Inte kär i min man

Det finns aldrig någon garanti att något skall fungera (nytt förhållande) eller att man kan rädda ett redan existerande (efter en otrohet). Men man måste ta ett beslut ifall man vill lämna och testa ett nytt eller om man skall ge det gamla en ärlig chans. Att stå halvvägs emellan de båda har i mina ögon ingen chans att rädda det gamla. För det är oundvikligt att man både äter kakan och behåller den. Och precis som Anonym (me) skriver så blir det så att någon vinner kärleken och då oftast den nya. Vilket i sig inte är konstigt då vi människor alltid är nyfikna på nya upplevelser så länge  - speciellt om vi kan behålla (den inbillade tryggheten) i det man redan har.

Sen kan man i eftertankens kranka blekhet alltid tycka att man borde ha gjort tvärtom. Att man borde ha separerat helt direkt. Eller behållit den gamla partnern. Men det är ofta en insikt man kan stå för efter man har utvärderat det hela och har svaret i handen. Men innan dess så vet man inte. Kärlek är inte så svårt att finna. Det svåra är att behålla den. Och om vi är olyckliga där vi befinner oss men aldrig vågar testa alternativet så är risken stor att vi fortsätter att leva missnöjda.

Testa alternativet - vad betyder det?

Det beror på vilka värderingar man själv lägger in i detta. För vissa kan det vara att följa förälskelsen och bryta upp med risk att man senare kanske upptäcker att man har valt fel. För andra kan det vara att bryta med den andre och fokusera helt på sin partner och ge förhållandet en ärlig chans med samma risk att han senare inser att man valde fel. men det finns inget som säger att det inte skall fungera. Det är upp till var och en att bedöma. Utifrån den egna situationen och det förhållande man har. För det finns de som faktiskt har blivit lyckligare med en ny partner och när en tid har gått så har även den som blev lämnad insett att det kanske var bäst så (och den personen har hittat en ny partner och är lycklig). Och likadant för de som bestämmer sig för att hitta tillbaka till varandra. Men har varit så nära att förlora varandra att man nu är mycket mer försiktig och omtänksam om varandra. Ungefär som när man har varit nära att förlora någon i en olycka eller likn. Visst kan taggarna finnas kvar men kan man kommunicera och är öppen om det hela så kan det leda vidare till en starkare samhörighet och kärlek än den hisnande förälskelse som man i det andra valet hade känt men som hade följts utav att den falnar och sedan vad? 

Möjligheterna finns där. Sedan är det upp till var och en att välja. Men man får inte glömma att man är två personer i det hela. Och att lura den andre (och sig själv) genom att inte ta ett beslut och köra dubbelt brukar aldrig sluta bra.

Om vi skulle stanna upp för ett ögonblick och fundera på ifall alla dessa "snedsteg" hade kunnat ske ifall vi inte hade all den teknik och dess möjligheter som vi har idag.

Fransmännen anses som de som lever för att flirta och har gjort det till en konstform. Men vad är att flirta? Någon har försökt beskriva detta såhär:

De är två personer som visar intresse för varandra, men de går inte ut och säger det. I själva verket anses det ofta att det är framfusigt att säga det rakt ut. Istället så går man runt det hela som en katt kring het gröt - man skämtar, ger komplimanger och med hjälp av fysiska signaler visar sina egentliga avsikter.

I grunden är att flirta helt enkelt ett sätt för två personer att nära interagera med varandra utan att löpa linan fullt ut. Men när du kommer in bakom avsikten till flirten och den exakta innebörden till den, så blir det mycket mer komplicerat. Flirten behöver inte vara romantiskt eller sexuell - ibland är det bara vänliga skämt utan några andra avsikter. Ibland kan även den ena person ha romantiska avsikter medans den andra bara har sexuella, eller inte ens inser att man någon flirtar med en.

Flirt kan vara ett par ögon och en blick man möter på bussen i affären som lovar något. Eller "det där" som kan uppstå mellan två personer fast det inte behöver leda till något mer. Många anser att en flirt skall stanna där. Att det är just kicken och bekräftelsen som är det som flirten handlar om - just i det ögonblicket - men att det sedan inte bör leda till något mer. Och det är kanske här problemet ligger.

