Anonym (me)

Äldre 22 Aug 17:26

592 svar

Inte kär i min man

Ezzelinos skrev 2011-08-22 17:15:11 följande:

Ok det svåraste jag tycker det är i det här att inte höra av sig och så samtidigt vet jag att det är det bästa för att hon ska få vara ifred!! Och kanske undra om jag verkligen är kvar där jag säger att jag är känslomässigt! Att inte visa va jag känner och bara se glad ut och hel o ren när vi ses! Det kan ju få henne på andra tankar kanske ! En positiv sak i allt detta är att det är nog den bästa bantningskur jag varit med om !!!! 14 kg på 3 v!! :-0!

Ja kan man lungt säga , jag gick ner över 10 kg på kort tid

Glömde ta med i förra inlägget att du bör fundera lite på vad DU vill , hur DU vill leva ditt liv , hur mycket DU tänker stå ut med. Ni är ju trotts allt två om ert förhållande och kan bägge två avluta det när som helst.

Anonym (me)

Äldre 24 Aug 09:32

#350

Petter 172 skrev 2011-08-23 22:06:30 följande:

Ja, jo samma här. Så fort hon hittar en lägenhet så blir vi varannan vecka. Spännande vad man inte visste efter 15 år.

Visst är det en intressant känsla att få veta att stora delar av ens liv varit en stor lögn ?

Tycker det är så otroligt facinerande att man kan lita på varandra med sina liv , man kan sätta nya liv till världen tillsammans osv , men man kan inte tänka sig tala om för sin partner hur man egentligen känner. Hellre gör man det vid sidan om och säger inte till förrän man verkligen fått prova på och haft god tid på sig att bestämma sig.

Jag undrar när vi människor slutade kommunicera på riktigt , när tog cynismen och egoismen över , när blev vi så fega ?

Anonym (me)

Äldre 25 Aug 13:13

#357

45 Ã¥r skrev 2011-08-25 11:29:40 följande:

Min man har tagit det väldigt hårt, det här var absolut inte vad han ville! Han flyttade fram sina gränser allteftersom också och ville ändå ge det ett försök även efter att han fick reda på att jag träffat den andre mannen under våren. Samtidigt som han sa att han inte visste om han skulle klara av det. Men han har samtidigt inte gjort något aktivt för att "locka tillbaka mig", mer väntat ut mig känns det som. Han har däremot, upplever jag, försökt bonda mer med barnen. Han kan också skratta och skämta och vara som vanligt på ytan (mot barnen och andra) trots att han mår dåligt inombords. Det har jag svårare för att klara av tyvärr. Det kanske också har gjort att jag inte har tagit till mig helt hur dåligt han faktiskt har mått eftersom han har hållit skenet uppe på det sättet.

Han har ömsom sagt att för honom har det aldrig funnits någon annan, och att han vill göra allt för att rädda äktenskapet. Ömsom sagt att ingen annan kommer att stå ut med mig som han har gjort. Och att ingen kommer att älska mig lika mycket som han har gjort, att han skulle minsann aldrig ha lämnat mig.

Han säger också att efter att jag har flyttat vill han ha så lite kontakt som möjligt, bara det som krävs för barnens skull. Det tycker jag känns jättetråkigt såklart samtidigt som jag kan förstå honom. Jag borde ha skött detta bättre, men det är lätt att vara efterklok...

Det är tyvärr ännu en baksida av otrohet som många inte tänker på , att om man har barn tillsammans så kommer man tyvärr fortsätta ha en slags relation till varandra , hur denna relation blir beror väldigt mycket på vilket sätt relationen avslutades. Fanns det svek med i bilden så kan man räkna med att relationen till varandra som skiljda föräldrar kommer vara minst sagt ansträngd. Det drabbar såklart barnen i form av att man tex inte kan ha gemensamma födelsedagar etc.....mina barn frågar fortfarande varför jag och mamma inte kan vara vänner , varför vi inte kan fira födelsedagar ihop osv... blir ibland knepigt att förklara.

Men precis som du skriver , gjort är gjort , det är något du nu får leva med , men jag tycker du gjorde rätt i att lämna din man , att leva tillsammans för barnens skull , utan någon genuin kärlek är inte bra för någon , synd bara att du valde att avsluta på ett sådant sätt.

Däremot tycker jag du borde fundera över vad det är du egentligen söker , om det är passion så får du nog räkna med att den lägger sig i så gott som alla förhållanden efter ett tag , samma sak gäller förälskelse , det finns en viss skillnad men kärlek och förälskelse , förälskelse är något som är relativt lätt att finna men flycktigt , varar bara så länge , kärlek är något djupare och bestående men inte lika lätt att finna.

Anonym (me)

Äldre 29 Aug 10:01

#366

Anonym (Osäker) skrev 2011-08-29 08:35:14 följande:

Känner igen det där med dramatiska män. :) Hoppas att det går bra för er!

Här är det måndag efter en helg när vi har grälat och däremellan försökt undvika varandra. Jag borde vara utvilad men känner mig mest dränerad.

