Namn ni tycker är fula ?

Ja och alliterationen gör det ännu värre. Kevin Eriksson eller Liam Karlsson hade inte låtit lika illa, trots det importerade förnamnet...

William stör mig för att det _finns_ en svensk etablerad form, och då tycker jag att man ska ta den. Vilhelm, alltså.

Dessutom blir William uttalsambivalent, då folk inte vet om de ska uttala W:et på svenska (v) eller engelska ("oa").

Anastacia är för mig den sista tsarens yngsta dotter... Men det var en så tragisk historia, att jag inte skulle vilja döpa mitt barn efter något sådant.

I Grekland förekommer det förresten fortfarande, så jag uppfattar det nog som ett alltför osvenskt namn på en helsvensk flicka idag.

Ja, det har gjorts flera filmer om en kvinna som påstod sig vara Tsarens dotter lång tid efteråt. Modern DNA-teknik visade dock, att hon var en bedragerska!

Haha - jag känner en Boris, och det lustiga är att han lever upp till sitt namn! Han är stor, grov, rödbrusig och aggresiv! Som man kan tänka sig en "vakthund" i det Gamla Sovjet..!  

Håller med här. Jag tycker att de låter barnsliga, först och främst. Eller som namn på små, söta, gulliga husdjur - typ hamstrar eller marsvin. Det är svårt att föreställa sig en mogen man på en hög befattning med mycket ansvar - som heter Hampus, liksom...

Ja, Melvin fattar jag inte heller var det kom ifrån, och hur det kunde bli så populärt plötsligt! Detsamma gäller Vilmer och Melker. Urfula namn som liksom inte hör hemma någonstans... inte är "varken fågel eller fisk".

Torun hette en av mina kompisar förr, men hon stavade det just så - med ett n. De uttalades dock med två, om du förstår vad jag menar. Jag tycker att det är fint - älskar fornnordiska namn! _Om_ man nu måste vara speciell och ge sitt barn ett "unikt namn till ett unikt barn", så tycker jag att det är mycket bättre att leta igenom gamla sagor eller historieböcker, eller botanisera på runstenar och gravstenar, än att hitta på något eget. Som i 99 fall av 100 bara blir dumt...

Jag fattar inte hur du får det till ett könsambivalent namn, men håller med om att det är fult. Låter som en enfaldig servitris i Majorna någonstans på 40-talet... Och _ja_ det är ett smeknamn.

Jaha - då fattar jag. Men jag tror inte att någon annan kopplar så, faktiskt. Det uttalas ju inte Maj-Ken, utan med betoningen på enbart Maj.

Fast jag undrar fortfarande om inte många blandar ihop "fula" namn med "olämpliga" namn. Tycker ni verkligen att namn som Kevin, Ronny, Cassandra och Melinda är _ljudmässigt_ fula? Det tycker i alla fall inte jag, men jag ser ju det olämpliga i dem p.g.a. människors associationer.

_Fula_ namn för mig är namn med osköna ljudkombinationer, som Agda, Asta, Hjördis, Hulda, Ulla, Urban, Göran, Sune, Bert, Gert, Hubert, Gerd...

Japp! Så var det med namnet Mikael för mig. När jag gick i skolan var det två killar som hette det, och båda var busar. Idag skulle de ha fått en diagnååååås...

Men så träffade jag en oerhört snygg, välklädd, sofistikerad man som hette Michael (OK med lite finare stavning än skolans slödder, då! ), och JÄKLAR så stiligt namnet också blev plötsligt..!

Annars är det vanligare att det går åt andra hållet, för mig i alla fall. Jag hade t.ex. namnen Madeleine, Rebecca och Erika på min dotter-lista från det jag var barn. Men senare har jag en efter råkat på avskyvärda kvinnor som hetat de namnen. Madeleine och Rebecca var aggressiva och helt utflippade narkomaner, och Erika var opålitlig, oberäknelig och allmänt konstig... Så nu är de namnen borta från min favvislista, kan vi säga..!

Jag tycker också att Simon är hemskt fult - men har svårt att sätta fingret på varför. Tror att det dels beror på att det är för mjukt för ett pojknamn. Det innehåller ju inga hårda konsonanter som k, t, r, p...Och dels för associationen till gamla patriarker med långt, vitt skägg i Gamla Testamentet... Det vill säga: Simon är precis tvärtom mot hur jag tycker att ett pojknamn ska vara : dels hårt och manligt, och dels förknippat med unga/yngre medelålders män - d.v.s. män i sin bästa ålder.

Man måste väl få diskutera olika smak när det gäller namn, precis som man får säga att man föredrar/inte föredrar vissa musikstilar, vissa artister, vissa TV-program, vissa konstarter, vissa maträtter, vissa turistmål... eller..?

Håller med! De namnen låter som namn på gulliga möss eller hamstrar..! De enda namn som slutar på -us där jag kan tänka bort att -us-ändelsen är diminutiv på svenska, är Marcus och Magnus. De är stiliga, tycker jag! (Fast vill man vara heeeeelt på den säkra sidan tar man Mark! )