Hur bestraffar ni ert barn?

Höjer och skärper rösten och tittar med bestämd blick i ögonen. Och sen säger jag det jag vill ha sagt. Beroende på vad barnet gör så kan jag ibland ta honom intill mig i ett fast grepp (utan att på något sätt bli hårdhänt eller hotfull)

då "lyder" han 9 ggr av 10

Vad gör du själv TS?

Bestraffar gör jag sällan, "hot" räcker oftast.

Jag bestraffar inte mina barn, däremot så kan jag ta mitt barn intill mig, söka ögonkontakt och tala allvarligt om det verkligen är allvarligt.....exempelvis skenade min äldsta glatt iväg mot trafikerad väg utan att lyssna.....då tog jag honom tätt intill mig och talade med eftertryck om hur rädd jag blev och hur viktigt det är att han stannar när jag säger till för att han inte ska skadas allvarligt. Beror ju rätt mycket på åldern också. Jag har två rätt små barn 2 respektive 3½ år, så det handlar huvudsakligen att helt enkelt ta dem från situationer.....och så får ju agerande konsekvenser. Väljer de att måla på andra ställen än papper så tar jag undan kritorna. Punkt.

Att ta kritorna är väl bestraffning eller?

Håller med. Konsekvens/straff  är väl i princip samma?

Jag har en liten bebis nu och har inte tid att höra de två stora tjaffsa och reta varandra. Då får de vara på sina rum och leka och ha "tråkigt" en stund tills de själva bestämmer sig för att bli vänner.... Det kan ta några få minuter till nån timma...
Obs De blir inte inlåsta utan har öppna dörrar och stänger om de vill vara ifred =)

En bestraffning är att stänga in ett barn på sitt rum, inte läsa saga på kvällen, inte åka till Liseberg helgen efter, undanhålla veckopeng, inte ge efterrätt etc. för att barnet målat på väggarna. Det har inte det minsta med händelsen i fråga att göra utan enbart för att straffa, inte för att hindra något som sker i stunden som man inte accepterar. En 1-åring som t.ex. kastar sand på ett annat barn upprepade gånger blir ju inte bestraffat för att mamman flyttar barnet ur sandlådan eller längre bort så att det andra barnet inte råkar illa ut.....eller tycker du det? För att ta ett vuxenexempel. Om arbetsplatsen valt att göra en frivillig nöjesresa på arbetsgivarens bekostnad, jag försover mig rejält utan att meddela så är det knappast så att övriga bestraffar mig om de åker på utsatt tid. Jag får dock erfara en konsekvens. Försover jag mig så kommer övriga att resa ändå, eftersom världen inte enbart kretsar kring mig. Om min arbetsgivare däremot väljer att ge mig extra arbetsuppgifter bara för det faktum att jag slarvigt nog för sov mig, ja då blir jag bestraffad.

Oftast räcker det med att jag säger: Nej det är ajabaja, så slutar hon. Men engång vägrade hon sluta leka med hundvattenskålen när jag sa ifrån och tog bort henne så då fick hon gå in på sitt rum och stanna där med stängd dörr i ca 30 sek, då hon börja knacka på dörren gick jag in och öppnade och jag fick en stor kram när jag förklara varför jag gjort så och sen har hon inte rört hundvatten skålen, och även när hon har sprungit på soffkanten har jag frågat om hon ska lyssna på vad mamma säger annars får hon gå in på sitt rum, och då slutar hon.

Håller inte alls med dig. Om du försover dig från en resa är det en ren konsekvens att du inte kan följa med. En bestraffning hade varit att du inte får komma till jobbet dagen efter. Liksom att det är en konsekvens att ett barn som ritar på väggarna får leva med målade väggar. Tar man bort kritorna är det en bestraffning enligt mig.

Jag tycker ABSOLUT att det är en bestraffning att barnet inte längre får leka i sandlådan (om än för stunden) om den kastar sand på andra barn och inte lyssnar. En konsekvens av handlingen är att barnet som blir "attackerat" blir ledset.

Jag har inget emot bestraffningar, men hos oss räcker det oftast med hot i situationer man kan förutse. "Målar du på väggen så tar jag bort kritorna"

Så tycker jag. Sen får ju du tycka vad du vill. Tycker inte att bestraffningar behöver vara av den allvarlighetsgrad du nämner för att räknas som bestraffning. Principen är ju densamma ändå.

Jag tycker absolut att en konsekvens mycket väl kan vara att andra reagerar på det man gör. Om jag fysiskt ger mig på någon annan så anser jag precis som du att det är en konsekvens att den jag misshandlar blir skadat, rädd och skriker/gråter (så som du gav exempel på som ren konsekvens), men jag anser även att det är en konsekvens om någon annan part griper in för att hindra mig. Det är inget straff även om min önskan är att slå ner personen jag angriper.

Nej, ett straff behöver inte vara allvarligt. Om de målar på väggarna och jag som straff väljer att de inte får se på TV närmsta timmen....eller närmsta 10 minuterna om man så vill så är det fortfarande ett straff (knappast särskilt hårt, troligtvis vill de inte ens se på TV just då) och inte något som har det minsta med händelsen att göra. Hade vi levt ensamma i en bubbla hade man kunnat prata om konsekvenser på det sätt du gör, men eftersom de flesta av oss lever i ett socialt sammanhang så kommer konsekvenser även i form av andras ingripande. I annat fall blir väl nästan all form av mänskligt interagerande någon form av bestraffning........eller?

 

Vi har väl bara olika uppfattning antar jag