Barbapappa må vara dramatisk eller vad ni vill kalla det.... men

Jag tror barbamamma och alla andra i liknande situation ska vara jävligt glada att ni öht fått en ny chans. Att ni har män som är villiga att ge er en ny chans trotts att ni svikit dem , för det skulle lika gärna kunna varit så att de drog från dag ett.

För mig som varit i barbapappas situation så känns det som väldigt dålig smak och lite cyniskt att läsa inlägg om "dramatiska män" etc....för låt oss inte glömma att det trotts allt är NI som har felat. Vilka anledningar eller ursäkter ni känner att ni haft är egentlige ointressant , för ni hade lika gärna kunnat avsluta era förhållanden innan ni inledde något nytt eller hur ?

Anonym (me)

Äldre 29 Aug 11:23

#369

Anonym (Osäker) skrev 2011-08-29 11:05:25 följande:

Men hela den här tråden verkar vara dålig smak för dig och jag förstår egentligen inte varför du är här eftersom du tar varje tillfälle i akt att fördöma oss. Vi vet redan att vi gör fel, tack så hemskt mycket.
De flesta av oss verkar också älska våra män och ha som mål att få det bra hemma, trots att vi har gjort omvägen kring en annan man för att komma på den saken.

Gnäll och fördömanden är väldigt osexiga egenskaper så jag hoppas att du låter mindre bitter på riktigt än här.

Jag kan förstå att det är svårt att ta kritik , det tycker väl de flesta. Medhåll är väl alltid lättare.
Det jag kriticerade i mitt senate inlägg var inte er otrohet i sig utan ert sätt att förlöjliga era partners reaktioner på en situation som ni trotts allt försatt dem i.

Sett från min synpunkt låter det lite som om jag slår någon i skallen med en bräda och sedan sitter och småskrattar över personens reaktion med mina kompisar.... andra som själva slagit brädor i skallen på folk lär säkert tycka det är skitkul , de som själva blivit slagna i skallen någon gång lär inte tycka det är lika roligt. Speciellt när det handlar om människor som är villiga att förlåta att jag drämde en bräda i skallen på honom / henne.

Anonym (me)

Äldre 17 Oct 15:43

#383

Milk and Coffee skrev 2011-10-17 13:39:52 följande:

Tänkte faktiskt på er och hur det hade gått, jag har kommit i en neråtspiral igen. Jag har verkligen verkligen försökt älska min man men det går inte mer än på vänskaplig nivå. Det har lagt sig lite med den andre vi har ju inte haft någon som helst kontakt och kommer inte ha i framtiden heller men jag saknar så känslan av att tända på någon av att vilja ha sex för att jag är tänd. Nu tvingar jag mig själv. Allt annat funkar vi har ju stort umgänge och sköter våra sysslor som vi ska men jag känner att jag dör lite mer för varje dag samtigit är jag livrädd för att lämna har inga syskon, väldigt liten släkt, en sjuk mamma som jag tar hand om och så har jag ju det bra med allt förutom kärleken barnen älskar sin pappa och DE har det ju bäst så här så jag kämpar på och önskar att det kunde kännas bättre och hatar mig själv för att jag inte kan känna mer...

Tråkigt , men jag måste beundra dina försök att försöka....

Jag tror att det är väldigt svårt att hitta tillbaka när man redan tagit steget och provat på förbjuden frukt , jag tror att man omedvetet jämför det man har hemma med det man upplevde med den andre , även om man kanske rent logiskt förstår att det är en orättvis jämförelse (någon man känner utan och innan med någon ny och outforskad , där man dessutom är påverkad av en förälskelse) men det undermedvetna , känslorna hänger inte med. Och det är trotts allt en känsla du försöker uppnå med din man.

Jag tror att man omedvetet försöker hitta samma känsla som man upplevde med den andre med sin partner , vilket är en omöjlighet. Det går liksom inte att jämföra. Det enda som kanske hjälper är låååång tid , eller KBT eftersom problemet inte sitter i din logiska del av hjärnan utan i det undermedvetna , precis som vilken abstinens som helst , rökning , alkohol etc. Men frågan är om det är värt det , eller om det är det du verkligen vill.

Anonym (me)

Äldre 18 Oct 11:01

#389

Milk and Coffee skrev 2011-10-18 09:38:08 följande:

Ja det är en svår sits. Jag blev ju påkommen med min otrohet och jag har i klartext berättat för min man att jag bara känner vänskap för honom och egentligen sagt att det är inte rättvist för någon av oss att vara kvar men han håller mig krampaktigt kvar trotts att han innerst inne vet att jag inte attraheras av honom längre. Förstår inte hur man orkar vara kvar i något sådant. Jag försöker så gott jag kan och han är ju så snäll och bra och go och att ta steget till total ensamhet med barnen varannan vecka är svårt speciellt när man har en så snäll man som låter mig hållas som försöker så fruktansvärt mycket att rädda vårt äktenskap han gör allt rätt det är mig det är fel på och jag hatar mig själv för det. Vill ju så gärna älska denna fantastiska man men samtidigt längtar jag såååå efter att blir riktigt riktigt kåt. Finns så många rötägg och jag har något jättesnäll så vill jag itne ha det vad är jag för människa?!

Jag är glad för er andra att det funkat ok för er. Förstår att det inte är en dans på röda rosor men att det fixar sig.