Den som säger att han inte mår bra av en flirt, en liite längre blick från någon man möter på gatan, drar nog mycket på sanningen. För en oskyldig flirt får oss att må bra, stärker vår självkänsla och boostar vårt självförtroende. Vi mår bra av det mao. Och så länge som den är oskyldig så kan ingen ha någon kritik mot den. Det är först när vi väger in andra saker i flirten, när vi vill gå längre och när vi söker något i den samtidigt som vi fortfarande lever i ett (icke öppet) förhållande som det kan bli problem.

Historiskt sett har det varit svårt att gå längre i en flirt. Våra möten har varit begränsade till fysiska träffar (nån på gatan, på krogen, på arbetet osv) där man sedan har skiljts åt och möjligheten till att ta upp flirten igen har varit begränsad utan att medvetet har gett den andre en kontaktväg (med undantag för arbetet då). Men idag har vi så många möjligheter att flirta på nya sätt än vad vi hade för 10 år sedan. Vilket kan bli lockande för många.

Tekniken idag gör att vi kan starta själva flirten via nätet eller mobilen. Vi har Facebook, SMS, mail, chatt, MSN, forum osv. Förut hade via bara snigelpost och ångtelefon vilket gjorde att den impulsiva flirten var svår. Detsamma ifall man ville ta upp den och gå lite längre. Vi kan idag även söka upp personer vi vill flirta med direkt från hemmets lugna vrå eller från mobilen vart som helst vi befinner oss - och starta en flirt eller mer när som helst på dygnet. Och just dessa möjligheter kan bli för lockande för de som kanske är lite kluvna över vad de egentligen vill med en flirt.

Jag tror att det är ganska enkelt att dras in i något som man från början inte (medvetet) hade tänkt skulle leda så långt. Och så hittar man sig själv i ett flirtande med en annan (gammalt ex, jobbarkompis osv) som plötsligt börjar utveckla sig till något helt annat. När den spänningen finns där och blir djupare så kan det bli som "en drog" som bara smakar mer. Man kan inte sluta att messa/maila/chatta och man väntar otåligt på svar. Allt för att det sporrar det som man saknar. Kalla det spänning i vardagen, kalla det flykt. Den finns där. Och teoretiskt så är det inga problem att snabbt gå från en flirt till något mycket mer allvarligt bara på en kort tid. Tekniken möjliggör detta och då använder vi det ifall vi känner behovet.

Vuxna klagar ofta på den yngre generationen att de hela tiden söker blixtsnabb bekräftelse. De vill synas och höras. Det är Instant Gratification som gäller. De är inte intresserade av att bygga upp något under lång tid och att sedan (kanske) får skörda frukterna av det. De vill ha det här och nu! De har ingen lust att vänta. Därför kastar de sig in i dokusåpor och talangtävlingar eller slåss om att bli den mest beundrade bloggaren. Sanningen är dock att det är vi som har skapat denna värld och på senare år så har en del kritik riktats mot denna. Vi hyllar skönhet, karriär och pengar framför allt annat. Att det är vi som förser den yngre generationen med dessa verktyg men att vi samtidigt kritiserar dem för att de använder dem och lever efter dessa värderingar.

Men vi kanske borde fundera ett tag vad all denna teknik i kombination med dessa värderingar gör med oss själva. Det är inte omöjligt att vi är mycket värre en den yngre generationen. Skillnaden är att vi gör det i det fördolda. Och att denna möjlighet med att kommunicera med vem som helst, var som helst, när som helst kommer att leda till en "bakfylla" där vi inte har förstått att vissa saker kan få jobbiga påföljder ifall vi inte tänker till. För det är ju så att alla har rätt att känna och tänka precis som man vill. Men man måste INTE leva ut dessa impulser.  

Nu blev det en lätt filosofisk vinkling på TS. Men de flesta otroheter/affärer/kärlekskonflikter börjar ofta med att en kontakt går över i en flirt men att den sedan utvecklas till något mycket mer som sedan är svår att backa tillbaka ifrån. Och just tekniken vi har idag medger att vi har möjligheter till detta. Något som generationen innan oss inte hade en chans till. Jag vill inte skylla på tekniken eller förbjuda den. Det enda jag menar är att det kan finnas orsaker vi kanske inte tänker på varför folk från början lyckas snärja in sig i något de inte trodde de skulle fastna i. Att man sedan väljer att göra det samt vad påföljderna kan och blir har jag redan skrivit ett antal inlägg om.