Köper ni märkes?

Knappast!

Snälla någon,  förklara för mig varför det är viktigt!   Hörde nyligen en kvinna berätta att hon alltid klätt sina barn i märkeskläder sedan de var små;  Lacoste,  Burberry och allt vad det heter.  Björn Borg-trosor nämndes också. 
 
 Dottern,  nu ensam förälder,  har fortsatt att enbart köpa märkeskläder,  trots medelsvenssonlön  (vad jag förstår).   Bästa väninnan har försökt få henne att gå över till H&M  nu  med tanke på en ensam förälders begränsade ekonomi.   Otänkbart för denna kvinna.  

För mig är det obegripligt att man köper en långärmad t-shirt i bomull för  1 200  bara för att den har ett speciellt märke på ärmen.   Jag menar  om man inte vunnit 8 miljoner,  då kan det väl vara kul för en gång skull.

Nja. H&äder köper jag aldrig, de gånger jag gjort det blir de förstörda efter andra tvätten så bättre kvalitet än så vill jag ha. Och hyfsade märken, som Björn Borg, Fred Perry etc har jag inga problem med, det får barnen gärna men inte dyrare kläder än så. Personligen gillar jag tex Esprit och det är ju inga svindyra plagg direkt.

 

Att köpa ett par skor eller jacka för några tusen är ok om man ska ha det i flera år, det gäller ju inte barnen eftersom de (åtminstone tills helt nyligen) växer ur kläderna/skorna.

 

Ibland har vi gjort så att vi betalat tex 800 kr för ett par jeans och vill de ha dyrare får de lägga till överskjutande. Fast bäst har det funkat att de själva fått ta ansvar för klädesinköpen - de köper mycket billigare kläder när de måste betala själva!

 

 

Ok. Jag gör det, just jacka och skor. Det är viktigt i den åldern, passa in etc. Detta är ju barn m väldigt låg självkänsla och en otrygg uppväxt m. Och jeans kostar också en del i den åldern.

Fast som familjehem får man ju pengar, som lätt täcker barnens behov. Även om de självklart ska lära dig pengarnas värde. Men iskolan, Gud, vad barnen får grejer alltså. Går inte att jämföra m vad vi köper( inte fått Iphone etc än)

Man köper väl det barnet  vill ha? Är barnet oförskämt så är det väl ens egna förtjänst. Tycker barnet att det är snyggt med Converse och ber om de skorna när du frågar så får väl barnet det? Så var det för mig i alla fall och jag var vare sig bortskämd eller annat. Så dyra är dom inte, skor kostar när man är äldre, är man dessutom småfotad som jag så kan man köpa alla dessa skor på barnavdelningen, då blir det billigare.

Både ja och nej.

Till vintern köper jag alltid Peak Performance jacka och byxor till sonen.
Det är ju faktiskt så att det är hans "arbetskläder", som han har på sig varje dag till "arbetet", dvs. skolan.
Jag köpte en uppsättning vinterkläder för två år sedan, och han kan ha dom än, och dom är lika hela och fina som när dom var nya.

Likaså köper jag alltid Ecco-skor åt honom.
Vinterskorna ska vara gore-tex så han är varm och slipper bli blöt om fötterna.
Sommartid blir det Ecco sportskor.

Till skolavslutningen köper jag Peak Performance eller Esperit tröjor och byxor.
Då ska han ju vara fin, och det är alltid bra att ha i alla fall en eller två uppsättningar finkläder i garderoben.

Däremellan brukar jag köpa tröjor, byxor, kalsonger och strumpor på Lindex, det är inget fel på dom grejorna.

Åh vad bra av dig tycker jag att tänka i de banorna!   Visst tycker jag att man som förälder rent generellt ska försöka hålla tillbaka lite så man inte spär på hetsen men för de som redan ligger på minus i uppleveleser och i kläder överlag så tycker jag att det är viktigt att de får det där som gör att de inte står ut på ett negativt sätt när det gäller allt. Att smälta in i en grupp kan vara en av de viktigaste sakerna för tonåringar. Allra helst om man har många erfarenheter som gör att man inte smälter in eller många erfarenheter av att inte smälta in.