Jag har varit i din mans sits och det är ingen höjdare det heller , att veta att man duger , men inte lika bra som någon annan tär på en. Antagligen håller han oxå krampaktigt fast vid något som egentligen inte existerar längre.

Mitt ex var otrogen med en kollega , jag gav (tyvärr) henne en ny chans och vi hamnade i en liknande sits som er , dvs jag antar att sexet hon upplevde med den andre mannen var så mycket bättre att hon inte ville släppa det utan fortsatte vara otrogen (hon hade dessutom fått känslor för honom) trotts att vi gick på FR för att försöka rädda vårt förhållande. Ett halvår senare fick jag reda på hennes fortsatta otrohet och vi separerade , separationen blev tyvärr en ganska smutsig och bitter historia och vi kommer nog aldrig någonsin bli vänner igen , vi har viss kommunikation kring barnen men thats it.

Under halvåret vi gick på FR så gled vi längre och längre ifrån varandra tills det inte längre fanns något kvar , och det är väl egentligen inget konstigt eftersom hon fortsatte vara otrogen , ju mer känslor hon fick för honom desto mindre känslor för mig.

Nu med facit i hand så kan jag säga att det var ett stort misstag att ge henne en ny chans , vi borde ha avbrutit det hela från dag ett. Hon hade nog innerst inne inte någon riktig vilja att försöka rädda vårt förhållande utan bara svårt att klippa banden , eller ambivalent. Nu blev det en långsam och utdragen död på vårt förhållande fyllt av svek och lögner , istället för ett snabbt.

Nu har ju du skött det hela klart bätre än mitt ex , du har brutit med den andre mannen och gett ditt förhållande en ärlig chans , men det jag menar är att ingen av er mår bra av det ni gör , du har själv beskrivit hur du känner kring det och för din man lär det inte heller kännas bra att känna sig som second best , att han aldrig kommer få dig att känna det du kände med den andre mannen. Han kanske inte säger det rakt ut , men jag kan slå vad om att det är så han känner sig , har som sagt varit i hans sits.

Å andra sidan så kan det hända att ni lyckas få till det efter att det gått ett tag , hoppet finns väl alltid , men frågan är hur länge ni ska utsätta er själva för det ni gör ?

Går ni på parterapi ?
Har ni funderat över att provseparera ?

Anonym (me)

Äldre 5 Dec 10:36

#435

Anonym (hmm) skrev 2011-12-05 09:48:22 följande:

Jag blir bara så förbannad när jag läser denna tråden.

Jag har själv levt i din mans situation Milk and Coffee och det du har gjort mot honom är det värsta man kan göra mot nogon. Det låter här på tråden att det är ok att vara otrogen och det bara äklar mig. Jag kan lova dig att din man går och tänker på det varje dag och mår egentligen skit. Du säger att det är upp till honom att stanna kvar men är du helt ärlig mot honom? Du vill inte vara ensam så du spelar ett spel mot honom, är det rätt? Ena stunden skriver du hur fantastisk/omtänksam han är och hur bra han är mot era barn. Jag kan säga dig att sådana män faller inte från himlen.

Jag blev också bedragen av min fd fru då vi bestämde oss att försöka ett tag till men det klarade jag inte av till slut. Hon gick sen tillbaka till sin älskare och levde ihop ett år typ och nu är hon ensam och jag kan säga dig det att det inte är lätt för henna att hitta nogon bra man längre då det ofta kommer fram att hon har varit ortogen.

Jag tycker mest synd om våra barn när det är hennes vecka och hon har det tufft ensam.
Det är inte meningen att jag ska hacka på dig utan jag tycker bara att du ska vara glad för det du har.

Lycka till!!

Håller med , den här tråden stinker av egoism och cynism... jag jag jag jag , jag och mina känlor hit och dit... era mäns känslor verkar inte spela någon som helst roll. Att ni sedan sitter och gör er själva till martyrer är bara så fegt. Om era män suger så mycket att ni behöver springa omkring och ligga med andra , lämna dem då och låt dem hitta någon kvinna som älskar dem på riktigt , ni har dem bara kvar så att ni själva kan äta kakan och ha den kvar.... och det finns det bara ett namn på ... egoism !!!

Anonym (me)

Äldre 5 Dec 16:17

#444

Haha , snacka om klubben för inbördes beundran... lika barn leka bäst stämmer nog rätt bra

Det är väl självklart att ni själva inte ser felet i det ni gör , ingen vill ju tänka på sig själv som falsk , lögnaktig etc..sam ser ju aldrig på sina egna handlingar som så andra ser på dem , med undantag för de gör likadans såklart. Det är väl rätt självklart att ni vill ha öppna förhållanden nu , när ni har tappat alla känslor för eran män och ser dem mer som vänner och fäder än älskare.... frågan är dock om ni hade velat ha öppna förhållanden om ni varit riktigt kära i era partner , det är ju en sak att få knulla runt själv , men inte alltid lika roligt när ens partner gör likadant. Det är inte alltid lika lätt.

