Börjar falla för en annan...

Låter som ett dilema, kanske kan du ta sommaren att ge din sambo en och dig själv en sista chans om den "nya" kille ändå är bortrest. Och om du känner samma för honom när ni ses till hösten igen så kanske det är på tiden att bryta ett samboförhållande som inte leder någonstans. Tycker inte att du ska stanna hos din sambo bara för att du tycker synd om honom för att han är deprimerad. Förstår att det kan vara svårt efter fyra år tillsammans men ibalnd måste man ta sig en ordentlig funderare och fatta tuffa beslut.  Annars kanske du och din sambo kan ta en time out, flytta isär en månad eller två och se om ni saknar varandra. Du kanske kan bo hos en kompis eller förälder eller så för att lättare få perspektiv på tillvaron. 

Lycka till! 

Jag tänkte försöka projicera mina "förälskelse" känslor mot min sambo istället för den här killen. Killen ifråga är 7 år yngre än mig och har än inte haft något riktigt förhållande. Vi är alla dock vuxna, så det handlar inte om någon tonåring direkt!!! När jag är i hans närvaro känner jag hur det börjar pirra i hela mig...jag mår bra i hans sällskap och bara dras till honom. Jag ser och känner på honom att jag inte är ensam om denna känsla. 

Jag ska ge min sambo en ärlig sista chans nu i sommar. Funkar det inte mellan oss, så måste vi nog separera. Tråkigt som fasen, då jag och min sambo har ett riktigt fint vänskap som vårt förhållande bygger på. Men passionen finns inte där just nu.

Gäller väl bara att få killen (äh, jag kallar honom för Steve) ur mina tankar. När jag med honom spelas Brolles låt Playing with fire upp i mitt huvud. Och det är ju sant, jag leker ju med elden när jag är med honom. Visserligen vet jag att inget kommer att hända mellan oss (alltså vi skulle aldrig hångla eller ha sex), men ändå.  

  

Vi har alla en sk "tipping point", den som avgör när vi skall falla för något. Det måste finnas ett antal saker som skall vara uppfyllda för att det skall väga över på andra sidan. Dessa saker kan naturligtvis förändras under livet. Så de krav man kanske har i början av ett förhållande kan förändras under livets gång.

I ditt fall så har du på ena sidan haft en negativ syn till alla typ av otrohet. Du har även varit trogen. Du vill även kämpa för ditt förhållande och kärleken till din man. Och har ett hopp om att du/ni skall hitta tillbaka till varandra.

Men på den andra sidan finns saknaden av närhet, sex och glädjen i ert förhållande. Attraktionen är även borta. Och du känner att du får ta huvudelen av alla bördorna i hemmet. Mannen du gifte dig med är idag inte densamma och det väcker tvivel iom att han även är deprimerad (frågan är om du skall finna dig att leva med det i resten av livet).

Dessa sidor vägde nästa lika mycket. Kanske nästan mer åt den sistnämnda men du kämpade emot. Tills Mr Dance kom in i bilden. Första gången hände nog inte så mycket. Du kanske vinglade till för en stund men återfick balansen mellan sidorna. Men jul längre tiden flöt och han dök upp igen så började du tippa över mot den sida som består av saknad och förlust. Och nu har du vält över helt. Du har nått din Tipping Point. 

Det var bara en tidsfråga eftersom du inte var lycklig i förhållande sen en lång tid tillbaka. Du försökte få till en förändring men den skedde inte då det verkligen behövdes. Så du bet ihop och kämpade på men ni gled mer och mer isär. Och ingen kan väl klandra dig för att sakna allt det som man bör hitta i ett fungerande förhållande. När sedan Mr Dance korsade din väg så hade du omedvetet antennerna på. Första gången så insåg du det och stack. Men de påföljande gångerna så hade du redan fallit lite. Och när du addade honom på Facebook, ja då öppnade du dörren lite på glänt för att kolla bara - fast det kunde leda till saker du egentligen inte ville. Och det gjorde det. Du intalade dig själv att han bara var "kompis" när du tog med honom ut. Men handen på hjärtat så kände du något som du ville utforska, åtminstone få bekräftat. Vad? Det både visste du - och inte visste.

