Varför känguruvårdade inte du?

Lite knasigt trådnamn. För det handlar ju inte om att göra/inte göra. Hud mot hud är bra, men en utbränd förälder är inte. Beroende på möjlighet, situation och barnets fysiska hälsa spelar in.

Alla fall är individuella. Ha ödmjukhet och förståelse för individen och rent sunt förnuft så behövs inga frågor.

Mina egna erfarenheter? Känguruvård ja, olika antal timmar olika dagar. Fick inte ha honom på rummet pga  IVA övervak, och känguru i resp tilläts inte där vi låg.
Sonen fick för övrigt inte flyttas mer än absolut nödvändigt väldigt länge pga skörhet. Vilket innebär fysiskt omöjligt att känguruvårda i mer än 4 timmar utan kateter... Biologiskt behov, pumpning. Etc. Innebar inte att vi var mindre engagerade i vårt barn. Inte alls. Fick dock inga klagomål heller och jag är mycket nöjd med personalen. När han blev större och starkare (efter lång vårdtid) sjalade vi. Mycket också pga syrgasen hemma. Han sover än på mig, känguruvård av tvååring skojar jag om ibland:)

Det handlar om att ni skall ge möjligheten till Känguruvård, inte kräva det.  Tycker inte det skall behövas förklaras egentligen...

På "vår" neo fanns inte möjlighet att sova över under vissa veckor. Jag var inskriven en vecka och tittade till lillen ett par gånger om natten när jag pumpade. Heja avd med egna pumpar så man kan sitta hos sin bebis och pumpa. Sedan sov jag hemma i 3 veckor och uppmuntrades att ta vara på tiden och vila upp mig tills det var dags att sova på avd i eget rum med lillen. Dagtid var vi på avd så mycket vi kunde/orkade/ville, vilket varierade lite över tid beroende på hur lillen, vi och storebror mådde.
Sedan bryts ju tiden på avdelningen av pumpning, toabesök, fika/lunch, läkarrond, blöjbyte, tvättning, provtagningar och undersökningar så i början när barnet inte får flyttas hur ofta som helst gäller det verkligen att tajma för att sitta hud mot hud. Vi fick oftast till ett långt pass på förmiddaggen och ett på eftermiddagen och7eller kvällen. Kvällarna tyckte jag var de skönaste för då var det mindre folk i rörelse och man fick sittta o mysa i lugn o ro med sin bebis, förutom allt plingande hit o dit så klart och att nån hela tiden behövde passa plinget, justera CPAPen, kolla färgen osv. Men jämfört med dagtid var det ändå lugnt och mysigt.
När vi fick eget rum sov jag med lillen på magen en del av natten, sedan behöver man få byta liggställning och det gällde både mig och lillen, han brukade tala om när det var dags att sova själv. Hemma fortsatte han att sova på min mage tills han var 4 mån eller 1 mån korrigerat. Sedan ville han bara leta efter mat så fort han kom på magen och så är det än, inte tala om att han ska ligga stilla, nu är det krypförsök som gäller när man kommer upp på magen.

Sedan tror jag att det handlar om att kunna göra lite av de "vanliga" sakerna som hör bebistiden till också, att få stanna upp någon sekund och titta på sin besis och pussa det FAST det är bråtton i och ur kuvösen, att senare få ligga med sin bebis bredvid sig på sängen o beundra det FAST det vore bättre med hud mot hud. Men allt med motta, det var vår melodi.

Kan ju inte säga att det gjordes många försök till känguruvård på sös. Det togs väl upp två gånger, då vi besökte neo (låg på antenatalen) och nån gång under vistelsen på neo. Thats it. Och det var skönt, ingen press. Hade dottern på mig flera timmar om dagen på bröstet i rummet. Jag bestämde när jag orkade, ville,  ingen annan. Dottern föddes i v 30 och låg där i 4 veckor. Fick in henne i familjerum efter 5 dagar och det var superskönt samtidigt som jobbigt. Man var tvungen att göra allt själv (amma, sonda... ja allt). Inte skulle jag ha haft tid att känguruvårda henne 24h. Kan tillägga att jag var ensam med henne under hela vistelsen (är separerad och pappan brydde sig inte). Och hade mina två äldre barn hemma hos mig (min mamma bodde hos mig i en månad och tog hand om mina två barn). Så att ha 24 timmars känguruvård som mål är riktigt dumt. Blir för mkt press på föräldrarna.

Det viktiga tror jag är att personalen är lyhörd för vad barnet OCH föräldrarna mår bra av. Precis som allt annat med neovården, så är det individuellt och även olika i olika perioder av vårdtiden.

Där vår dotter vårdades (Linköpings US) var det aldrig tal om att sitta känguru 24h/dygn. Vi blev däremot peppade att gå ut och ta en promenad, sova hemma nån natt, gå ut och äta eller något annat, för att komma bort från sjukhuset en stund. Nu gjorde vi ju inte så himla mycket sånt ändå, men det var skönt att veta att det inte var någon som "tittade snett" på oss när vi var iväg för att titta på barnvagn till exempel.