Hela denna tråd är en fantastisk eloge till förnekelse , självberägeri , cynism och egoism.... ni är så ofantligt duktiga på att intala er saker som passar era syften bra just nu. Som sagt ni förtjänar inte era män , och era män förtjänar klart bättre. Ni sitter här och snyftar om kärlek och den mänskliga rättiheten att känna sig älskad och åtråd etc , men det verkar inte gälla era män , de ska självklart nöja sig med era brödsmulor tills ni bestämt er för vad ni vill ha..... snacka om gränslös egoism.

Anonym (me)

Äldre 5 Dec 17:00

#447

Anonym (Osäker) skrev 2011-12-05 16:42:07 följande:

Du verkar tro att den enda som varit med om en otrohet i den här tråden är du själv.

För drygt två år sedan kom det fram att min man haft en affär med en av våra affärsbekanta. Min värld rasade där och då. Trots det bestämde jag mig för att stanna hos honom, eftersom jag ansåg att jag inte ville vara utan honom i mitt liv, i alla fall då.

När den värsta chocken lagt sig började jag titta på vårt förhållande och jag kunde se min egen del i vad som lett fram till att min man bestämt sig för att ha en affär. Det var en ganska besk medicin att svälja, mycket beskare än att bara sätta på mig epitetet "jag-har-inte-alls-bidragit-till-något-alls-av-det -här-buhu-vad-synd-det-är-om-mig-som-är-den-BEDRAG NA" och min man "egoisistisk otrogen gris som svikit mig".
Man är två i ett förhållande och båda bidrar till den dynamik som finns i det och det finns många sätt att svika sin partner på. Otrohet är bara en av dem.
Det sved i egot att behöva göra det, men det var ganska nyttigt.
Du kanske skulle försöka se på ditt före detta förhållande på samma sätt istället för det svart-vita sätt som du har nu?

Det var efter den otrohetsaffären som jag faktiskt insåg att det inte är hela världen om min man har sex med andra om han mår bra av det. Det som var jobbigt var alla lögner som han sagt rakt i ansiktet på mig.
Nu skulle jag gärna vilja att vi hade ett öppet förhållande där båda var fria att träffa andra. Min man vill inte det än men jag hoppas att han också kommer att vänja sig vid taken så småningom.
I vårt fall tror jag att en uppiggande affär eller sex vid sidan av skulle gagna vårt förhållande mer än att förstöra det.

Mitt förra förhållande och hur det slutade är numera historia , jag lever i ett nytt lycklogt förhållande. Så det har inget med saken att göra. Måste man själv ha blivit sviken för att fördöma otrohet ? Det gjorde jag även innan jag själv råkade ut för det.

Det jag syftar på och som du totalt verkar ha missat är sambandet :
Jag har inga känslor kvar för min man och Jag viill knulla med andra , Det jag menar är att det inte är helt säkert att ni skulle vilja leva i öppna förhållanden om ni verkligen älskade er partner med hela ert hjärta.
Era nuvarande partners verkar ni skita fullständigt i så där är det väl rätt så naturligt att inte bry sig om han knullar med andra , inte fan bryr jag mig om vem grannen knullar med , jag har ingen som helst känslomässig relation till grannen.

Anonym (me)

Äldre 5 Dec 17:22

#449

Anonym (Osäker) skrev 2011-12-05 17:07:49 följande:

Men det är ju inte historia med tanke på dina inlägg i den här tråden som bara osar av hat och fördömande. Du måste ju fortfarande gå runt med hat och bitterhet i hjärtat eftersom du ens har behov av att komma in här och peka finger åt andra under ganska många månaders tid. Om du hade släppt det så hade du knappast hängt här och spytt ur dig fördömanden så fort tråden vaknar till liv igen.

Bara för att polyamori är obegripligt för dig betyder inte det att det är det för andra. Det finns många som älskar fler än en partner och jag tycker egentligen inte att det är konstigare än att man kan älska flera barn samtidigt. För övrigt anser jag inte att man måste älska någon för att ha sex med dem. Ren lust räcker bra. Vilket var vad min man kände för sin affär. Han säger själv att han var kåt men inte hade några känslor för henne och i det fallet tror jag honom faktiskt och det var väl därför jag kunde förlåta vad han gjort.

Som sagt man behöver inte ha upplevt otrohet själv för att ogilla det , otrohet är ett svek , något som anses vara fel i de flesta förhållanden , även bland vänner , sen kan det hända att jag anser det vara extra fel då jag själv upplevt det.

Jag har inget emot polygami och öppna förhållanden , tvärtom så tycker jag det är klart ärligare än att springa omkring och knulla andra bakom ryggen på sin partner och sitta och ljuga för dem , men även där är det viktigt med ärlighet , svek anses vara något fult även i öppna förhållanden. Det jag reagerar på i ert fall är att ni inte verkar se sambandet mellan det faktum att ni inte längre har några känslor eller respekt kvar för era män och er nyfunna kärlek till polygami. Men visst kan det vara så att ni äntligen funnit ert sanna jag , who knows. Men det känns som klart troligare att om ni velat leva i öppna förhållanden så hade ni velat det från första början och inte nu när ni inte längre bryr er om era män.

Anonym (me)

Äldre 8 Dec 10:48

#462

barbapappa01 skrev 2011-12-06 09:57:40 följande:

Innan jag svarar vill jag säga några ord om själva tråden - och den diskussion som utvecklats här över tid..

