Tonx

Äldre 2 Jun 23:36

69 svar

Vår tids rädsla för ilska

Jag håller med Frösöblomster i att om man vet hur en ettåring t.ex agerar så blir man inte arg när det väl händer.
Kunskap om hur barn fungerar bidrar till att man inte blir arg.
Jag upplever absolut att de som har mest problem med sina barn är de som tror att deras småttingar är jävliga och trotsiga.

Trotsåldern t.ex, den verkar ju driva vissa familjer till bristningsgränsen, varför egentligen? Vad kan en liten 3-årsskit göra som är så vansinnigt provocerande?

Nu är inte jag perfekt dock, långt ifrån. Jag har varit väldigt arg, och jag har skrikit på mina barn. Men varje gång det händer så tänker jag efter, vad är det jag är arg på egentligen? Är det verkligen mina barn?
Svaret har alltid blivit nej. Jag blir arg för att jag hanterar en situation dåligt, jag blir arg för att jag inte förberett mig och måste stressa med barnen, jag blir arg för att jag inte hade tillräckligt med uppsikt och framförallt blir jag arg när jag mår psykiskt dåligt.

Jag tycker inte att ilska är bra. Det är något naturligt som alla känner, men det suger ut ens energi, det blir dålig stämning, man blir ledsen och man får dåligt samvete.
Man ska nog inte hålla igen ilskan när den väl kommer, men man kan ju fundera på varför man blir arg och inte bara försvara det rakt av.

Tonx

Äldre 2 Jun 23:41

#39

Rosahjärta skrev 2011-06-02 23:17:41 följande:

ne men jag gillar inte när någon stavar fel .

eh Get over it :) är de inte ens lite snällt att ja skriver att du stavat fel? vissa kanske tar det som slås istället för slåss som du nu menade ..

Du kanske ska se över hur du själv skriver innan du gnäller på hur andra stavar?
Du stavar fel, använder inte stor bokstav och skiljetecken där det bör finnas ett, och dessutom gör du mellanslag mellan ord och skiljetecken.

Tonx

Äldre 2 Jun 23:46

#41

Rosahjärta skrev 2011-06-02 23:17:41 följande:

ne men jag gillar inte när någon stavar fel .

eh Get over it :) är de inte ens lite snällt att ja skriver att du stavat fel? vissa kanske tar det som slås istället för slåss som du nu menade ..

Och bara för att vara extra jävlig så läste jag dina föregående inlägg och ser att du gjort mängder av stavningsfel och felaktiga meningsuppbyggnader. Och vad tusan är utreagera?

Tonx

Äldre 3 Jun 00:08

#46

nollställd skrev 2011-06-02 23:53:37 följande:

Kanske inte provocerande men visst kan en treåring driva en familj till bristningsgränsen allt

!

Inte för att det är illivilligt provocerande trots men för att en treåring kan ha det rejält svårt med sig själv och vara riktigt svår att hjälpa i krisen. Vi har haft en sådan. Det är inte hans fel. Det är helt förståligt och uppenbart varför för oss. VI förstår honom men han har ändå haft ett beteende som i perioder kontrollerat familjen. Ska vi skylla oss för detta själva? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte hans svåra humör och besynnerliga beteende har att göra med att han inte får tillräckligt från oss (även om det är en teori så klart och en som kan få ens föräldrasamvete i gungning). Nej, han är normal. Han har varit som treåringa kan vara. Treåringar som inte kan se en tidslinje, som kan vägra kissa, klä på sig, som klättrar på matbordet, vrålar av glädje, ilska och sorg, som skriker som en tok om vissa klädesplagg ligger i tvätten, som måste få öppna dörren först annars vrålar han i en halvtimme osv, osv. Vi har inte sett det som ett krig mot honom och inte försökt kväsa honom. Vi har inte trott att ilska eller att bli arga på annat sätt är ett bra eller lämpligt sätt att nå honom men jag orkar bära i mitt samvete att jag brusit i tålamod och rytit åt honom i en pressad situaion när hans beteende regerat alla i allt för orimlig utsträckning.

Jo, jag håller med dig. Det jag menade med bristningsgränsen var mer familjer där det tycks pågå fullt krig om makten.
Jag har också en sån där svår unge

Yngsta tjejen har varit ett kärt litet helvete från den dag hon född vart! Hon är ett s.k "överlevarbarn". En kär liten odåga som gjort allt från att klänga sig fast i en som en panikslagen liten apunge dygnet runt till att få sådana utbrott att hon svimmar och får kramper. Det har varit kämpigt, speciellt när man är ensam. Efter 3 år börjar man kunna andas ut, hon får inte lika hemska utbrott längre, och hon är förvisso väldigt mammig men blir inte panikslagen när man inte kan/orkar/vill ha henne i famnen.
Men som alla treåringar har hon sina egenheter. Går man på promenad så stannar hon och vrålar "Vänta!" och vägrar gå om inte alla stannar, hon ska öppna dörrar själv, hon ska klättra in i bilen själv, hon ska bära själv och ja. Du vet.

