Orkar jag fortsätta ?
Min kille har en dotter som snart fyller 11 år ,vi har varit tillsammans i 1 år och bor ca 6 mil från varandra , jag har 2 döttrar som snart fyller 14 år . Han har i mina ögon väldig respekt för sin dotter ,hon är väldigt bestämmande med i stort sett allt , han vågade eller hur man nu ska uttrycka det inte tala om för henne att vi var ett par förräns efter 7 månader , när hon frågade ifall vi var i hop så sa han att vi bara var vänner , klart är ju att hon naturligtvis förstod att pappa ljög vilket jag tycker var oärligt mot flickan .
De sov i samma dubbelsäng och när vi är där så får vi sova i gästrummet , nu har han i 3 månader sovit i hennes rum på en madrass och han måste gå och lägga sig samtidigt som henne för att hon vill det och han gör som hon säger , han får inte ens sitta utanför hennes dörr och titta på tv:n utan måste ligga brevid henne på golvet , ska vi ut och åka bil så hoppar hon i framsätet och jag sitter i bak ,han säger knappt till henne ,då svarar hon bara att " det är min plats " och då får hon sitta kvar .
Hon ska sysselsättas hela tiden och fast mina barn " leker " med henne så kräver hon att vi ändå ska vara med och leka .Hon är lite av en expert på att få honom dit hon vill , men han ser inte det enligt mig ,kanske det inte är så men det är så jag tolkar det , jag säger inget om hur jag upplever det och vågar inte säga något om detta ,på nåt vis så är det så att det här pratar vi inte om .
Detta tar upp mycket av mina tankar ,jag mår jättedåligt just nu och vet inte hur jag ska se på det här . Det är snart semester och vi ska tillbringa ca 3 veckor i hop med barnen , men jag vet inte om jag orkar ,jag älskar honom och vi har det hur underbart som helst när vi är ensamma men tillsammans med hans dotter så är vi " kompisar " han vågar inte ens krama om mig utan det smygs så fort hon är utom synhåll ,känns inte alls bra för mig .
Skulle gärna få lite råd på hur ni ser på det här ,som sagt så vet jag inte vilket ben jag ska stå på . Mina barn har inga problem med detta ,de tycker om min partner och säger ofta att han är snäll ,men de tycker att dottern beter sig lite konstigt . Jag förstår ju att detta bottnar i nån sorts svartsjuka ,att hon ska ha pappa för sig själv ,frågan är bara hur man löser detta , han har talat om för henne många gånger att han tycker om och älskar henne mest i hela världen och att jag inte på något vis ska ersätta hennes mamma , det finns heller inga planer på att flytta i hop på väldigt länge . V i träffas bara ca 1 helg i månaden med barnen så hon har honom i stort sett för sig själv jämt ,ja faktskt när vi är där också
Jag vill absolut inte lägga mig i hans sätt om hur han ska lösa detta ,det måste han sköta själv ,frågan är om jag har rätt eller fel i mitt tänk . Kanske han inte ens vill ,han kanske är nöjd med situationen ,det vet jag ju inte. Men det tror jag ju att han vill ,han väntar nog ut det och hoppas det ska lösa sig av sig självt så slipper han ta konflikter med flickan ,med känner jag henne så kommer hon hänga " fast" så länge det bara går .
I början hotade hon med att flytta till sin mamma om han träffade mig . Det största problemet känns ändå att de sover i samma rum , och att jag ska sova i gästrummet , känns jättekonstigt och som sagt det gör mig ledsen , att de förut sov i samma dubbelsäng men nu i hennes rum spelar ju ingen roll ,de kunde ju lika gärna stannat kvar i hans rum ,skillnaden är ju bara att de bytt rum . Ibland känns det som att jag vill bryta upp alltihop ...