Ett par gånger har någon kommit in och (försökt) gjort diskussionen till en fråga om moral, rätt eller fel. I stort tycker jag dock att det har varit ett väldigt bra samtal och en god ton.. bättre än i många andra trådar där det mest tycks handla om att definiera "färgerna" svart - eller vitt...
För min del och utifrån mitt perspektiv har det varit både intressant, lärorikt och skönt att få möjlighet att prata med kvinnor som beskriver sina känslor, sina liv, sina relationer och den bild de fått av tillvaron när allting brakar ihop.

Jag har själv inget som helst behov av att driva igenom en slags gemensam "moraldeklaration" som innebär att vi fördömer otrohet.. I den här tråden har jag inte upplevt att någon direkt försökt försvara sina handlingar eller dåliga beslut.
Frågorna har varit nyansera(n)de och strävat efter att förstå sina egna känslor - och partnerns.. Söka goda vägar vidare i livet, antingen ensam eller tillsammans. Kanske är det olika hur man är och fungerar.. Jag har verkligen blivit sviken och bedragen på många sätt men tidigt valt att försöka förstå, förlåta, försonas och gå vidare.. Min tydliga och bestämda uppfattning har varit (från början och under hela resan) att min fru aldrig medvetet velat skada mig, inte vill mig något ont utan - tvärtom - känner stor omtanke, ömhet och (även) en viss kärlek för mig. Denna visshet har hjälpt mig att överleva och må efter omständigheterna väl.
***
I nuläget bor vi i alla fall ännu ihop men jag söker nytt boende, det är svårt att hitta något (som funkar tillräckligt bra) och tiden går. Under tiden har vi en relativt behaglig och harmonisk tillvaro hemma, det funkar jättebra praktiskt och med barnen - men även relationen är mycket god. Vi skrattar och har mycket närhet tillsammans, det finns omtanke och stöd på alla sätt..
Rent konkret så sover vi nu i olika rum (sedan helgen) och håller en viss hälsosam (tror jag) distans för att underlätta separationen som pågår/väntar.
Något som till viss del är lite komplicerat är att vi har lite olika bilder av processen, något vi pratat om och klarar att "förhålla" oss till;
- Hon har ännu svårt att se hur det faktiskt blir att flytta isär, svårt att kunna tänka sig hur det kommer att kännas.. Tillåter sig nog tanken att hon kanske kommer att ångra sig och eventuellt (i så fall) tror/hoppas det kan finnas en väg tillbaka - på sikt.
- Jag har förvisso slutat att vara helt kategorisk (som jag varit tidigare) och utesluter inte längre något här i livet men i grunden är min utgångspunkt helt annorlunda.. Det är nu jag på allvar "separerar" från henne, bryter och skapar nya bilder för min framtid. Min känsla/bild är att jag hinner rätt långt under de månader (gissar på 3-5) som går tills vi är skrivna på olika adresser..
Skillnaden i processen är att hon (kanske) mer låter tiden gå och känslorna landa på olika sätt.. Slappna av och hitta sig själv.. - väldigt klokt, tror jag, utifrån hennes behov att må bra.
I mitt fall handlar det om ett mycket mer aktivt arbete att glömma henne, lyfta fram negativa bilder/sidor och betona de möjligheter som väntar i ett nytt liv för mig, ett annat liv, frihet och nya spännande äventyr..

Om vi har vuxit isär lite de senaste åren är det inget mot vad som kommer att hända de närmaste månaderna, tror jag.
Skulle vara intressant att höra någon berätta om sina erfarenheter runt detta. Kanske tänker/känner/gör jag helt fel.. Kanske blir det tvärtom..? Vem vet.. Just nu känns det rätt i alla fall. Tror det blir bra i alla fall för mig, hoppas även hon hittar det hon söker.

Jättefint och elegant skrivet.... men... vad hjälpte din storsinthet i praktiken ?
Gjorde det någon som helst nytta , förutom att din fru slapp känna skuldkänslor över sitt svek ?

Flera av tjejerna på denna tråd verkar tydligen fortsätta ha kontakt med sina älskare , dvs de fortsätter gå bakom ryggen på sina män. Återigen , vad hjälper alla vackra och långa inlägg när det fortsätter bedra sina män ?

Jag vet inte hur du fungerar , men jag bedömmer människor efter deras handlingar , inte deras ord , vackra ord är inte värda ett skit så länge de följs av grisiga handlingar.

Det är nog DET , som många retar sig över på denna tråd , hur vissa här sitter och ger detaljerade beskrivningar över hur deras hjärtan slår över deras älskare och hur patetiska deras män är , hur mycket bättre deras älskare är , men hur de "offrar" sig för sina familjer , men fortsätter ändå lite smått att bedra sina män... etc etc etc... DET är vad som sticker i ögonen , dubbelmoralen och cynismen som genomsyrar många av inläggen....

Att det blir en diskution över moral är väl ändå rätt naturligt , att bedra sina närmaste ÄR moraliskt fel och kommer alltid dra till sig kritik , sen tror jag säkert att det känns jobbigt att ta kritik , men det är det väl alltid när man håller på med något minst sagt tvivelaktigt.

