• Anonym (arg?)

    Hade ni betalt hälften av gladögonkostnaden?

    Biomamman har varit och valt ut glas och bågar helt själv till min bonusson. Hon väljer glasögon som kostar 3750 kronor. (Pojken är 11 år gammal om det spelar någon roll.)

    Detta ringer hon och konstaterar för min sambo för 1,5 vecka sedan. Sambon blir arg för att han inte blivit tillfrågad om att vara med och välja.

    Idag ringer exet och säger att hon hämtat ut glasögonen och vill ha 1875 kr av oss. Vi har just nu ganska knaper ekonomi då jag bara jobbar som timvikarie.

    Jag blir irriterad på sambon då han bara säger "okej" till exet. Jag tycker att han borde tagit upp att vi betalat vinterskor, vårskor, vinterjacka och vårjacka till båda barnen utan att hon behövt bidra alls. Hon får också hela barnbidraget.

    Sambon tycker att jag är sur och jävligt otrevlig som tar upp det här, så han ska få dåligt samvete igen. Så nu stormade han in i sovrummet och sa åt mig att inte komma dit.

    Jag tycker hans reaktion är väldigt underlig. Varför är han arg på mig? Något som fattar? Vad hade ni gjort?

  • Svar på tråden Hade ni betalt hälften av gladögonkostnaden?
  • Anonym (#31)
    Anonym skrev 2011-05-26 10:43:56 följande:
    Klart mamman vet vad pappan har för inkomst, det är inga heliga uppgifter:) Han ska försörja sitt barn utifrån sin förmåga och ts räknas inte in, även om hon tycker det.

    Nu är det så att pappan i det här fallet faktiskt blev arg för att ts la sig i! Han VILL betala för barnets glasögon. Vem är då ts som anser sig ha rätt att neka honom att göra det? Varför ska hon få ekonomiskt bidrag på 10000 kr/månad av sambon medan barnet inte ens ska få vettiga glasögon vid behov? Är hon mer värdefull? Jag kan förstå att han blev arg.
    klart det år att ta reda på vad ens ex tjänar det jag menar är att om mina bonsubarns mamma skulle göra likadant
    dvs beställa glasögon utan att berätta om det så kan hon inte räkna med en krona från oss. kan man inte komunisera ska man inga pengar ha.
    då är det hennes val att köpa någonting till barn/en.
    jag skrev bara hur det skulle vara om detta hände hos oss.
    alla reagerar olika.

    jag ser inget i ts om att hon får 10t i månaden?
    och hur hennes sambo väljer att göra för sina barn är hans sak.

    i vår familj har vi gemensamekonomi. (vet ej hus ts har eftersom de inte står i ts)
    och alla utgifter de diskuteras och man kan inte kräva pengar från sitt ex hur som helst. visst  barnens (mina bonusbarns mamma( mamma kanske vet att min sambo tjänar si och så mycket ungefär men hon har ingen koll på våra utgifter eller om vi har andra saker som ska inveteras i som har samma akuta karaktär som glasögon.
    kan man inte komunisera så ska man inte kräva pengar. fråga kan man alltid men itne räkna med att den andra föräldern kan eller ens vill betala den summan man själv bestämt utan att prata.

    sedan att ts man beter sig som en toffel (enligt mig) och då menar jag att han först blir arg och sedan bara gör de som behagar mamma tror jag kommer göra att det blir mer bekymmer iframtiden om han inte tex nu säger till barnen mamma att denna ggr betalar jag men nästa gång måste du prata med mig innan saker beställa annars kommer inga pengar.
  • Anonym
    Anonym (#31) skrev 2011-05-26 10:56:37 följande:
    klart det år att ta reda på vad ens ex tjänar det jag menar är att om mina bonsubarns mamma skulle göra likadant
    dvs beställa glasögon utan att berätta om det så kan hon inte räkna med en krona från oss. kan man inte komunisera ska man inga pengar ha.
    då är det hennes val att köpa någonting till barn/en.
    jag skrev bara hur det skulle vara om detta hände hos oss.
    alla reagerar olika.

