Vår tids rädsla för ilska
Man har rätt att bli arg och säga till sitt barn . punkt slut .
Föräldrar som är för naiva och aldrig reagerar på de negativa saker sitt barn gör, kommer nog inte få de så lätt när de barnen väl når upp i tonåren ;) .
Man har rätt att bli arg och säga till sitt barn . punkt slut .
Föräldrar som är för naiva och aldrig reagerar på de negativa saker sitt barn gör, kommer nog inte få de så lätt när de barnen väl når upp i tonåren ;) .
Det är aldrig ok att slås men man blir inte arg på en ett eller tvååring som slåss. Det går att gränsätta utan att bli arg. Man behöver inte alltid bli arg på äldre barn för att de slås. Ibland blir man det, men oftas har jag i alla fall mycket lättare att behärska mig när det gäller sådant och lyckas ofta gränssätta mycket mer effektivt än genom ilska.
Arg blir jag oftast i stressade situationer eller när man blir provocerad intill bristningsgränsen av ett barn med konsekvenstänkande och viss förmåga att hantera impulser. JAg menar inte att det är fel att bli arg då utan att det är en naturlig reaktion men för mig kan det inte anses en naturlig situation att bli arg på en ettåring.
Det som händer när vi människor stänger inne ilska är att vi tillslut blir tickande bomber . Vi måste få kunna utreagera oss om inte något är rätt . Men det med ord inte på det fysiska sättet .
Jag som mamma skulle nog inte vilja lära mitt barn att stänga inne allt . Och lossas som jag vore någon slags länslolös robot .
För så som jag beter mig kommer automatiskt också mitt barn att bete sig / ta efter . Och individer som inte får leva fullt ut mår bara dåligt i längden .
Min pappa lärde mig alltid att ja bara skulle skita i om någon vad dum mot mig eller sa något taskigt till mig .
Det gjorde så att ja istället höll inne allt , och se nu . Jag är fortfarande rädd för att ta konflikter med folk .
Inte bra alls .
När det gäller små barn som 1 åringar så tror ja inte det vidare, vet begreppet på rätt och fel .
Därför så tror jag inte dt påverkar positivt om man skulle reagera av ren ilska och skälla ut det . Då det inte vet bättre .
Men att markera med att säga : aja baja , så får du inte göra lilla vän och tala med en bestämd ton . Så tror jag småbarn faktist förstår .
Sen när de kommer upp i åldern 2,5 -3 osv . Då tycker jag det passar sig mer att ta till med en liten mer bestämdare röst och tillochmed bli arg och visa det tydligt med blicken . För då är de äldre och kan därmed förstå och ta till sig informationen bättre.
När pappa blev arg på mig när jag var liten så talade han aldrig om just varför han blev arg utan han bara agera argt och drog mig i armen. När jag sen blev äldre så tog ja han inte riktigt på allvar när han endast agerade i ilska .
Jag tror ändå de bästa är att förklara varför det beteendet var fel eller liknande . Så att barnet förstår . :)