Men du har alldeles rätt , våran kritik gör bevisligen ingen som helst nytta , de som bedrar kommer kommer fortsätta med det , ivrigt appluderade av likasinnade i denna tråd , jag ska göra mitt bästa för att undvika att både skriva och läsa denna tråd (inte alltid så lätt då man blir väldigt irriterad över cynismen och dubbelmoralen) eftersom den om jag ska vara riktigt ärligt gör mig kräkfärdig med tanke på mina egna erfarenheter i otrohetsträsket...

Anonym (me)

Äldre 8 Dec 13:39

#465

Milk and Coffee skrev 2011-12-08 12:39:09 följande:

Me: det är verkligen synd att du blivit så sårad och sviken kanske borde gå och prata med någon psykolog och processa din ilska för jag förstår att ilskan du spyr mot oss är egentligen ilskan mot din fru. Att du inte var tillräcklig för henne att hon insåg att hon inte älskade dig mer något som säkert smärtar henne lika mycket som dig men som hon inte kunde göra något åt och där hon skötte det fel. Det gör ont att bli bortvald men om du mår så dåligt av oss kanske det ÄR bättre att du undviker denna tråd.

Hehe , sorry men dina försök att få mig att känna mig skyldig över mitt ex sviniga beteende fungerar inte , men snyggt försök iaf

Jag har fullständigt klart för mig vem som agerade vuxet och vem som betedde sig som ett svin just i vår historia. Till skillnad från dig och gelikar så är jag medveten om att otrohet inte är ok , även om man har problem i relationen , det finns trotts allt andra lösningar , men jag kan förstå att det är svårt för er att erkänna detta faktum ens för er själva , eftersom det skulle innebära att ni inte längre kunde rättfärdiga era handligar genom att skylla allt på era män som ni bedrar. Att du ens använder "bortvald" som ett argument vittnar tydligt om hur lite du förstått om vad en otrohet handlar om för den som blivit bedragen , trotts alla eleganta inlägg. Det bevisar att du inte kan se skillnaden mellan att avbryta ett förhållande på ett korrekt sätt för att man fått känslor för någon annan (även där blir man ju bortvald) och att ägna sig åt lögner och svek.

Din teori baserar sig på att jag skulle käna mig bortvald och en bitetrhet över det , men där har du fel. För att vara bitter över at ha blivit bortvald måste jag först ha en vilja att vara kvar med personen i fråga , annars är det inte mycket till uppoffring så att säga. Vad som gör ont är själva sveket och alla lögner (mao det som flera av er ägnar er åt) , det är alltså inte att bli bortvald , helt enkelt därför att när man väl fått klart för sig , hur falsk , lögnaktig och manipulativ perosnen man levt med egentligen är så vill man helt enkelt inte vara kvar med henne , och därmed så gör inte det speciellt mycket att hon väljer någon annan.

Dessutom , som jag skrivit tidigare , så behöver man inte ha haft erfarenhet av otrohet för att ogilla det , som du antagligen märkt så har även andra än jag reagerat över cynismen och dubbelmoralen i denna tråd. Precis som jag äcklas av pedofiler och våldtäcksmän eller andra som behandlar andra människor illa så känner jag likadant över människor som är otrogna. Den enda skillnaden är att jag kan lättare kan relatera till de män ni bedrar eftersom jag har suttit i deras sits. Precis som att man bättre kan sätta sig in i hur det KÄNNS att tex hoppa fallskärm eller dyka om man själv har gjort det.

Det ni ägnat eller ägnar er åt är moraliskt förkastligt , och jag tror ni kan vänta er reaktioner från andra än jag även i framtiden. Ägnar man sig åt att bedra och såra andra människor så borde man väl rimligtvis förvänta sig lite reaktioner , även om det kanske är jobbigt för er. Som man bäddar får man ligga.

Anonym (me)

Äldre 8 Dec 14:02

#466

Anonym (Osäker) skrev 2011-12-08 12:46:55 följande:

+1. Jag har samma känsla som du M a C.

Me är, helt naturligt, totalt rasande över sin frus svek och när han är inne här och vräker ur sig hat, ilska och förakt mot de otrogna kvinnor som skriver i den här tråden handlar det egentligen inte om oss utan om exfrun.

Men me, eftersom du själv skriver att du lever i ett nytt förhållande, så kanske det vore bra att ta itu med din egen ilska en gång för alla. Det är inte särskilt nyttigt att gå runt och härbärgera sådana känslor i längden utan det är hälsosammare att kunna släppa dem och gå vidare. Eftersom jag varit i din sits så vet jag vad jag pratar om.
Önskar dig lycka till med det!

Återigen FEL , mitt "hat" eller besvikelse över ert beteende är helt enkelt över ert beteende , era handlingar , det ni gör , mitt ex hamnar i samma kategori helt enkelt för att hon ägnade sig åt samma "aktiviteter" som ni gör.

Så mitt "hat" riktar sig åt era handligar , int er som personer , men eftersom det är ni som utför handlingarna så är det självklart att det är ni som blir träffade.

I mitt nya förhållande så delar vi på den synen över otrohet , även hon har erfarenhet av det , så det är inga som helst problem

, Bara för att jag släppt och kommer över mitt ex sviniga beteende så betyder inte det att jag kommer sluta ogilla själva beteendet. Snarare tvärtom.