    jag ser inget i ts om att hon får 10t i månaden?
    och hur hennes sambo väljer att göra för sina barn är hans sak.

    i vår familj har vi gemensamekonomi. (vet ej hus ts har eftersom de inte står i ts)
    och alla utgifter de diskuteras och man kan inte kräva pengar från sitt ex hur som helst. visst  barnens (mina bonusbarns mamma( mamma kanske vet att min sambo tjänar si och så mycket ungefär men hon har ingen koll på våra utgifter eller om vi har andra saker som ska inveteras i som har samma akuta karaktär som glasögon.
    kan man inte komunisera så ska man inte kräva pengar. fråga kan man alltid men itne räkna med att den andra föräldern kan eller ens vill betala den summan man själv bestämt utan att prata.

    sedan att ts man beter sig som en toffel (enligt mig) och då menar jag att han först blir arg och sedan bara gör de som behagar mamma tror jag kommer göra att det blir mer bekymmer iframtiden om han inte tex nu säger till barnen mamma att denna ggr betalar jag men nästa gång måste du prata med mig innan saker beställa annars kommer inga pengar.
    Hennes val? Hur är det hennes val att barnet behöver glasögon?
    Då du hade låtit barnet gå utan glasögon för att du inte blivit tillfrågad?

    Du verkar vara en toppenförälder!
  • Utan Barn

    Enkel lösning på problemet, kanske inte nu, men framöver: ha inte helt gemensam ekonomi!

    NI lägger en gemensam pott för gemensamma kostnader så som boende, mat etc.

    HAN betalar för sitt barn, sina ev intressen och privata inköp. DU betalar för ev eget barn och ev egna intressen och privata inköp.

    Om HAN då väljer att låta sitt barn få dyra (läs: troligen snygga bågar så är det hans sak och drabbar ej dig.

    Min sambo och jag lever enligt ovan. Verkligen NOLL problem med ekonomin på det viset och jag behöver aldrig fundera på vad och varför han shoppar åt barnen. (Och han behöver inte bekymra sig om jag shoppar loss onödiga saker till mina hästar).

  • Anonym
    Anonym (#31) skrev 2011-05-26 10:56:37 följande:
    klart det år att ta reda på vad ens ex tjänar det jag menar är att om mina bonsubarns mamma skulle göra likadant
    dvs beställa glasögon utan att berätta om det så kan hon inte räkna med en krona från oss. kan man inte komunisera ska man inga pengar ha.
    då är det hennes val att köpa någonting till barn/en.
    jag skrev bara hur det skulle vara om detta hände hos oss.
    alla reagerar olika.

    jag ser inget i ts om att hon får 10t i månaden?
    och hur hennes sambo väljer att göra för sina barn är hans sak.

    i vår familj har vi gemensamekonomi. (vet ej hus ts har eftersom de inte står i ts)
    och alla utgifter de diskuteras och man kan inte kräva pengar från sitt ex hur som helst. visst  barnens (mina bonusbarns mamma( mamma kanske vet att min sambo tjänar si och så mycket ungefär men hon har ingen koll på våra utgifter eller om vi har andra saker som ska inveteras i som har samma akuta karaktär som glasögon.
    kan man inte komunisera så ska man inte kräva pengar. fråga kan man alltid men itne räkna med att den andra föräldern kan eller ens vill betala den summan man själv bestämt utan att prata.

    sedan att ts man beter sig som en toffel (enligt mig) och då menar jag att han först blir arg och sedan bara gör de som behagar mamma tror jag kommer göra att det blir mer bekymmer iframtiden om han inte tex nu säger till barnen mamma att denna ggr betalar jag men nästa gång måste du prata med mig innan saker beställa annars kommer inga pengar.
    Så barnet ska bli utan glasögon hemma hos er eller ska mamman skicka med glasögon, som pappan vägrar betala? Dumheter att straffa barnet för att pappan och mamman i ert fall inte kan kommunicera! Nu verkar pappan i ts betydligt klokare och betalar hälften för att barnet behöver glasögon!

