Min sambo kan inte diskutera våra problem

Vad menar du??

Min man är likadan.
Fast (kanske) värre.

Han får utbrott och skriker att jag tycker att han är helt värdelös och bara dålig och skaffa någon annan eller dra då om jag inte duger. Alternativt: Jag hatar dig, jag orkar inte med dig mer, du kan dra, jag vill att du flyttar, jag vll göra slut. Om han är så jävla dålig får jag väl skaffa någon annan är en klassiker. Jag tror hans gapande är ett sätt att undvika konflikt, eller ännu hellre ett sätt att slippa se på sig själv och sitt eget agerande. För han reagerar väldigt ofta så om man pratar om kärnan i något i hans beteende. Då får han ett utbrott, springer ut, håller för öronen, lägger sig och sover, gör slut, sticker iväg i flera dagar, etc etc.

Sedan när han lugnat ner sig slätar han över det hela med att han inte vill bråka, och kan vi inte låtsas som inget hänt och bara älska varandra. (så JA, han gör det för att undvika att prata om saker som han tycker är jobbiga, skrämmer han mig eller bryter ihop så slipper han prata.)

Ska tillägga att han varit otrogen tidigare, gör absolut ingenting hemma eller med barnen, max kanske han torkar av ett bord eller tar bort sin egen tallrik.

Jag anser att vi har massor att prata om. Han anser att jag ska accptera hur han är och vara kärleksfull.

Om hans föräldrar inte pratat om saker tycker han säkert att det är det naturliga. Att lära sig diskutera lugnt och sansar kräver träning.

Det ligger något i det för min del (jag är ej ts). Han föräldrar har bråkat hela hans uppväxt.

Min svärmor med. Så det tog sin tid. Men nu funkar det.

Hur har ni kommit till en punkt där det fungerar? För jag känner precis som TS att jag inte orkar med situationen. Det är svårt att orka vara kärleksfull och känna tillit osv när man känner att man inte lungt kan prata om vad som helst. Jag blir dessutom arg när han sätter igång sina raseriutbrott, och jag hatar mig själv när jag blir så arg. Jag har ungefär tjugo gånger mer tålamod om man jämför oss två, men det spelar ingen roll eftersom han får utbrott direkt.

Jisses alltså det verkar finnas många män därute som skulle behöva gå till en psykolog och reda ut lite saker med sig själv.

 

Till TS: Din man mår nog dåligt och skulle behöva prata med någon. Parterapi kanske skulle vara en bra idé men jag tror nog din man även skulle behöva gå i terapi själv också.

Har bara läst TS.
Min sambo gjorde så i början och det berodde på väldigt dåligt självförtroende och att se sitt eget värde.
Han insåg tillslut att jag älskar inte honom mindre bara för att jag tar upp en diskussion om något i hemmet.

Men problemet är ju att din sambo måste inse det själv också

Det värsta med att ha en man som reagerar på det sätt som männen i tråden är att man tassar runt på tå.....

Det finns så många saker man vet skulle behöva diskuteras för att förhållandet skall fungera, men man drar sig för det lönar sig inte....
Svårt att få ut något vettigt ur en diskussion som aldrig kommer längre än " skulle du kunna.....? vilket bemöts av   " ÄN DU DÅ?"

Tråkigt nog känner jag igen mitt förhållande i så många av inläggen i denna tråd.....:(, men vad skall man göra?

Att detta är bara för mycket "män är från Mars och kvinnor från Venus" för att det ens ska vara roligt.

Jaha.

Männen tar ett beteendemönster där de är tysta och hårda och saknar ett språk att uttrycka sig på, alla känslorna inåt och alla taggarna utåt.

Kvinnorna tar ett beteendemönster där det pratar om allt med alla, och om allt privat med alla och hela Familjeliv.

Det är bara för dumstereotypt, man tror ju inte att det är på riktigt, år 2000+!

På vilket sätt tycker du att denna information hjälper TS?

Om jag ber min sambo ta disken surar han en vecka, och om jag frågar hur han vill dela upp hushållsarbetet svarar han ursinnigt att han inte alls är en dålig pappa. Där någonstans brukar jag bli hysterisk eftersom jag inte fattar någonting och inte begriper hur vi ska kunna lösa problemen, varvid han blir vansinnig eftersom jag bara blir hysterisk och inte går att kommunicera med.
Vi har fått hjälp av parterapeuter (vi är inne på vår andra terapeut och firar snart två år i terapi) för att lära oss kommunicera - han att inte dra förhastade slutsatser (när hans mamma blev arg på hans pappa handlade det alltid om att hans pappa var en dålig pappa - alltså "hör" han att jag anklagar honom för att vara en dålig pappa när jag blir arg) och jag att inte bli hysterisk så fort han börjar dra in saker som jag inte förstår kopplingen till.
Sök hjälp! Det underlättar att få med en tredje part som kan översätta och belysa poblemen!

Män och kvinnor har ofta väldigt olika sätt att diskutera saker på..
Min sambo driver mig till vansinne ibland också. Som t.ex när han tar upp en diskussion och sedan när jag talar om vad jag tycker då heter det jag orkar inte prata om det nu" och fortsätter jag då för att jag vill avsluta det vi diskuterar så är jag tjatig och har "problem". Samma sak om jag blir minsta irriterad så får jag utbrott över ingenting och borde uppsöka hjälp. nu kan jag erkänna att jag ibland överreagerar men det är klart man blir irriterad när bara han ska få säga det han vill och sedan får ingen säga emot. Tror det kan ha att göra med uppväxt och så..om ingen har sagt meot dig för att dom inte orkat så är man inte van att ta en diskussion utan bara ska ha rätt...samt dålig självkänsla.
För mig har det funkat med att säga att "jag ta upp detta bara för att jag älskar dig och vill att allt ska fungera, hade jag tyckt du var en dålig pojkvän hade jag inte varit ihop med dig"

Känner igen detdär såå väl o man får hela tiden kommentaren "ne de e inget" i en taskig ton =(