Att du själv blivit bedragen och ändå väljer att utsätta någon annan för vad du själv blivit utsatt för är väl knappast något att vara stolt över , ingen plus i kanten direkt , du om någon borde väl i så fall vetat bättre.

Ang terapi , så är det faktiskt något mitt ex nog skulle behöva mer än jag , hennes nya "förhållande" om man nu kan kalla det så visade sig vara falskt då killen hon bedrog mig för visade sig vara nygift , något jag meddelade hans fru och gav henne mitt ex nummer så att de kunde "prata ut" , mao så blev hon själv lurad på samma sätt som hon lurade mig , lite poetisk rättvisa , något jag skrattar gott åt än idag. Dessutom verkar hon inte alls glad över att jag hittat någon ny när hon själv inte lyckats med det än. Visst kan terapi vara rätt bra ibland , det håller jag med dig om till 100%

Anonym (me)

Äldre 8 Dec 14:32

#470

Milk and Coffee skrev 2011-12-08 14:09:00 följande:

Om du jämför mig med en pedofil en du fan sjuk i huvudet!!! Oavsett om din fru gjorde fel i att bedra dig så ska du inte tro att du inte hade någon som helst skuld i att hon mådde dåligt i ert förhållande för it takes two to tango sedan att hon gick till en annan är kanske fel men det innebär inte att du har varit helt oskyldig i ert förhållandes kollaps. Nu är jag helt övertygad om att du behöver psykologisk hjälp för om du inte ser hur hatisk och bitter du är så är det skrämmande. Du ser allt svartvitt och på ett håll vilket nog kommer göra att du kommer ha det svårt i förhållande och i livet framöver du har MYCKET att lära av tex barbapappa som istället för att vara hatiskt förstår sitt eget värde och går ifrån med huvudet högt.

Resten av ditt hat är inte ens lönt att bemöta för jag har redan förklarat men du vägrar lyssna.

Återigen har du inte fattat poängen.

Jag kan känna mig äcklad över handlingarna en pedfil eller våldtäcktsman ägnar sig åt trotts att jag inte har några personliga erfarenheter av det , precis som man kan bli äcklad av otrohet trotts att man kanske inte har några personliga erfarenheter av det. Vilket motbevisar att det är bara bittra människor som kriticerar och känner sig äcklade av otrohet.

Visst är man två om ett förhållande , bägge kan bidra lika mycket till att det blir bra eller dåligt , MEN valet att svika , ljuga och manipulera sin partner kan bara den som gör det klandras för. Den andre partnern har ju bevisligen valt att vara trogen trotts problemen.

Svart eller vitt och gråzoner måste vara de som är otrognas favorituttryck , används flitigt. Visst är inte livet svart eller vitt , men handlingar är svarta eller vita , antingen så gör man något eller så gör man det inte , svart eller vitt , hur man själv upplever det , vilka "anledningar" man anser sig ha till sina handlingar är såklart mer nyanserade.

Sorry , men jag behöver nog inte psykvård , jag har gjort upp med mitt förflutna , gått vidare och lever lyckligt i ett nytt förhållande , det är väl mer än vad man kan säga om dig och ditt förhållande ? Så vem behöver egentligen psykvård ? Vem är det som tydligen hade så svårt att kontrollera sina handlingar , hade sånt behov av bekräftelse att hon tog till svek och lögner istället för att sköta det på ett vuxet sätt ?

Anonym (me)

Äldre 8 Dec 14:44

#471

Anonym (Osäker) skrev 2011-12-08 14:25:35 följande:

Jag förstår att du avskyr otrohet. Jag förstår däremot inte ditt behov av att dyka upp i trådarna och om och om igen spy ut ditt hat mot otrogna kvinnor, företrädesvis. Har aldrig sett dig attackera otrogna män.

Vad får du ut av det? Du har nu upprepat samma saker i ett halvår i den här tråden. Vad tycker du att du tillför som du inte redan gjort och vad får du själv ut av det?

Jådå , jag "attackerar" otrogna män lika mycket som otrogna kvinnor , däremot så är det väl klart större andel kvinnor på FL än vad det är män och därmed oxå ett större antal trådar som startas av kvinnor än män.

Tex har jag nyligen valt att bryta en vän (en man) som gång på gång varit otrogen mot sin fru som är en gammal väninna till mig , sorry men att göra detta till en kvinnofråga stämmer inte riktigt.

Däremot har jag nog uttryck mig olika i olika trådar beroende lite på hur personen i fråga agerar , om de insett sitt misstag slutat med det , eller om de fortsätter med det , om de visar ånger eller tar på sig ansvaret för sina handlingar eller om det försöker göra sig själva till martyrer och skyller ifrån sig på annat eller andra.

Jag har tex mycket mer förståelse för en person (man eller kvinna) som gör ett engångsmisstag och ångrar sig än de som metodiskt bedrar sin partner under lång tid.

Vad jag får ut av det... bra fråga... kanske helt enkelt uttrycker min åsikt , att jag väljer att kriticera sviaktigt beteende , appaluderar sånt jag tycker är bra.... är det inte just det dessa forum är till för , uttrycka sig ?