Svaret har du nu.

Den kvällen blev brytpunkten och nu har det blivit mycket mer komplicerat. Du har väckt något som du inte riktigt vet ifall du skulle ha väckt. Men samtidigt så känns det så underbart att få känna att man lever, att man blir uppskattad, åtrådd och du känner samma sak för Mr Dance. Det som gör det så svårt för dig är att du skulle vilja att detta hade hänt mellan dig och din man istället för med Mr Dance. Och det är väl en utav dina frågor - hur gör jag/vi för att återväcka detta i vårt förhållande? För du vill nåogonstans hellre ha detta med din man än med en okänd Mr Dance. Samtidigt som du känner dig uppgiven över ert äktenskap, hans sjukdom och era relationer. Här känns då naturligtvis Mr Dance som ett nytt och bättre alternativ.

En sak är klar. Och det är att sålänge Mr Dance finns med i kulisserna så har ert förhållande inte en chans. Eller rättare sagt din man i jämf med Mr Dance. Han är dessutom omedveten om att ett en annan man just nu håller på att stjäla hans tjejs hjärta. Din man har nu rollen som allt det tråkiga, besvikelser osv. Mr Dance är motsatsen. Han är kravlösheten, spänningen, åtrån, glädjen och närheten. Han är okomplicerad medans din man är lika med en massa arbete.

Det kan vara så att det har gått för långt i ert förhållande. Att det är för sent att vända skutan. Och att Mr Dance och de känslor han har väckt skulle kunna ha skett för ett år sedan eller om ett år i framtiden. Ödet gjorde att det hände nu och vad det egentligen handlar om är att han uppfyller en saknad du har. Och hande det inte varit Mr Dance så hade det lika bra kunnat vara Mr Work på jobbet. Skall du nu gå för att uppfylla saknaden eller skall du göra ett sista försök med ditt förhållande?

Mr Love har flyttat in i ditt huvud och hjärta. Frågan är om du klarar av att låta honom flytta ut. Jag tror dock inte att du kan ha honom inneboende och samtidigt försöka få ordning på ditt förhållande. Oavsett vad du väljer så kanske det kan vara läge att informera din man om vad som händer. Att du har börjat uteckla känslor för en annan men att det är inget du vill och du vill att ni nu gör ett helhjärtat försök (på alla fronter) att få ordning på ert förhållande. Att han inser att nu är hotet väldigt allvarligt men att det fortfarande finns en chans att göra ett försök att rädda det. Om du redan nu känner att du inte orkar detta eller att han inte kommer anstränga sig - ja då har du redan svaret. 

de Robespierre

Jag uppskattade ditt inlägg otroligt mycket. Du klargjorde saker för mig som jag kände med inte kunde sätta ord på. Det du skriver stämmer verkligen in i min verklighet. Mr Dance är allt det där som jag saknar och min man allt det som jag egentligen inte vill ha.

Min man vet om att jag varit ute med Mr Dance, men han har ingen aning om hur jag känner för honom. Så båda männen vet om varandra. Mr Dance anar nog att jag längtar efter närhet, men har klart för sig att jag inte tänker eller vill vara otrogen. Min man är verkligen inte svartsjuk - tvärtom! Nyss pratade vi i telefon och jag sa att jag haft jätteroligt tillsammans med Mr Dance - roligare än med mina tjejkompisar. Och hur kommenterade min man det? "Vad roligt gumman! Jag förstår absolut att du trivs bättre med män än med kvinnor..." Han anser för övrigt att man bör ha massor av vänner av det motsatta könet, för enligt honom är dessa vänskap mycket djupare än vänskapen med någon ur samma kön. Min man har själv många tjejkompisar och jag är inte heller svartsjuk. Vi tänker liksom, att varför stressa för något som kan hända... OM något händer, då reder man ut det sen.