    Man behöver inte ha koll på den andres utgifter, det finns högstaschabloner att räkna med, så de faktiskta utgifterna spelar ingen roll. Sen antar man alltid att den nya partnern står för halva boendekostnaden oavsett hur det ser ut i verkligheten.

    Pappan anser inte att ts har rätt att lägga sig i verkar det som eftersom han blev arg när hon försökte klaga på kostnaden. Jag förstår inte hur man själv kan ta emot 10000 kr/månad och sen klaga på att han betalar knappt 2000 kr till barnets glasögon. Det låter egoistiskt tycker jag.
  • Anonym
    Utan Barn skrev 2011-05-26 11:02:09 följande:
    Enkel lösning på problemet, kanske inte nu, men framöver: ha inte helt gemensam ekonomi!

    NI lägger en gemensam pott för gemensamma kostnader så som boende, mat etc.

    HAN betalar för sitt barn, sina ev intressen och privata inköp. DU betalar för ev eget barn och ev egna intressen och privata inköp.

    Om HAN då väljer att låta sitt barn få dyra (läs: troligen snygga bågar så är det hans sak och drabbar ej dig.

    Min sambo och jag lever enligt ovan. Verkligen NOLL problem med ekonomin på det viset och jag behöver aldrig fundera på vad och varför han shoppar åt barnen. (Och han behöver inte bekymra sig om jag shoppar loss onödiga saker till mina hästar).
    Håller helt med. Vi lever också så (vi betalar allt gemensamt men har egna fickpengar) trots att vi inte har barn från tidigare relationer. Vi har gemensamma barn och jag köper märkeskläder till dem som min man anser är helt onödiga, men de kläderna betalar jag med MINA pengar så han kan inget säga. Basutbudet av kläder betalar vi gemensamt.
  • Anonym (#31)
    Anonym skrev 2011-05-26 10:58:30 följande:
    Hennes val? Hur är det hennes val att barnet behöver glasögon?
    Då du hade låtit barnet gå utan glasögon för att du inte blivit tillfrågad?

    Du verkar vara en toppenförälder!
    jag anser att man som föräldern pratar om ALLT som har med barnen att göra. speciellt viktigt när man lever isär och har separerat.
    jag tycker självklart att barnet ska ha glasögon MEN mamman har ingen rätt att kräva pengar hur som helst hon skulle ha meddelat pappan redan när hon fick veta att barnet behöver glasögon och diskuterat igenom hur de ska se ut inte bara kräva /fråga efter pengar. det enda hennes betende för är att hon (om pappan som i detta fall går efter hennea pipa och bara betalar) att hon kan styra sitt ex som hon vill och barnet hamnar ikläm för att de inte kuminserar för det blir agg mellan föräldrarna

    i detta fall handlar det inte om att jag inte tycker att barnet ska ha glasögon för att jag inte är tillfrågan men vi har gemensam ekonomi och om barnen mamma (hos oss) skulle gjort så här och sedan kommit och bett om pengar så hade min sambo kommit till mig och frågat hur vi ser på saken. och vi hade gemensamt bestämt att hon inte får ett enda öre. spciellt inte om vi stått för saker som skor, och ytterkläder för mer eller lika mycket osm halva glasögonen spciellt när jag vet att man kna få minst lika bra glasögon för minst hälften av den kostnaden och då även två par men det kanske är hos oss allt gällande pris beror ju på vart man bor och vad man har för tillgång.

    allt handlar om att man måst ekomunicera om man inte kan prata med sina barns föräldrar om saker som gäller barnen så ska inte tro att man får ett bra sammarbete.

    det handlar inte om hur vida barn/barnen har rätt till göasögon utan det handlar om hur visa man är mån om barnen och deras rätt till att föräldrarna har en bra fungerande relation med komunikation. det är inte EN som ska bestämma och styra utan två.