Vad fpr ni ut av att ge varandra medhåll ? Känns det bättre att fortsätta med det ni gör eftersom andra oxå gör det ?

Anonym (me)

Äldre 8 Dec 15:38

#474

Anonym (Osäker) skrev 2011-12-08 15:07:18 följande:

Det verkar vara ett ganska trängande behov hos dig som du får utlopp för här och det är lite intressant att fundera över varför.

Jag är här för att det har varit nyttigt för mig att sätta ord på min situation och få läsa om andras erfarenheter, både de som varit otrogna eller som Barbapappa som varit den som varit mitt uppe i det utan att ha valt det själv. Jag har fått mycket nyttigt att tänka på och fundera över.

För att man ska nå dit krävs dock att inläggen är välformulerade och verkar ha någon slags tankegång och kanske vilja att förstå den andra sidan. Att bara sprida elaka ord omkring sig som du gjort fungerar inget vidare för min del. Jag tror att både du för egen del skulle vinna på att formulera dig på ett annat sätt och för att få fram ditt budskap till oss de ska träffa. Just nu skummar jag bara eftersom jag vet att dina inlägg inte tillför mig något eller ens får mig att tänka ett varv till utan de är bara fulla av spyor som du verkar ha behov att få ur dig.

Jo , det kan jag nog hålla med om , att jag borde formulera mig på ett bättre sätt , men ibland tar irritationen över och då blir det som det blir , gäller nog oss alla. Men du glömer att andra än jag kriticerar er , kanske är det en hint om att det ni gör kanske inte är så bra ?

Vad får man ut att av utbyta ideer med liktänkande ? Det lär ju knappast komma några wow upplevelser av det , och ni verkar inte heller vara speciellt öppna för kritik. Jag tror säkert barbapappa är er stora hjälte eftersom han inte kriticerar er och uttrycker förståelse, det är väl självklart att man inte vill ta skit för dåliga handlingar.

Att er kommunikation hjälpt er och fått er att tänka.... tja.. flertalet av er verkar ju fortfarande fortsätta på samma spår , så vad har det gett i praktiken ? Att det känns bättre eftersom andra oxå gör samma saker ? Att det finns män som barbapappa som uttrycker förståelse ? För handen på hjärtat , hur många (som inte själva är eller varit otrogna) visar förståelse för otrohet ? Både kvinnor och män. Kan det vara så att ert slutna sällskap , där ni inte accepterar kritik för era handlingar ochså hjälper er att fortsätta i samma spår ?

Perosnligen så har jag slutat ge bra råd eller resonera på ett logiskt plan med människor som är otrogna , helt enkelt för att det sällan ger något , väldigt få tänker om oavsett vad som skrivs , de allra flesta söker bara medhåll och tröst. Tom DeRobespierres insiktsfulla inlägg ger sällan några aha upplevelser. Det märks oxå rätt tydligt av er lilla grupp , inte mycyket har förändrats där inte , barbapappas förhållande verkar gåttt åt skogen oavsett , vissa av er fortsätter ha kontakt med den andre mannen , etc... so whats the point ?

Men som sagt , jag drar mig ur diskutionen och låter er ha er klubb för er själva , jag kommer aldrig någonsin ha förståelse för otrohet och ni kommer antagligen aldrig acceptera kritik för vad ni gör...

Anonym (me)

Äldre 9 Dec 09:02

#484

Anonym skrev 2011-12-08 19:28:27 följande:

Oh my Anonym (me)... Du verkar vara ute på korståg mot världens (eller ja, åtminstone FL:s) alla otrogna. De där argumenten (understruket och "fetat") samt en del andra känns igen från flera andra trådar här i otrohetsforumet. Att du orkar - verkligen! Vad mycket tid du måste lägga ner på att vara oförskämd och nedsättande mot dem du anser gör orätt. Hur står du ut med dig själv när du måste vara arg och bitter hela tiden? Och även om du hävdar att du kommit över ditt ex:s svek förstår man ganska fort när man hittar igen dig här och var att det har du uppenbarligen inte. Sorry.

Nä, häng inte kvar i den här delen av forumet - ut och hitta på nåt roligare i livet och få lite distans så kommer du säkert att vara en trevligare och mindre bitter typ om ett tag.

Haha , psykobablet biter inte riktigt... jag mår alldeles utmärkt , jag har bara svårt för folk som beter sig som arslen mot sina nära och sk kära , alla andra är jag hur trevlig som helst mot, lite som fantomen , god mot dom goda , tuff mot de tuffa.

Som jag skrivit tidigare så ogillade jag otrohet innan jag själv blev drabbad , och jag ogillar det ännu mer nu såklart , kommer nog ogilla otrohet och alla typer av svek så länge jag lever. Dessutom om du nu ändå har analyserat mina inlägg så lär du ha märk att det är rätt många som ogillar och kriticerar otrohet... så vi är nog rätt många som är "bittra" , måste vara jättejobbigt för dig ?

Men nog sagt , ni kan få har er klubb ifred , ska inte gnälla mer , fortsätter mitt "korståg" någon annanstans.

Inte kär i min man

INNEHÅLL