Puff Mummy

Äldre 24 May 12:04

69 svar

Är dagens barn lite gränslösa?

Hade kalas i helgen för mina 5-åringar.

1. Efter presentöppning sätter barnen sig till bords. Det bjuds på saft, bullar, Ballerinakex och Singoallakex (i mängder, skall tilläggas). Detta skulle sedan följas av glass i strut, med strössel och olika topping, som vi hade förberett ute i köket. Mitt i bull-festen säger en kille högt och ljudligt: "Det här var det dåligaste kalaset jag har varit på, ingen glass och ingen tårta!!!!!" Jag och maken bara gapade. Sedan fick de glasstrutarna och då blev ungen tyst och nöjd.

2. Under fikat tappar en 3,5 åring en kaka på golvet och beordrar mig att ta upp det. Vi känner inte varandra sedan tidigare och jag bad henne (vänligt men förvånat) att plocka upp kakan själv.

3. När min man ska sätta på skorna på en kille för att vi ska gå ut, kommer en annan kille (som aldrig har träffat min man förut) och boxar maken några gånger i magen. Maken, som står på knä och försöker knyta den andre killens skor, ber den som slår att sluta. Han flinar och FORTSÄTTER, maken säger till på skarpen att han ska sluta slå honom. Då flinar han, backar lite och gör några luftslag.

4. En tjej (5 år drygt) vill inte vara med på några aktiviteter, utan vill springa och gömma sig. Fine by me, (hon dök upp varenda gång lite senare och ville trots allt var med), men när vi är utomhus och ska gå in ber jag henne att i alla fall komma in eftersom det är lite svårt för mig att passa henne ute. Hon sitter och surar och säger att hon inte vill gå in och inte vill ha presenten hon fick i skattjakten (ett fint block och glittriga klistermärken). Jag frågar henne vänligt om hon vill sitta kvar ute: Nä, det vill jag inte heller! Efter mycket om och men kommer hon iallafall in, trumpen som få. Henne har jag inte heller träffat tidigare. Och - visst - jag förstår att alla presenter inte uppskattas av alla, men att få ett för mig okänt trotsbarn på halsen hade jag inte räknat med. Sen ville hon naturligtvis ha presenten iallafall.

Jisses säger jag.

ps jag förbehåller mig att även mina kids gör knasiga saker , men jag blev faktiskt lite förvånad över hur vissa barn som man aldrig har träffat förr agerar. Man kan inte annat än att tycka synd om tex tjejen i exempel 4, hon ville uppenbarligen inte gå på kalas (eller ville hon det?)

augustisten

Äldre 26 May 13:36

#21

Men åh kan inte TS bara få undra lite utan att alla ska tycka att hon är helt ute och cyklar???

Att utbrista:
"Det här var det dåligaste kalaset jag har varit på, ingen glass och ingen tårta!!!!!"

Tycker jag faktiskt är lite väl,

visst barn är barn och min son skulle säkert kunna ha varit den som boxade TS man i magen men han skulle DEFINITIVT ha slutat när TS man sa till honom. Han skulle heller inte ha surat som en bebis på ett kalas. I det fallet hade jag faktiskt frågat flickan om hon ville att jag skulle ringa till hennes föräldrar om hon kanske ville hem istället

Det är klart att hon får undra. Men om man (som jag) tycker att det är överdrivet att i det här sammanhanget börja prata om gränslöshet som ts - eller om dålig uppfostran och respektlöshet som andra gör - måste man väl få svara det också.

Jag tycker också att det är "lite väl" att säga på det viset som barnet i ts gjorde. Men så gör vissa barn i den åldern utan att man kan göra så mycket åt saken mer än att ta sitt vuxenansvar och säga att det inte var så trevligt sagt. Det är ju knappast ett onormalt beteende eller ett tecken på gränslöshet - snarare på frispråkighat och dålig impulskontroll i så fall. Eller på uppspelthet och förväntningar som inte verkar infrias...

Det handlar ju om ganska små barn som helt enkelt inte beter sig helt rationellt alltid. Att buffa någon i magen kan ju tex vara ett sätt att försöka ta kontakt mer än en vilja att mucka gräl. Och att sura kan ju mycket väl vara ett sätt att säga att man vill åka hem för ett blygt barn. När man inte var med är det ju svårt att säga hur illa barnen betedde sig. Kanske var det riktiga skitungar som behövde sägas åt ordentligt - vad vet jag. Men de låter inte på något sätt onormala eller ouppfostrade - och definitivt inte gränslösa - i mina öron.

Karinski

Äldre 26 May 13:43

#22

Nar vi var sma brukade man inte borja ga pa kalas hos varandra forran man borjade skolan, sa nar man var 6-7 ar. Innan dess var det mest familj, slakt och kanske vanner. Nu gar de flesta barn pa dagis sa kalasandet borjar mycket tidigare, foraldrarna ar ofta inte med och jag tycker fortfarande de ar ratt sma och ar det inte en vuxen de ar vana vid reagerasr de olika. En del blir blyga, andra tar for sig.

Nancie

Äldre 26 May 13:45

#23

Jag tycker absolut att barn och ungdomar "av idag" är gränslösa...frågan är vem som har lyckats att göra en miss? Barnen eller vi vuxna?

CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE

Äldre 26 May 13:46

#24

morochmer skrev 2011-05-25 08:30:59 följande:

Hur jag själv och fler av våra barn blir påverkade tex.

Kan inte det lika gärna ligga i hur barnen upplevs, precis som studierna som har gjorts drar som slutsats?

An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.

Helle333

Äldre 26 May 13:46

#25

Puff Mummy skrev 2011-05-24 12:04:37 följande:

Hade kalas i helgen för mina 5-åringar.

