Blivigt kär i sonens dagisfröken!

TS - låter härligt och hemskt på samma gång. Hoppas du får något av det du önskar dig, hur krångligt det än verkar i nuläget. Ni kanske ses utanför dagissammanhang nån gång, då kanske det finns en chans att komma närmare varandra. Jag tror du får tänka på att hon nog inte skulle kunna ha med dig att göra privat så länge hon är personal till ditt barn. Men kolla av henne försiktigt och se om ni har något mer gemensamt att bygga på eller om du "bara" är attraherad just nu. 

Bobobos historia är ju spännande, låter hur mysigt som helst att faktiskt få igång en kontakt där det finns chans till någon form av närhet med den man känner för - även om det kanske blir svårt att få det att gå så långt som man helst önskar. Modigt att inte ge upp!

Själv har jag fastnat för personal till mina barn flera gånger, både manliga och kvinnliga. Antar att det är speciellt på så sätt att de ju blir väldigt viktiga personer för en, då de tar hand om ens barn. Det är ju mest kvinnor som arbetar både på förskola och skola så därför har det mest varit kvinnor i mitt fall. Några under årens lopp. Jag har dock mest "svärmiska" känslor och det känns liksom inte möjligt att gå vidare in på sexuella fantasier om dem, det blir nån slags spärr där tror jag, man träffar dem ju nästa dag och snackar om galonbyxor liksom.... Men därmed inte sagt att det är fel att fantisera, det har bara inte blivit så för mig. Men så som jag kan känna för vissa antar jag att det inte vore omöjligt om jag skulle pröva det.

Min tanke är att det nog är svårt att kunna ha en privat kontakt med personal under tiden barnet går hos den personalen, även om man mot all förmodan skulle kunna konstatera att känslorna är ömsesidiga. Personalen har alltför mycket att förlora helt enkelt, jag tror inte många skulle riskera sitt jobb och anseende genom att ha en relation med en förälder rakt upp och ner. Ändå förekommer det ju nån gång ibland vad jag förstår. Jag har dock bara hört om heterosexuella relationer.

Jag är JÄTTEGLAD att läsa att fler än jag fallit för "dagisfröken"....trodde nog att jag var ganska ensam.
 

Nja, tycker jag...fast det beror förstås på hurdan jargongen är mellan er när ni pratar. Jag skulle hellre, som den ovan skrev, ge komplimang för något hon har på sig, eller kanske något hon gjort bra. Så som man kan göra i all vänskaplighet, men som kan föra er närmare på sikt. Mycket vanligt kvinnligt beteende är helt normalt, även om det i vissa sammanhang kan betecknas "flirtigt". Alltså kan du vara lite dubbeltydig med flit Jag tror det är viktigt att satsa på att hon inte ska bli otrygg på något sätt, hon kan ju inte välja bort er kontakt i och med att hon är på jobbet, så ta det försiktigt med henne. Gör henne glad, inte osäker

Tänk, jag läste ursprungsinlägget med ett helt annat fokus än ni gjort som är mer inriktade på otrohetsfrågorna. Det är klart att det finns saker att säga om att flirta med någon när man redan är i en relation, men jag tyckte frågan om attraktionen och det faktum att det handlade om en förälder och en personal på förskolan, båda av samma kön, var det mest intressanta. Fler som tycker just de aspekterna av TS var mest intressant? 

 

...viktigt att påpeka i denna tråd! Om jag som förälder hade haft ett "svärmeri" för dig och inte fått det minsta tillbaka, eller fått ett klart och tydligt nej tack, skulle jag absolut backa. Du är ju på ditt jobb och kan inte värja dig, så det vore fult att fortsätta "försöka nåt". 

Samma sak gäller "svärmeri" för alla personer i yrkesposition, tycker jag. Är man "kund" eller motsvarande, ska man nog vara försiktig med att vara alltför på. Samtidigt kan man ju sällan rå för sina känslor, så att ha känslor för en personal kan jag inte se något fel med alls. Det är ju vad man gör av det som spelar roll. 

I det fall en förälder faller för en personal, och försiktigt pejlar om intresse (av något slag, behöver förstås inte vara romantiskt) finns tillbaka, och finner att så verkar vara fallet, ser jag inte heller något fel i att skapa en kontakt.