    sedan spelar det väl ingen roll om pappan är med och väljer glasögon det tycker jag barnen beroende på ålder ska bestämma  inom vissa ramar beroende på ekonomi.
    men man ska prata så öppet med varandra att båda föräldrarna VET vad som är på gång inte komma och informera om de i efterhand och kräva pengar.
  • Anonym
    Anonym (#31) skrev 2011-05-26 11:06:44 följande:
    jag anser att man som föräldern pratar om ALLT som har med barnen att göra. speciellt viktigt när man lever isär och har separerat.
    jag tycker självklart att barnet ska ha glasögon MEN mamman har ingen rätt att kräva pengar hur som helst hon skulle ha meddelat pappan redan när hon fick veta att barnet behöver glasögon och diskuterat igenom hur de ska se ut inte bara kräva /fråga efter pengar. det enda hennes betende för är att hon (om pappan som i detta fall går efter hennea pipa och bara betalar) att hon kan styra sitt ex som hon vill och barnet hamnar ikläm för att de inte kuminserar för det blir agg mellan föräldrarna

    i detta fall handlar det inte om att jag inte tycker att barnet ska ha glasögon för att jag inte är tillfrågan men vi har gemensam ekonomi och om barnen mamma (hos oss) skulle gjort så här och sedan kommit och bett om pengar så hade min sambo kommit till mig och frågat hur vi ser på saken. och vi hade gemensamt bestämt att hon inte får ett enda öre. spciellt inte om vi stått för saker som skor, och ytterkläder för mer eller lika mycket osm halva glasögonen spciellt när jag vet att man kna få minst lika bra glasögon för minst hälften av den kostnaden och då även två par men det kanske är hos oss allt gällande pris beror ju på vart man bor och vad man har för tillgång.

    allt handlar om att man måst ekomunicera om man inte kan prata med sina barns föräldrar om saker som gäller barnen så ska inte tro att man får ett bra sammarbete.

    det handlar inte om hur vida barn/barnen har rätt till göasögon utan det handlar om hur visa man är mån om barnen och deras rätt till att föräldrarna har en bra fungerande relation med komunikation. det är inte EN som ska bestämma och styra utan två.

    sedan spelar det väl ingen roll om pappan är med och väljer glasögon det tycker jag barnen beroende på ålder ska bestämma  inom vissa ramar beroende på ekonomi.
    men man ska prata så öppet med varandra att båda föräldrarna VET vad som är på gång inte komma och informera om de i efterhand och kräva pengar.
    Om pappan verkligen skulle ta ansvar skulle han ha upptäckt barnets synfel och tagit barnet till optikern. Han skulle ha engagerat sig och tagit ledigt från jobbet, följt barnet och kollat ut bågar och glas. Han skulle ha meddelat mamman om barnets behov. Han skulle ha kommunicerat med mamman, låtit henne vara med och välja bågar och glas....(får inte 11 åringar välja själva vad de ska ha??)

    Inser du inte att detta är en pappa som åker på en räkmacka för att mamman tar allt praktiskt? Sen har ts mage att klaga på något hon inte alls har att göra med.
  • Anonym
    Anonym (#31) skrev 2011-05-26 11:06:44 följande:
    jag anser att man som föräldern pratar om ALLT som har med barnen att göra. speciellt viktigt när man lever isär och har separerat.
    jag tycker självklart att barnet ska ha glasögon MEN mamman har ingen rätt att kräva pengar hur som helst hon skulle ha meddelat pappan redan när hon fick veta att barnet behöver glasögon och diskuterat igenom hur de ska se ut inte bara kräva /fråga efter pengar. det enda hennes betende för är att hon (om pappan som i detta fall går efter hennea pipa och bara betalar) att hon kan styra sitt ex som hon vill och barnet hamnar ikläm för att de inte kuminserar för det blir agg mellan föräldrarna

    i detta fall handlar det inte om att jag inte tycker att barnet ska ha glasögon för att jag inte är tillfrågan men vi har gemensam ekonomi och om barnen mamma (hos oss) skulle gjort så här och sedan kommit och bett om pengar så hade min sambo kommit till mig och frågat hur vi ser på saken. och vi hade gemensamt bestämt att hon inte får ett enda öre. spciellt inte om vi stått för saker som skor, och ytterkläder för mer eller lika mycket osm halva glasögonen spciellt när jag vet att man kna få minst lika bra glasögon för minst hälften av den kostnaden och då även två par men det kanske är hos oss allt gällande pris beror ju på vart man bor och vad man har för tillgång.