Mr Love är svår gäst att kasta ut - han är ju så härlig och mysig. Jag älskar känslan av kärleksfjärilar i magen. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det blev med mitt ex. I 6år kämpade jag och var trogen, medan han sprang omkring och var otrogen med allt och alla. Till slut orkade jag bara inte mer och lämnade in skillsmässoansökan. Nu tänker jag ju att man har hämnat på samma ställe igen - fast den här gången är ingen otrogen. Tänk om jag bara är en person som aldrig kommer att hitta någon som jag kan leva livet ut tillsammans med? Om jag bara klarar av att hålla intresset för en man 4-6 år i taget? En skrämmande tanke! 

Din man vill säkert dig det bästa. Han verkar vara en väldigt "tolerant" person. Kanske därför du föll för honom. Men det kan även vara så att han är lyckligt ovetande var din nya vänskap är påväg någonstans. Att Mr Dance är mer än en kompis - NU. Att ditt förhållande till honom har ändrats. För glöm inte bort att när du nämner honom för din man så är det troligtvis den man han ser när du för första gången pratade om honom. Då det hela inte hade utvecklats till där du befinner dig idag. För då var det ganska oskyldigt. Så är det inte idag. För annars hade du inte skrivit den här tråden. Lägg sedan till hans tolerans och tillit till dig och chansen är oerhört stor att han inte inser vad som sker framför honom just nu. Kanske dax att uppdatera honom och verkligen ta den jobbiga situationen. Hellre nu är senare? För du har ju inte beslutat dig att lämna. Du är bara orolig och söker en lösning på ert problem.

Sålänge din man inte kan/får/vill klä på sig det som Mr Dance idag har monopol på så kommer han inte heller kunna vräkas eller avhysas ur ditt huvud, Det är först när du märker en permanent förändring till det positiva som du sakta men säkert kan flytta Mr Dance ut i hallen ned mot ytterdörren. För lika snabbt som han fick flytta in, nästan lika snabbt kan han flytta ut. Men var beredd på att du aldrig kan förtränga att han har bott där. Lika lite som du kan förtränga det du känner. Det du däremot kan göra är att förlika dig med det och ändra vad det egentligen innebär, dvs själva värdet av det.Tänk "avdramatisera" det. Då finns det kanske en chans att gå vidare med din man och se det inträffade som en tillfällig avkörning på livets väg.

Att du själv har upplevt otrohet som den drabbade har säkert en påverkan. Kanske inte bara lidandet och sorgen. Men även att du år efter år var ditt ex trogen trots att han fortsatte vara otrogen. Till vilken nytta? Och hur mycket fick du försöka/missade du under denna tid för en man som bedrog dig - läs: andra män som kunde ha blivit bättre val. Och lite av detta kanske spökar här igen. Att du återigen har hamnat i ett förhållande där du uppoffrar dig för något du tvivlar över medans livet och andra möjliga bättre partners seglar förbi i natten för att aldrig ses igen? Känslan av att du missar en massa. Och nu ha Mr Dance klivit in och verkligen manifesterat detta som en levande person av kött och blod. Det händer på riktigt. Det händer. Nu.

Man kan som svar välja att skjuta från höften och ryta: Håll dig till din man och sluta vara otrogen! Men om man vill hitta en lösning som fungerar så måste man titta lite djupare. Och då ser man att det inte är bara svart eller vitt vilket du visar. Det finns alltid en massa saker som påverkar och de är nästan alltid unika för varje person. Däremot är sättet vi väljer hur vi skall hantera det enklare. För det handlar alltid om val.

Återigen ett inlägg som känns klockrent! 