Tonx

Äldre 3 Jun 00:15

#47

nollställd skrev 2011-06-03 00:02:17 följande:

Det där är så riktigt. Det är min och makens ständiga arbete. Vi blev arga, vi visade det, vi glömde hur lite vårt barn förstår och kan förväntas av. Vi får dåligt samvete, det tar massor av energi som du skriver. Det enda positiva är att det är en naturlig känsla som våra barn lär sig hantera genom att se oss hantera den. De ser att vi gör fel och vad vi gör för att reparera. Det kommer de ha nytta av för de kommer också tappa behärskningen när de inte borde. Men efter ett misstag gäller det att hitta en konstruktiv lösning, en förändring av situationen som skapade ilskan. Vi lever med ett ständigt förändringsarbete i vår familj. Det är spännande och utvecklande men jag har nästan alltid dåligt samvete när jag grälat på barnen. Inte alltid. Ibland kan de tåla ett behärskat grälande men ofta. Ledsen blir man helt klart om man bråkat. Men det blir ju bra igen. Det är ju det fina

.

Det är ett arbete som ständigt pågår. Det tar inte slut, man blir aldrig fullärd! Jag önskar människor överlag försökte rannsaka sig själva oftare, men de flesta är nog rädda att inse att de själva gjort fel. Det har jag också varit. Jag ser det som att bli vän med sig själv, när man kan acceptera sina tillkortakommanden så har man tagit första steget till en positiv förändring, sen är det bara att knalla på. Ibland tar man ett steg tillbaka och sen går det framåt igen.

Jag hoppas mina barn kommer känna att de haft en bra uppväxt när de blir stora, trots allt..

Tonx

Äldre 3 Jun 00:27

#50

nollställd skrev 2011-06-03 00:18:29 följande:

Vår fick sin livskris när lillsyrran kom och han blev klämd i mitten. Så klassiskt. Trots medvetenhet har vi inte kunnat hjälpa honom fullt. Det är klart att det är personlighet också men just nu har han haft "kris" sen 2,5 år med kulmen run 3,5 men det pågår fortfarande vi 4 år! Jag har vrålat SLUUUTA nu på honom för att sen ta honom i famnen. Man blir tokig ibland men när man har ett mycket egenartat barn (rent objektivt) så har man rätt lite förståelse för andra föräldrars krig mot sk trotsiga treåringar som bara ska sköta sig på ett visst sätt. Vi har alltså alla stått i hallen färdiga med en bebis i famnen och en JÄTTEnödig treåring som toavägrar trots att alla väntar på att få sätta sig i bilen. Vi har haft rymning tillbaka till dagis i 10 minusgrader för att få TA AV sig kläderna där och gå hem naken (när man har en bebis och en sexåring att också ta hänsyn till, gäller det att andas många djupa andetag och låsa dörren)

!
Man väljer sina strider

.

Jo, det där med förståelsen för andra kan tryta ibland. Man får försöka tänka att var och en agerar utifrån sina erfarenheter, har man haft det enkelt för sig så är det klart att ett normaltrotsigt barn säkert är jättejobbigt.
Fast ibland har jag lust att skrika rakt ut. "Åh, lille Pelle har blivit så JOBBIG! Igår SKREK han när han inte fick äta själv med skeden, han som alltid varit så snäll!"
Vill du byta, typ...

Tonx

Äldre 3 Jun 00:39

#52

nollställd skrev 2011-06-03 00:32:36 följande:

HAHA

!

Jag har ibland skämtat när killen sov i vagn ute att ingen skulle ta honom....

Han är en underbar kille. Snäll. Skärpt men egen emellanåt men skötsam bland andra. Jag vet inte om du såg mitt tidigare inlägg om hur fina de är med sin lillasyster?

Nej, har inte läst alla inlägg. Men det låter jättefint!
Jag är faktiskt vansinnigt stolt över min äldsta som aldrig klagat eller varit avundsjuk på sin lillasyster som stulit så mycket uppmärksamhet. Hon är helt kär i sin lillasyster, och det är ömsesidigt.

Tonx

Äldre 3 Jun 10:17

#55

Rosahjärta skrev 2011-06-03 10:11:30 följande:

kanske för att jag är tvungen att skriva väldigt fort då ja har mycket att göra samtidigt :)

Yeah right. Säkert.

Tonx

Äldre 3 Jun 10:20

#57

Rosahjärta skrev 2011-06-03 10:15:22 följande:

Men det är för att jag är lat . Orkar inte rättare sagt. Och efter punkt så ska det automatiskt va ett mellanrum innan man börjar på nästa mening . Men det har du kanske inte lärt dig när du gick i plugget? :) hih

Du skriver ut skiljetecken med ett mellanslag före sista ordet. Såhär: Punkt . Det är fel, det ska vara: Punkt.
Det är lågstadienivå.

Tonx

Äldre 3 Jun 11:23

#60

Rosahjärta skrev 2011-06-03 11:20:07 följande:

jo det är ett litet småfel. Förlåt mig. Jag är slarvig som sagt. Kan vi sluta hacka på varandra nu?

Ja, självklart. Jag stör mig inte på dina fel, det jag störde mig på är att du påpekar ett stavfel i en hel text, säger att du ogillar när man skriver fel och sedan bemödar du dig inte ett dugg om att skriva korrekt själv.
Case closed!

Vår tids rädsla för ilska

INNEHÅLL