Hur bestraffar ni ert barn?

Jag reagerade på att du skrev att dina barn från och med 1½ alltid gjorde precis som ni SA. Vi bestraffar inte heller.

 

Det är ju alltid en avvägning. Visst blir allt mycket lättare och mer friktionsfritt om man ser till att undvika alla situationer som det kan bli en konflikt runt.....men jag anser inte att det alltid är den ultimata vägen heller. Jag har en pojke på snart 3½ år och en på 2 år. De går alternativt cyklar exempelvis alltid. Vi använder inte vagn. Ska vi gå och handla så innebär det att vi kommer att gå bland trafik. Visst hade jag gjort livet extremt mycket lättare för mig att stoppa ner dem i en vagn men jag tycker inte att det känns rätt när de själva vill gå. Det innebär att vi utan tvekan får "konflikter", alltifrån huruvida någon inte vill hålla i handen, någon vill hämta en kotte som ligger ute på gatan, någon kommer plötsligt på att han glömt sin favoritsten hemma och bara måste springa tillbaka och hämta den...NU, någon vill gå på ena sidan, någon vill gå på andra etc etc. Visst jag hade kunnat stoppa ner dem i en vagn och sedan bara skjutsat med dem lugnt och friktionsfritt.....eller handlat när sambon var hemma utan barn.......tja......nej, känns inte rätt för mig i alla fall.

Jag säger till på skarpen, sätter mig i min dotters nivå och kollar argt och säger att jag är arg och nu får de va nog och säger nej. Oftast lyssnar hon. :)..

Jag stänger av tv'n, tar undan cykeln eller tar ifrån något annat lämpligt.

Jag tycker inte du gör fel.
Risker...javisst, risker med trafik, konflikter you name it. Men det är ju så barn lär sig. Och barn måste få lära sig, dels för att de är vetgiriga och nyfikna men också för att om de en dag står där som vuxen och inget lärt sig kommer det att gå illa.

Därmed inte sagt att man utsätter dom för vilka risker eller påfrestande situationer som helst.

Blir lite fånigt att använda kommunikation som motsats till bestraffning.....man kommunicerar ju på andra sätt än med ord . Genom att bestraffa kommunicerar man en massa saker . Däremot är det utan tvekan en väsentlig skillnad på konsekvenser och straff. Allt man råkar ut för som man själv upplever som negativt är ju inte en bestraffning! Om jag får för mig att måla stadshuset i regnbågens färger och någon hindrar mig så är det ju inget straff. Nu är det en handling som är straffbart så jag skulle, om jag ertappades, bli straffad.....men att någon enbart hindrar mig....tar färgburkar och penslar är ingen bestraffning.

Nej, det är klart man inte gör. Upplever jag att jag inte kan ha kontroll i ett starkt trafikerat område, eller om jag helt enkelt är trött och medveten om att jag just för tillfället inte kommer att hantera konflikter särskilt bra så tjongar jag upp yngsta i bärsele på ryggen.....och så blir det lugnt och skönt .

Kan du inte förklara lite hur du menar?

ja, det skulle vara enkelt men vi undviker inte konflikter. Du har väldigt mycket fördomar om hur vi gör hör jag. Vi bär nästan uteslutande våra barn om de inte själva går eller cyklar. MEN vi väljer vägar där det inte finns trafik osv.för att underlätta för barnen. Jag utsätter dem inte för saker de inte är mogna för.

Jag tycker ingenting om hur du ska göra. Jag talar om hur vi gör.