Jag växte upp i en familj där min pappa haft hög inkomst under många år.  Själv hade han vuxit upp med 10-12  syskon under knappare ekonomiska omständigheter.  Visst fick vi barn kläder.   Men pappa var noga med att vi aldrig skulle glänsa,  så att  vi gjorde barn från fattigare familjer ledsna och avundsjuka.   Det blev snarare så att jag ofta var avundsjuk på kompisarna....   de hade fler jumperset,  senaste modets långbyxor(pepitarutiga)  ,  svarta,  höga skinnstövlar....    Däremot fick  jag en sparad slant som vuxen,  som räckte till en bostadsrätt,  som   stigit enormt i värde  (inte självklart när jag köpte den).   Jag förstår därför inte riktigt vitsen med att slänga ut onödigt mycket pengar på något så förgängligt som kläder.

Finns inte det tänket alls idag,  att man ska vara hänsynsfull mot de sämre lottade?   Gäller det mer att få sina ungar (och sig själv)   att glänsa så mycket som möjligt?

Jag ger alltid mina barn (15, 17 och 21) ansvaret över barnbidraget när de fyller 13 år.
Överenskommelsen är att det ska räcka till kläder och nöjen men jag hjälper till med vinterjacka och vinterskor samt betalar 200 kr på mobilräkningen (för att de ska känna att de kan ringa mig utan att behöva betala själva).
Mitt mellanbarn handlar helst på typ Dressman och på reor men anses av tjerjerna som snyggast klädda killen i sin årskurs (år 9 i en mellan snobbig förortskola till stockholm), den yngste har dyrare men färre plagg. 
Innan de fick pengarna var det endast BjörnBorg kallingar osv men det lämnades kvickt för billigare omärkta kallingar. :D
Sportaktiviter, körkort etc står jag för.

Funkar så skönt för mig som slipper tjat och gnäll. Det svåra är att ge sjutton i att klaga på vad de köper och jag vet nu av erfarenhet att de första två - tre månaderna brukar resultera i rätt tokiga inköp men det gäller bara att ha is i magen  

Hur ska man annars lära sig vad det innebär att ha en fungerande ekonomi?

 

Så gjorde jag med när barnet blev tonåring.    Gör inte alla så?    Dottern sydde en hel del kläder -  och kunde på så sätt spara ihop till tågresor inom landet till något hon brann för.   Mobil var inte så vanligt då -  och något dottern vägrade.

Visst,  som förälder släpper/slipper du den biten -   och ungdomen lär sig hur det fungerar med pengar.    Bra att kunna om det blir ett antal år med CSN i framtiden,    kanske med barn också.

Det där är ett tankesätt som jag gillar! Kommer själv från en familj med ganska många barn (6 stycken är vi), föräldrar med relativt bra inkomster men eftersom vi var så många så gick ju pengarna åt för mina föräldrar. Mat - och boendekostnader blev ganska höga. Jag fick ta eget ansvar för mitt barnbidrag någonstans i sjätteklass och det var jättenyttigt! Föräldrarna stod fortfarande för hygienartiklar men alla kläder och nöjen fick jag stå själv för, även vinterkläder. Nu pratar vi om tidigt tidigt nittiotal och då var väl barnbidraget på 640 kronor eller var det 750? Minns ej helt säkert om sänkningen verkligen var gjord då. Hur som helst: det var oerhört nyttigt att få lära sig att ta hand om pengarna, att planera vad de skulle räcka till och även det här med att planera när man köpte saker och ting. Visst gör man ofta en del tveksamma inlöp i början, men för den normalfungerande ungdomen/barnet så landar det. Mina föräldrar valde att även göra samma sak med mina yngre syskon.