Däremot "tjatade" de ganska mycket om att matpumpen skulle tas bort och att vi skulle sköta sondmatningen manuellt. Vi upplevde att dottern i svaga perioder mådde minst dåligt av att matas med matpump istället för manuellt. Vi frågade då ad det egentliga syftet med att vi skulle mata var. Då sa det att det är alltid bättre att föräldrarna matar, för då känner de sig delaktiga och viktiga för barnet. När vi då sa att vi ändå kände oss delaktiga och viktiga och att vi faktiskt var hos dottern ändå från morgon till sen kväll, även om vi inte sondade manuellt, så höll de med och hon fick behålla matpumpen.

nu kan jag bara berätta hur det var för mig.

jag låg inne i tre veckor innan hennes födelse pga havandeskaps förgiftning. under dom tre veckorna träffade jag min sambo och mina två döttrar totalt två gånger, och varje besök var ca 20 min. sjukhuset hade besöks förbud och jag fick knappt lov att gå i från sängen.

när lillskruttan sedan födes i v 32+6 så hade min sambo två timmar enkel resväg till sjukhuset och med två barn hemma så var jag i princip själv på sjukhuset.

dom första dagarna efter hennes födelse så var jag tämligen dålig, jag fick medeciner som gjorde att jag i princip fick kämpa för att hålla mig vaken, samtidigt som jag var väldigt darrig och skakig.

jag var rädd för att jag dels skulle somna när jag höll i henne och missa något tex att hon slutat andas ( dom kopplade bort alla larm när jag höll henne, för då höll jag koll) eller att jag skulle tappa henne.

 

sen var jag oerhört splitrad, naturligt viss ville jag vara hos henne så mycket som möjligt men samtidigt så hade jag två barn hemma som knappt fått se sin mamma på två månader, och som måde dåligt över det. det kändes som att var jag än var så var jag på fel plats.

jag mådde oerhört dåligt psykiskt under den tiden och är glad att hon bara behövde ligga inne i två veckor.

sen som någon annan skrev det är näst intill omöjligt att ligga kängru i 24 timmar.

dels så får man ont om man sitter stilla för länge, man måste äta, gå på toaletten, pumpa osv.

Tråkigt att höra att så många har så negativa känslor inför detta med KMC. Jag arbetar också på en neoavd där KMC förordas starkt, dock får all personal också den utbildningen att man ska vara lyhörd för familjen & dess behov, vilket ju innebär att lyssna in hur föräldrarna orkar med. Jag har själv legat på på neo under lång tid (arbetade då inte med detta) & kan många gånger tycka det är svårt att vara personal. Jag vet ju faktiskt hur det känns att befinna sig i föräldrarnas sits, den enorma känslomässiga trötthet man befinner sig i, att aldrig veta vad nästa timme innebar, våndas i timtal vid riskfyllda operationer, att i tanken planera sitt barns begravning mm (Jag ville mest kräkas & sova, men var livrädd för att somna & livrädd för att vakna)....
Man kan tycka att det borde vara en fördel, men det är otroligt svårt att vara den "perfekta" personalen. Jag tog till mig KMC så mkt det bara gick, när jag väl hade förstått att jag faktiskt fick tillbringa även nätter där, men jag är medveten om att alla inte är som jag & det är väl kontentan i det hela, att vara lyhörd inför individen. Jag brukar informera om fördelarna m både KMC & amning, men säger också att "det viktigaste är att ni som föräldrar mår bra, ni måste också orka" så får man försöka göra upp någon plan utefter det (dock känns det ibland som om jag begår "tjänstfel" om man inte får med sig föräldrarna fullt ut).
Vad jag däremot märker nu som personal, är ju just hur mkt bättre de flesta barn mår  (rent fysiologiskt) hos sin mamma eller pappa (eller för all del mor/farföräldrar eller syskon) rätt fascinerande vilken inverkan det har.
24h är nog svårt att uppnå, men många föräldrar (i de fall de är 2)på vår avd ligger faktiskt större delen av dygnet, med avbrott för måltider, byter av varann. Sen har det ju betydelse hur sociala nätverket ser ut, syskon hemma osv... 
Alla hanterar kriser på olika sätt & det är ju någonstans där vi som personal måste försöka hitta en balans, men förvånas inte över att föräldrar inte orkar med, det är det enda råd jag kan komma med, man är under en oerhörd press som förälder & stressen kan man inte föreställa sig om man inte varit där själv...
Jag tycker det är svårt som ändå befunnit mig i situationen...

Men du verkar ha en bra grundinställning tycker jag, som ju faktiskt försöker förstå, genom att fråga här

Anknytningen till barnet är ju jätteviktig och den måste ni jobba stenhårt på med föräldrana. UTAN att skuldbelägga. Jag har känt, båda gångerna, att barnen inte varit mina barn, att de är sjukhusets barn. Det är hemskt att säga, men med den yngste så tog det nästan ett år innan jag kände att han var min. Jag blev inte dåligt bemött på neo, jag blev inte bemött alls. Många av de som utåt sett är lugna, starka och kloka är även de små och förtvivlade inombords. 

Vi låg på NEO i uppsala o där bor man med barnet (iaf när man ligger i samvårdsrum). Då känguruvårdade vi 24h/dygn utom en natt då hon apnéeade mkt o den underbara personalen såg hur vi höll på o gå under av detta o tog henne över natten. Bor man däremot på IVA-sidan med svårt sjukt barn eller barn i respirator går det väl inte att ligga hud mot hud jämt.
För oss fanns det inget annat alternativ, kändes inget bra att lämna ifrån sig lillfisen Nu var vi två föräldrar o inga syskon hemma o då är allt mkt lättare.  Vi byttes av efter halva natten så man skulle få ligga ner o sova ibland o underbar släkt lagade matlådor till oss så vi inte behövde hålla på med det. Alla har inte samma förutsättningar och dessutom låg vi "bara" inne i 3v.