    allt handlar om att man måst ekomunicera om man inte kan prata med sina barns föräldrar om saker som gäller barnen så ska inte tro att man får ett bra sammarbete.

    det handlar inte om hur vida barn/barnen har rätt till göasögon utan det handlar om hur visa man är mån om barnen och deras rätt till att föräldrarna har en bra fungerande relation med komunikation. det är inte EN som ska bestämma och styra utan två.

    sedan spelar det väl ingen roll om pappan är med och väljer glasögon det tycker jag barnen beroende på ålder ska bestämma  inom vissa ramar beroende på ekonomi.
    men man ska prata så öppet med varandra att båda föräldrarna VET vad som är på gång inte komma och informera om de i efterhand och kräva pengar.
    Då hade din man kommit till dig och frågat hur NI ser på saken?

    Nej, det måste ju vara hemskt att tycka att en annan kvinna försöker styra mannen som man styr så bra själv?

    Jag tycker man ska prata om allt, men i det här fallet vet vi inte ens om mamman och pappan har pratat. Hon kanske har informerat honom om att glasögon kostar så här mycket. Sen VILL ju pappan betala. Han känner inte att han behöver gå till TS för att få en åsikt, utan han har en själv.
  • Kojbe
    Tessideluxe skrev 2011-05-26 10:15:04 följande:
    Jag tycker det är helt ok att göra som mamman gjorde.
    Sonen behövde glasögon, hon tog med honom till optikern och han fick ett par som passade och som sonen ville ha. Jag ser inte varför man ska tvinga barnet att ha fula/obekväma glasögon för att pappa och hans nya inte vill betala av princip?

    Glasögonen var dessutom inte så dyra, det beror ju helt på vad han har för synfel. Hur mycket av kostnaden var bågen och hur mycket var glaset?
    Jag har inte en gång sagt han ska ha fula el illa passande så varför läser du in sånt som inte står?
    Hon hade INGEN rätt ta beslut på egen hand som involverar andra ekonomiskt.
    Vill hon pappan ska vara med så säg då till INNAN. Svårare än så är det ju inte
  • Kojbe
    Anonym skrev 2011-05-26 10:23:21 följande:
    Men ungen behöver ju glasögon, ska han gå utan om pappan inte tycker det är en lämplig utgift?
    Normalt så skulle jag hålla med dig, om det handlar om icke-viktiga saker som kläder, semestrar, fickpengar eller aktiviteter. Men glasögon? Nej, det måste få kosta och pappan borde vara glad att han har ett ex som sätter BARNET först och inte bara stirrar sig blind på kostnaden. Speciellt eftersom han faktiskt har råd att betala.
    Nej han ska inte gå utam glasögon men om mamman vill de ska dela på kostnaden bör hon prata med pappan innan. Varför är det så svårt för folk att förstå? Det handlar ju inte om pappan skulle valt några billigare el så utan helt vanlig RESPEKT. Inte undra på samhället ser ut som det gör idag för så många glömmer av detta med respekt för andra än sig själva.
    Att säga det MÅSTE få kosta är ju en otroligt omogen och dum kommentar i dagens samhälle där så många knappt har mat för dagen längre. Nej man får väl rätta inköp efter plånbok men så vitt det är möjligt försöker man väl ge de det bästa man kan inom rimliga gränser och de gränserna är ju inte lika i 2 familjer.
Svar på tråden Hade ni betalt hälften av gladögonkostnaden?