Börjar falla för en annan...

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag tar hela historien från början, så ni hänger med. Jag och min sambo har varit ihop snart 4år. Vi har ett stabilt förhållande, men den senaste tiden har vi pga stress och (sambos) depression glidit isär. Jag drar lasset både utanför och inom hemmet. Jag tjänar pengarna och jag fixar och donar allt! Min sambo är helt enkelt inte den som jag blev kär i för 4år sedan. Vi bor under samma tak, men har ingen fysisk kontakt. Vi har inte haft sex på över tre månader (om man inte räknar med en snabbis som vi fick till men aldrig riktigt slutförde förra veckan). Jag har börjat tröttna på allt detta och längtar ut ur förhållandet. Samtidigt är jag ju inte den som lämnar sjunkande skeppet först, så jag har föreslagit parterapi första gången redan ett par år sedan. Han har äntligen gått med på det...men nu känns det väl lite som too little too late - typ.

Förra hösten var jag ute med mina kompisar när jag såg en kille på dansgolvet som verkligen kunde dansa. Vi pratades vid en stund och dansade ett tag. När han kom riktigt nära mig blev jag alldeles till mig och var tvungen att sticka därifrån... för jag kände på mig att detta inte skulle leda till något vettigt - och jag har inte varit otrogen någonsin, och har inte tänkt vara det heller.

Ett par månader senare var jag ute igen och dansade när han plötsligt dök upp bakom mig. Det kändes skumt att han var där igen. Det samma hände ytterligare ett par månader senare när jag var ute med mina kompisar. Mina kompisar frågade mig om denna killen var ngn stalker, då han alltid "råkade" stöta på mig på dansgolvet. Iaf efter denna gång tog jag kontakt med honom via Facebook. Vi började bekanta oss med varann på riktigt och hade samma humor. I veckan bjöd jag med honom ut, då jag skulle iväg och partaja på lördag - min sambo är bortrest och jag vill ju sitta hemma.

Direkt när vi träffades igår kände jag att det var en stark attraktion mellan oss. Han hade klätt upp sig inför denna träff, det märkte jag. När vi väl kom in på klubben tog han min hand och ledde mig till dansgolvet. Där stod vi sedan och dansade som man brukar på nattklubbar nuförtiden - hett och tätt intill, fast skrattade bort det då och då som om vi bara låtsades. Men sen plötsligt blev det väldigt hett mellan oss - på riktigt. Och resten av kvällen var vi bara tätt intill varann. Vi kysstes inte och gjorde inget annat sådant heller - bara kramades och höll varandra i handen.

Nu sitter jag här hemma och kan inte koncentrera mig på något, för jag tänker bara på honom. Jag känner ingen skuld dock, för jag anser mig inte ha varit otrogen.. den här killen VET att jag är upptagen och respekterar det absolut - han är en riktig gentelman. Jag vet att man inte fixar några problem i ett förhållande genom att vara otrogen och den här killen skulle ALDRIG gå med på att vara någon vid sidan om - han vill vara den ende i ett förhållande. Skulle jag handla efter vad mina känslor säger just nu skulle jag direkt göra slut med min sambo och bli ihop med denna kille. MEN tänker jag efter, så är det nog inte klokt att lämna ett långt förhållande där man ändå byggt upp ett liv tillsammans med någon, för att man blivit förtjust i någon annan.

Jag håller på att falla för den här killen. Nu kommer jag inte att se honom på hela sommaren, då han reser iväg... men i höst ska vi ses igen är det tänkt. Hur ska jag kunna sluta tänka på honom och koncentrera mig på att istället försöka jobba på mitt nuvarande förhållande och bli förälskad i min sambo igen??? Jag känner mig så otroligt vilsen...

Anonym (lilicum) Trådstartaren

Äldre 22 May 08:08

#2

Jag tänkte försöka projicera mina "förälskelse" känslor mot min sambo istället för den här killen. Killen ifråga är 7 år yngre än mig och har än inte haft något riktigt förhållande. Vi är alla dock vuxna, så det handlar inte om någon tonåring direkt!!! När jag är i hans närvaro känner jag hur det börjar pirra i hela mig...jag mår bra i hans sällskap och bara dras till honom. Jag ser och känner på honom att jag inte är ensam om denna känsla.