1. Efter presentöppning sätter barnen sig till bords. Det bjuds på saft, bullar, Ballerinakex och Singoallakex (i mängder, skall tilläggas). Detta skulle sedan följas av glass i strut, med strössel och olika topping, som vi hade förberett ute i köket. Mitt i bull-festen säger en kille högt och ljudligt: "Det här var det dåligaste kalaset jag har varit på, ingen glass och ingen tårta!!!!!" Jag och maken bara gapade. Sedan fick de glasstrutarna och då blev ungen tyst och nöjd.

2. Under fikat tappar en 3,5 åring en kaka på golvet och beordrar mig att ta upp det. Vi känner inte varandra sedan tidigare och jag bad henne (vänligt men förvånat) att plocka upp kakan själv.

3. När min man ska sätta på skorna på en kille för att vi ska gå ut, kommer en annan kille (som aldrig har träffat min man förut) och boxar maken några gånger i magen. Maken, som står på knä och försöker knyta den andre killens skor, ber den som slår att sluta. Han flinar och FORTSÄTTER, maken säger till på skarpen att han ska sluta slå honom. Då flinar han, backar lite och gör några luftslag.

4. En tjej (5 år drygt) vill inte vara med på några aktiviteter, utan vill springa och gömma sig. Fine by me, (hon dök upp varenda gång lite senare och ville trots allt var med), men när vi är utomhus och ska gå in ber jag henne att i alla fall komma in eftersom det är lite svårt för mig att passa henne ute. Hon sitter och surar och säger att hon inte vill gå in och inte vill ha presenten hon fick i skattjakten (ett fint block och glittriga klistermärken). Jag frågar henne vänligt om hon vill sitta kvar ute: Nä, det vill jag inte heller! Efter mycket om och men kommer hon iallafall in, trumpen som få. Henne har jag inte heller träffat tidigare. Och - visst - jag förstår att alla presenter inte uppskattas av alla, men att få ett för mig okänt trotsbarn på halsen hade jag inte räknat med. Sen ville hon naturligtvis ha presenten iallafall.

Jisses säger jag.

ps jag förbehåller mig att även mina kids gör knasiga saker , men jag blev faktiskt lite förvånad över hur vissa barn som man aldrig har träffat förr agerar. Man kan inte annat än att tycka synd om tex tjejen i exempel 4, hon ville uppenbarligen inte gå på kalas (eller ville hon det?)

Välkommen till dagens ungdom skulle jag nog säga. Ja jag upplever att alltfler barn och ungdomar beter sig på det där sättet. Jag kan avslöja att jag inte tänker köra med fri uppfostran och jag kommer lära mina barn att tappar man saker kan man ta upp dem själv osv osv osv. Mina barn kommer få lära sig vad som är rätt och fel - tex att inte slå någon i magen...

morochmer

Äldre 26 May 14:50

#26

CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE skrev 2011-05-26 13:46:12 följande:

Kan inte det lika gärna ligga i hur barnen upplevs, precis som studierna som har gjorts drar som slutsats?

Vilka studier hänvisar du till? Hur menar du att det ligger i hur barnen upplevs?

Themis

Äldre 26 May 15:00

#27

På sonens 5-årskalas var det ett barn A.som gav kompisen B. en rak höger i ansiktet, så det gäller att hänga med och övervaka nuförtiden.

Det hela var ett missförstånd om att B ville låna hans keps. B är normalt jättesnäll och uppfostrad med att man delar med sig och lånar gärna ut sina egna saker.

Barn A är dels inte så verbal och har en machofarsa som lär sina söner att andra ska visa respekt, och när han inte tillräckligt fort fick fram att han inte tyckte det var okej att låna ut kepsen så small det istället. Inte optimal reaktion ur kalassynpunkt men jag har svårt att klandra barnet för det som förmodligen föräldern bäddat för.

Nåja, alla överlevde och ingen var ledsen efter några mnuter till.

Selfishness is not living as one wishes to live, it is asking others to live as one wishes to live. ~Oscar Wilde~

CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE

Äldre 26 May 15:00

#28

morochmer skrev 2011-05-26 14:50:40 följande:

Vilka studier hänvisar du till?

De studier som bland annat finns hänvisade i länken i inlägg #11.

morochmer skrev 2011-05-26 14:50:40 följande:

Hur menar du att det ligger i hur barnen upplevs?

Om jag inte minns fel drog man slutsatsen att föräldrar (och andra vuxnas) förväntningar hade en stor inverkan på om man upplevde att barnen "blev" mer aktiva av socker. I de fall där barnen inte fått socker men där åskådarna trodde att de hade fått det verkade barnen överaktiva. Även förväntningar kan spela en roll här.

Det finns helt enkelt inga belägg för att socker skulle leda till hyperaktivitet hos barn.

An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.

CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE

Äldre 26 May 15:02

#29

CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE skrev 2011-05-26 15:00:54 följande:

De studier som bland annat finns hänvisade i länken i inlägg #11.

morochmer skrev 2011-05-26 14:50:40 följande:

Hur menar du att det ligger i hur barnen upplevs?

Om jag inte minns fel drog man slutsatsen att föräldrar (och andra vuxnas) förväntningar hade en stor inverkan på om man upplevde att barnen "blev" mer aktiva av socker. I de fall där barnen inte fått socker men där åskådarna trodde att de hade fått det verkade barnen överaktiva. Även förväntningar kan spela en roll här.

Även bemötande skulle det stå.

An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.

CallGirl

Äldre 26 May 15:17

#30

JAg skulle kunna tänka mig att det till viss del beror på uppfostran. På senaste kalaset vi arrangerade hade vi 18 6-åringar och det funkade enormt bra.

Är dagens barn lite gränslösa?

INNEHÅLL