Hade ni följt veterinärens råd om avlivning?

Vi lydde veterinärens råd om avlivning, det absolut svåraste beslutet jag nånsin tagit då min älskade tjej bara var snart tre år.
Hon hade sakta med säkert börja halta och börjat få svårt att gå upp för våran trapp.
(men som vanligt världens gladaste hund som älskar och mysa och vara med) Var hos veterinär som trodde det kunde var en sträckning så vi fick antiinflammatoriskt och fick åka hem, inget blev bättre och dagen vi kom hem från bb med våran nyfödda son var hältan värre.
Min sambo åkte direkt till vet för att röntga, resultatet var, medfödda höftfel och kraftig spondylos i ryggen pga detta...
Det tog tre veckor innan jag tog mitt förnuft till fånga och lät henne somna in.
Hon visade sällan att hon hade ont, hon var alltid glad... men vad vet jag hur hon mår när jag inte är hemma ... hos min mamma där hon var när vi var på BB hade hon ont ofta.. Hundar brukar ofta inte visa för husse o matte hur ont som egentligen har utan man ska visa sig stark...

Om din hund har pålagringar på höften kan jag lova att det gör ont..
Det är bara att försöka tänka på sin hunds bästa o inte vara egoistisk ...
Det får jag trösta mig med varje dag, ibland varje minut... Hon hade inte blivit bättre och min hund passade inte som en koppelhund som aldrig mer får springa fritt och leka... Hon har det bättre nu... men det tog tid att inse..

styrkekram... du vet innerst inne vad som är bäst.. även om det kan vara svårt