Jag ska ge min sambo en ärlig sista chans nu i sommar. Funkar det inte mellan oss, så måste vi nog separera. Tråkigt som fasen, då jag och min sambo har ett riktigt fint vänskap som vårt förhållande bygger på. Men passionen finns inte där just nu.

Gäller väl bara att få killen (äh, jag kallar honom för Steve) ur mina tankar. När jag med honom spelas Brolles låt Playing with fire upp i mitt huvud. Och det är ju sant, jag leker ju med elden när jag är med honom. Visserligen vet jag att inget kommer att hända mellan oss (alltså vi skulle aldrig hångla eller ha sex), men ändå.

Anonym (lilicum) Trådstartaren

Äldre 22 May 10:13

#4

de Robespierre

Jag uppskattade ditt inlägg otroligt mycket. Du klargjorde saker för mig som jag kände med inte kunde sätta ord på. Det du skriver stämmer verkligen in i min verklighet. Mr Dance är allt det där som jag saknar och min man allt det som jag egentligen inte vill ha.

Min man vet om att jag varit ute med Mr Dance, men han har ingen aning om hur jag känner för honom. Så båda männen vet om varandra. Mr Dance anar nog att jag längtar efter närhet, men har klart för sig att jag inte tänker eller vill vara otrogen. Min man är verkligen inte svartsjuk - tvärtom! Nyss pratade vi i telefon och jag sa att jag haft jätteroligt tillsammans med Mr Dance - roligare än med mina tjejkompisar. Och hur kommenterade min man det? "Vad roligt gumman! Jag förstår absolut att du trivs bättre med män än med kvinnor..." Han anser för övrigt att man bör ha massor av vänner av det motsatta könet, för enligt honom är dessa vänskap mycket djupare än vänskapen med någon ur samma kön. Min man har själv många tjejkompisar och jag är inte heller svartsjuk. Vi tänker liksom, att varför stressa för något som kan hända... OM något händer, då reder man ut det sen.

Mr Love är svår gäst att kasta ut - han är ju så härlig och mysig. Jag älskar känslan av kärleksfjärilar i magen. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det blev med mitt ex. I 6år kämpade jag och var trogen, medan han sprang omkring och var otrogen med allt och alla. Till slut orkade jag bara inte mer och lämnade in skillsmässoansökan. Nu tänker jag ju att man har hämnat på samma ställe igen - fast den här gången är ingen otrogen. Tänk om jag bara är en person som aldrig kommer att hitta någon som jag kan leva livet ut tillsammans med? Om jag bara klarar av att hålla intresset för en man 4-6 år i taget? En skrämmande tanke!

Anonym (lilicum) Trådstartaren

Äldre 22 May 14:34

#6

de Robespierre skrev 2011-05-22 10:51:25 följande:

Din man vill säkert dig det bästa. Han verkar vara en väldigt "tolerant" person. Kanske därför du föll för honom. Men det kan även vara så att han är lyckligt ovetande var din nya vänskap är påväg någonstans. Att Mr Dance är mer än en kompis - NU. Att ditt förhållande till honom har ändrats. För glöm inte bort att när du nämner honom för din man så är det troligtvis den man han ser när du för första gången pratade om honom. Då det hela inte hade utvecklats till där du befinner dig idag. För då var det ganska oskyldigt. Så är det inte idag. För annars hade du inte skrivit den här tråden. Lägg sedan till hans tolerans och tillit till dig och chansen är oerhört stor att han inte inser vad som sker framför honom just nu. Kanske dax att uppdatera honom och verkligen ta den jobbiga situationen. Hellre nu är senare? För du har ju inte beslutat dig att lämna. Du är bara orolig och söker en lösning på ert problem.

Sålänge din man inte kan/får/vill klä på sig det som Mr Dance idag har monopol på så kommer han inte heller kunna vräkas eller avhysas ur ditt huvud, Det är först när du märker en permanent förändring till det positiva som du sakta men säkert kan flytta Mr Dance ut i hallen ned mot ytterdörren. För lika snabbt som han fick flytta in, nästan lika snabbt kan han flytta ut. Men var beredd på att du aldrig kan förtränga att han har bott där. Lika lite som du kan förtränga det du känner. Det du däremot kan göra är att förlika dig med det och ändra vad det egentligen innebär, dvs själva värdet av det.Tänk "avdramatisera" det. Då finns det kanske en chans att gå vidare med din man och se det inträffade som en tillfällig avkörning på livets väg.

