balkanfolk där ute, min mamma gifter om sig med en svensk.
min mamma har hittat ny svensk partner i sverige, mamma pratar aldrig serbiska längre och hon är gravid med sitt tredje barn med sin nya svenska kille. (hon har redan mig och min bror)
jag vet inte varför jag stör mig så mycket på det här. känns som att hon har glömt bort hennes ursprung.
när jag tilltalar henne på serbiska svarar hon på svenska. istället för mesano meso (en serbisk maträtt) får jag falukorv och makaroner, haha.
jag gillar inte heller tanken av att jag snart får en lillasyster som ska heta hanna.
om jag inte kommer att prata serbiska med henne är jag säker på att hon endast kommer snacka svenska.
det känns också som att jag kommer hata den där ungen. jag hatar redan hennes pappa.
för att han tog min pappas plats. ett fetto som jobbar på en tobaksaffär och kallar sig man.
vilket skämt
men min bror är tyvärr ännu mer imot det är han vad jag är. han är 27 och uppväxt med pappas regler.
han säger att mammas nya dotter är enbart smuts, han vägrar komma och hälsa på oss om mammas sambo är hemma och han vill att jag ska flytta in hos honom och hans serbiska fru för att jag ska få "den rätta uppfostran". han pratar bara med mamma när det gäller mig. han visar noll respekt för henne längre för att han tycker att hon är skämmt ut oss helt och hållet.
jag älskar mamma, men frågan är ifall jag ska flytta ihop med min bror eller stanna hos min mamma.
vad skulle ni ha gjort? vad tycker ni?
ni från olika ställen i balkan, hur är det med era relationer och så... jag menar, är det okej att gifta om sig med en annan? hur ser ni på det?