser jag att det är här striden står, för mig.
- Frågan är om det är möjligt att må bra och bygga mig en positiv tillvaro/framtid och samtidigt låta mitt skepp ligga kvar "i hamn". Orka fortsätta vänta på att hon ska komma ombord...?
Men visst finns det hopp. Jag får helt enkelt göra mitt bästa och ta en dag i taget..
Kanske visar det sig vara fullt möjligt och då är jag tillbaka på banan.
Thanks for listening..

Ja, det är så det är. Det går upp och ner. Ibland flera gånger om dagen. Men det är helt normalt när man är i kris. För det är nog så du måste se det. Du har hamnat i en kris. Och det är självklart otroligt jobbigt och tungt, men du kommer att gå igenom den - stärkt som människa.
Det jag har lärt mig av min egen kris, som visserligen skiljer sig från din men som ändå har det gemensamt att det är just en kris, är att min lycka inte är beroende av någon annan. Kan låta märkligt, men det är min insikt. Barnen är ju viktigast i mitt liv och dem har jag självklart kvar, oavsett. Sedan kan ingen man
göra mig lycklig. Det är upp till mig att finna lyckan i livet alldeles själv. Och den finns ju i så mycket: barnen som sagt, vänner, fritidsintressen, att uppnå sina mål, att lyckas på jobbet. Och, naturligtvis, i kärleken.
Du kommer att ha din process, och den går upp och ner, men tillåt dig att känna både glädje, sorg, frustration, ilska, saknad, längtan. Det är när du fastnar som du ska se upp. Då är vänner viktiga. Bra vänner är viktigt - de kan hjälpa en att inte fastna i ältande.
Och jag finns här - om du vill ha någon som lyssnar! Jag är väldigt bra på det. Har ju inga lösningar, men du får gärna skriva av dig. Det brukar hjälpa mig iaf - att sätta ord på kaoset inombords.