Jag chattade med Mr Dance en stund sedan och han var trevlig, men verkade inte alls lika angelägen som jag. Det måste jag säga gör lite ont. Jag vet att det handlar om att jag är upptagen och han vill respektera det och det är jag som är "dum" som inte ger honom någon ro i det hela. Varje gång jag ser att han är inne på FB hoppar hjärtat upp i halsen och jag väntar spänt på att han ska messa mig ngt vilken stund som helst. Jag vet! Jag måste sluta upp med detta, för han ska vara iväg hela sommaren och jag - jag måste satsa på mitt nuvarande förhållande.

Mr Dance gav mig igår det jag behöver nu som allra mest - närhet och ömhet. Han höll om mig, smekte mig och tittade på mig sådär som man gör när man är extremt kär i någon. Kan det hela ha varit spel för gallerierna? Alltså skulle han kunna vara en total player som först ger mig det jag vill ha, för att sedan vända ryggen och verka riktigt kall, för att efter ett tag igen återvända och ge min törstande själ mer av det som jag vill ha... och samtidigt plocka hem hela priset? Det är ju den taktiken man ska använda om man vill få någon riktigt sugen och intresserad av en - visa att man är totalt oberörd och cool. Jag VET att han vill ha mig, så jag undrar inte över hur han ser på mig. I min lilla hjärna spinner hela grejer vidare redan till nästa nivå och jag undrar hur han skulle reagera om jag berättade för honom att jag var singel? Skulle han tappa intresset helt? Skulle han vilja bli ihop med mig? Hur underbart skulle det vara att kunna vara riktigt kär i sommar!

Som ni ser, så har Mr Love redan börjat göra sig hemmastadd i min hjärna. Min hjärna säger till mig att jag borde sluta upp med det hela och satsa fullhjärtat på mitt förhållande de kommande 2 månaderna, då Mr Dance ändå INTE kommer att vara i närheten av mig. Att berätta för min man om hur jag på riktigt ser på Mr Dance känns omöjligt, då jag är rädd för att det förstår tilliten i vårt förhållande. Jag skulle inte klara av att leva i ett förhållande där jag skulle bli övervakad och misstrodd av min respektive hela tiden. Min nuvarande man har brutit tilliten en gång i början av vårt förhållande genom att i tre månader hålla hemligt, att han hånglat med en annan kvinna. Det tog länge att verkligen kunna lita på honom fullt ut efter det. Mitt ex som notoriskt var otrogen skyllde mig jämt för att vara det, fast det var jag som var trogen. Han var sjukligt svartsjuk och höll mig i stort sätt som fånge i mitt eget hem. Jag vill aldrig mer hamna där igen - hellre ger jag upp mitt förhållande som jag har nu än riskerar att min man blir svartsjuk.

  

Om vi skall vara realistisk och ser på vad andra har råkat ut får så är den bittra sanningen att folk ljuger, folk kan spela ett spel, alla är inte ärliga. Men som tur är så uppvägs det av att det finns ärlighet också. Att många är äkta, visar riktiga känslor och leker inte för sin egen självkänslas skull. Problemet är väl att det kan vara svårt inbaldn att se vem som är vem.

När vi är förälskade så ser vi bara det vi vill i den vi har blivit förälskad i. Vi vill hitta det söker i den personen och ofta projicerar vi saker på personen som inte finns där. Och personen i sig vill ju naturligtvis göra allt för att uppfylla förväntningarna och visa sina bästa sida. Egentligen spegla tillbaka den man själv vill ha och se. Därför är egentligen förälskelsen värsta egotrippen.

Det är mycket möjligt att Mr Dance är ärlig. Men det kan även vara så att han spelar ett spel. Det är för dig att upptäcka och lista ut hur det ligger till. För det är en "variation" av förälskelsen delar där man efter det första ruset ger sig tid att känna efter - är detta vad jag söker? Jag tror inte det är ovanligt att man spelar med i förälskelsen (inget ont menat) för att man senare skall få se vart det bär. Även ifall det inte känns 100% stormande från början så dras man kanske med i "spelet" ändå. För man får ju känna den andra personens beundran och åtrå under "utvärderingsperioden" och vem uppskattar inte det.

