• Anonym

    Köper ni märkes?

    Man köper väl det barnet  vill ha? Är barnet oförskämt så är det väl ens egna förtjänst. Tycker barnet att det är snyggt med Converse och ber om de skorna när du frågar så får väl barnet det? Så var det för mig i alla fall och jag var vare sig bortskämd eller annat. Så dyra är dom inte, skor kostar när man är äldre, är man dessutom småfotad som jag så kan man köpa alla dessa skor på barnavdelningen, då blir det billigare.

  • Anonym
    Anonym (Jag) skrev 2011-07-03 01:28:38 följande:
    Jag ger alltid mina barn (15, 17 och 21) ansvaret över barnbidraget när de fyller 13 år.
    Överenskommelsen är att det ska räcka till kläder och nöjen men jag hjälper till med vinterjacka och vinterskor samt betalar 200 kr på mobilräkningen (för att de ska känna att de kan ringa mig utan att behöva betala själva).
    Mitt mellanbarn handlar helst på typ Dressman och på reor men anses av tjerjerna som snyggast klädda killen i sin årskurs (år 9 i en mellan snobbig förortskola till stockholm), den yngste har dyrare men färre plagg. 
    Innan de fick pengarna var det endast BjörnBorg kallingar osv men det lämnades kvickt för billigare omärkta kallingar. :D
    Sportaktiviter, körkort etc står jag för.

    Funkar så skönt för mig som slipper tjat och gnäll. Det svåra är att ge sjutton i att klaga på vad de köper och jag vet nu av erfarenhet att de första två - tre månaderna brukar resultera i rätt tokiga inköp men det gäller bara att ha is i magen  

    Hur ska man annars lära sig vad det innebär att ha en fungerande ekonomi?

     
    Det där är ett tankesätt som jag gillar! Kommer själv från en familj med ganska många barn (6 stycken är vi), föräldrar med relativt bra inkomster men eftersom vi var så många så gick ju pengarna åt för mina föräldrar. Mat - och boendekostnader blev ganska höga. Jag fick ta eget ansvar för mitt barnbidrag någonstans i sjätteklass och det var jättenyttigt! Föräldrarna stod fortfarande för hygienartiklar men alla kläder och nöjen fick jag stå själv för, även vinterkläder. Nu pratar vi om tidigt tidigt nittiotal och då var väl barnbidraget på 640 kronor eller var det 750? Minns ej helt säkert om sänkningen verkligen var gjord då. Hur som helst: det var oerhört nyttigt att få lära sig att ta hand om pengarna, att planera vad de skulle räcka till och även det här med att planera när man köpte saker och ting. Visst gör man ofta en del tveksamma inlöp i början, men för den normalfungerande ungdomen/barnet så landar det. Mina föräldrar valde att även göra samma sak med mina yngre syskon.
Svar på tråden Köper ni märkes?