Att du själv har upplevt otrohet som den drabbade har säkert en påverkan. Kanske inte bara lidandet och sorgen. Men även att du år efter år var ditt ex trogen trots att han fortsatte vara otrogen. Till vilken nytta? Och hur mycket fick du försöka/missade du under denna tid för en man som bedrog dig - läs: andra män som kunde ha blivit bättre val. Och lite av detta kanske spökar här igen. Att du återigen har hamnat i ett förhållande där du uppoffrar dig för något du tvivlar över medans livet och andra möjliga bättre partners seglar förbi i natten för att aldrig ses igen? Känslan av att du missar en massa. Och nu ha Mr Dance klivit in och verkligen manifesterat detta som en levande person av kött och blod. Det händer på riktigt. Det händer. Nu.

Man kan som svar välja att skjuta från höften och ryta: Håll dig till din man och sluta vara otrogen! Men om man vill hitta en lösning som fungerar så måste man titta lite djupare. Och då ser man att det inte är bara svart eller vitt vilket du visar. Det finns alltid en massa saker som påverkar och de är nästan alltid unika för varje person. Däremot är sättet vi väljer hur vi skall hantera det enklare. För det handlar alltid om val.

Återigen ett inlägg som känns klockrent!

Jag chattade med Mr Dance en stund sedan och han var trevlig, men verkade inte alls lika angelägen som jag. Det måste jag säga gör lite ont. Jag vet att det handlar om att jag är upptagen och han vill respektera det och det är jag som är "dum" som inte ger honom någon ro i det hela. Varje gång jag ser att han är inne på FB hoppar hjärtat upp i halsen och jag väntar spänt på att han ska messa mig ngt vilken stund som helst. Jag vet! Jag måste sluta upp med detta, för han ska vara iväg hela sommaren och jag - jag måste satsa på mitt nuvarande förhållande.

Mr Dance gav mig igår det jag behöver nu som allra mest - närhet och ömhet. Han höll om mig, smekte mig och tittade på mig sådär som man gör när man är extremt kär i någon. Kan det hela ha varit spel för gallerierna? Alltså skulle han kunna vara en total player som först ger mig det jag vill ha, för att sedan vända ryggen och verka riktigt kall, för att efter ett tag igen återvända och ge min törstande själ mer av det som jag vill ha... och samtidigt plocka hem hela priset? Det är ju den taktiken man ska använda om man vill få någon riktigt sugen och intresserad av en - visa att man är totalt oberörd och cool. Jag VET att han vill ha mig, så jag undrar inte över hur han ser på mig. I min lilla hjärna spinner hela grejer vidare redan till nästa nivå och jag undrar hur han skulle reagera om jag berättade för honom att jag var singel? Skulle han tappa intresset helt? Skulle han vilja bli ihop med mig? Hur underbart skulle det vara att kunna vara riktigt kär i sommar!

Som ni ser, så har Mr Love redan börjat göra sig hemmastadd i min hjärna. Min hjärna säger till mig att jag borde sluta upp med det hela och satsa fullhjärtat på mitt förhållande de kommande 2 månaderna, då Mr Dance ändå INTE kommer att vara i närheten av mig. Att berätta för min man om hur jag på riktigt ser på Mr Dance känns omöjligt, då jag är rädd för att det förstår tilliten i vårt förhållande. Jag skulle inte klara av att leva i ett förhållande där jag skulle bli övervakad och misstrodd av min respektive hela tiden. Min nuvarande man har brutit tilliten en gång i början av vårt förhållande genom att i tre månader hålla hemligt, att han hånglat med en annan kvinna. Det tog länge att verkligen kunna lita på honom fullt ut efter det. Mitt ex som notoriskt var otrogen skyllde mig jämt för att vara det, fast det var jag som var trogen. Han var sjukligt svartsjuk och höll mig i stort sätt som fånge i mitt eget hem. Jag vill aldrig mer hamna där igen - hellre ger jag upp mitt förhållande som jag har nu än riskerar att min man blir svartsjuk.

Börjar falla för en annan...

INNEHÅLL