Så tiden lär ju visa vem Mr Dance egentligen är. Och hur man seriös han är i sina känslor. Just nu har han dig och jag utgår från att du är en väldigt kännande person med mycket liv och passion. Det kan vara så att det är denna passion han har blivit kär i för egentligen så känner han inte dig och du inte honom. Nu är ni dock fysiska med varandra och du har tagit ett antal steg längre bort från din man. Du verkar redan vara påväg och du kanske egentligen söker en exit ur det förhållande du nu befinner dig i. För det är vad jag tolkar det som har hänt mellan ditt första inlägg och det senaste.

Om vi skulle lägga korten på bordet för en stund:

Vad är det egentligen som förhindrar eller skrämmer dig att bryta med din nuvarande man och leva solo? Där du även har chans (med ärligget och respekt till din nuvarande man) att testa med Mr Dance eller någon annan som kan erbjuda det du inte har idag?

Jag upphör aldrig att förstummas över Robespierres träffsäkerhet i det här ämnet. Det enda jag kan säga är att jag önskat att jag läst fler inlägg tidigare.

Jag är i en liknande situation som TS, med denna känslomässiga otrohet eller vad man ska kalla det, och jag la tyvärr ner lite för sent. Jag vill inte lämna min fru, vårt förhållande är rätt så bra ändå och jag älskar henne verkligen. Men samtidigt är jag kär i den här andra personen och kan inte göra så mycket åt det, och jag börjar så sakta att kunna acceptera att det är så.
I en sån här situation är nog avdramatiseringen som nämns här ovan det enda som kan göra någon nämnvärd förändring är jag rädd. Om man nu vill rädda det förhållande man redan har.
Och det är inte lätt, och det kommer att göra ont, och det kommer att ta sin tid..

Som i så många andra saker så är det enklare att veta hur man borde/skulle ha gjort först när man redan har varit där och vänt eller gått vidare. Jag har varit där - på båda sidor. Det är de erfareheterna jag försöker dela med mig.

Jag tror att det är extremt ovanligt att någon med uppsåt gör saker för att bara såra den andra. Den skada som den bedragne råkar ut för är "colleteral" men ändå fruktasvärd. Men den som bedrar gör det för sin egen skull, för att blidka sina egna behov. Inte för att med flit göra sår i sin partner trots att det blir slutresultatet i majoriteten av fallen. Så om vi utgår från denna utgångspunkt så är det ganska tydligt att det handlar mer om hur man hittar tillbaka till varandra (och alla desa hinder på vägen) istället för att lägga all krut på att hitta en syndabock. Den som har bedragit kommer ändå få sina fiskar varma gång på gång var så säker. Både av sin partner men även av det egna samvetet fast man kanske väljer att inte visa det. Alla människor blöder även fast det väljer att inte visa det.

i en liknande situation. är också gift men kär i en annan tjej. hur länge har ni vart gifta...? hur länge har du vart kär i den andra?  jag träffade den andra på internet och vi har aldrig vart fysiskt otrogen men kanske kan man kalla det otrohet via mail / chat/ sms. har dåligt samvete o dett avart jobbigt. min fru vet inget.  

Vi har varit gifta i 4 år, tillsammans i 11.  I slutet på februari insåg jag att jag fallit för den andra tjejen och sa upp kontakten med henne då. Problemet är bara att jag ser henne varje dag, och det är inte mycket jag kan göra åt det.
I och med att jag fortfarande älskar min fru lika mycket och vill fortsätta leva med henne så har jag inte hjärta att berätta för henne att jag även har känslor för en annan. Ångesten frodas inom mig, men det är något jag kommer att få leva med ett tag framöver.

Ack  dessa uppofringar......