Men atypisk autism innebär ju att man inte uppfyller alla kriterier för diagnosen autism ( ev AS) och ofta ser man ju inte tecken förrän ca 3 års åldern ändå ( olika, förstås). Så jag tycker förklaringen var mycket diffus.
Atypisk autism är en diagnos, det är inte autistiska drag. Och nej, man kan inte sätta diagnos på någon innan hela utredningen är färdig, mycket finns som inte ses med "blotta ögat" så att säga. Vår äldsta dotter, 11 år med autism och adhd, var väldigt tydlig i sin diagnos men aldrig att någon uttalade sig INNAN hennes utredning var färdig vad det handlade om. Min nästäldsta, 9 år med ADD och ev autism, är såpass otydlig så förutom hela autismutredningen så ska hon även observeras under några dagar på bup innan ev diagnos sätts. Sen visst kan man se om det rör sig om autism eller inte men jag tycker ändå det är oproffsigt att gå händelserna i förväg. Så ligg lågt och vänta på utredningen! Och nej det heter inte autistiska drag fram tills utredningen är klar, inte heller atypisk autism, som jag sa tidigare är atypisk autism en egen diagnos medan autistiska drag är ett sk tillägg man kan få till ADHD, tex, det är ingen egen diagnos. Läkaren är säkert helt övertygad om att din son har någont inom autismspektrat. Varför är han övertygad om att det är just atypisk autism och inte autism eller AS? vad "saknas" i hans mening? Det som "saknas" kanske upptäcks vid ADOS...och autism ger ofta högre vb. Min dotter med autism har vi fullt vb för.
Tycker fortfarande det är märkligt att läkaren satt diagnos innan utredningen är färdig. Samtidigt låter det ju inte som om diagnosen är satt heller eftersom den "kommer att ändras"?? Helmysko, men någon annan kanske kan svara bättre.
Skulle jag nog göra, de kanske har en bra förklaring. Att säga att ditt barn har svårigheter inom autismspektrat är ju inget konstigt men pricka in atypiskt autism innan ADOS (visserligen inte världens bästa test, enl vissa, men ändå) låter märkligt. Har ni gjort ADI?
Förresten, ev ren nyfikenhet, vilka kriteria uppfyller ditt barn inte?
Visst hör det till att inte vilja veta av sitt barns funktionshinder, det är ju en slags sorgeprocess man måste ta sig igenom. Så småningom kommer du säkerligen acceptera att din som har den funktionsnedsättning han har men att han inte ÄR sin funktionsnedsättning utan en härlig liten grabb med en kär personlighet som kanske inte påminner om alla andras, men so what. Vår äldsta dotter, 11 år, har autism och adhd, och visst var det tråkigt när man förstod att hon aldrig kommer klara av att gå i en vanlig skola i en vanlig klass utan i mindre grupper. Men så känner jag inte längre utan jag är glad och tacksam att hon får den hjälp och det stöd hon behöver och att vi faktiskt får iväg henne till skolan varje dag (det kunde vi bara drömma om tidigare) och hon har en bästis och bra klasskamrater. Men visst är det jobbigt, det är det absolut och jag har varit på väg in i väggen ett antal ggr (har fyra barn), men nu är jag oerhört målinriktad, min nästäldsta dotter har förmodligen snart även hon autismdiagnos och min lille kille på 3 år har tecken på det samma. Men that's life, ungarna är goa som de är och har härliga förmågor som inte alla barn har! :))