Otrevlig bortskämd sjuåring, jag orkar inte mer!

Hej! Förstår dig att ni har det jobbigt. 1.provat Easy goaing? Verkligen tänka att det är hon som har mycket just nu, inte ni. Se mellan fingrarna på massa bus, vara underkänslig SAS? 2. Prova "ta det sen". Inte bli arg i stunden. Ge en blick som säger "inte ok, och du vet det". Städa upp tillsammans med henne, men ta inte fighten i affekt. Berätta på kvällen om hur ni vill ha det hemma och hur hon tänkte. Säg sedan hur du tänker, eller berätta någon saga med liknelse. 3. Tänk att hon kommer bli en underbar vuxen människa trots att hon har det jobbigt nu. Visa kärlek

Får hennes beteende någonsin konsekvenser?
Du skriver bara att du gapar tillbaka?

Jag skulle om ungen skrikit på mig, utan att säga något fört henne till rummet sagt lugnt att här får du sitta tills du lugnat ner dig hade ungen kommit hade jag fört tillbaka henne lugnt.
Hade hon haft tv, dator eller annat populärt på rummet hade jag burit ut det.

Hade hon sagt "Jag SKA ha" så hade jag sagt "Och jag SKA ha en trevlig unge först"

Du, jag tror inte att din föräldrastil fungerar för det här barnet. Om man försöker och försöker och försöker att snällt förklara för barnet att det inte är en god ide att hitta på hyss, och barnet ändå gör det, då är det dags att ändra uppfostringsmetod.

Vad säger din föräldracoach om hennes beteende och varför hon inte svarar på de metoder du använder?
Jag tror din dotter behöver en fastare hand än du ger henne och att ge beteendet konsekvenser är inte detsamma som att man inte älskar sitt barn. Tvärt om.

låter som ungen kommit på med att testa gränser. testa å säg dåligt uppförande = indragena besök på simhallen etc . bra uppförande = besök på badhus eller annat besök .
har du ungen på fritids? då kan hon ju umgås med sina kompisar under sin visstelse där 

Hon gör väl allt som hon vet att hon får uppmärksamhet av er verkar det som. Hon vet att ni reagerar om hon ex förstör. Men hon är nog för liten förstå helheten och att ni oroar er för hennes framtid. Vår son kan ibland också säga helt knäppa saker som "jag är ful" för han vet att vi reagerar då, fast han tycker inte han är ful, han älskar speglar och kameror. Han bara vet att om han är själdestruktiv trycket han på våra knappar. Dom gör massa random saker och puchar/testar gränser. Easy goaing, menar jag att acceptera visst kaos. För mkt prat kan slå tillbaka i form av fula ord och uppmaningar.

Det låter som hon har en emotionell störning, ts.

Jag har liknande problem med vår 7 åriga dotter, hon har blivit jätte kaxig mot oss, vräker ur sig massa dumma saker, slänger igen dörren o massa saker. Känns som hon kommit in i tonåren redan nu. Allt blev så mycket värre sen hon började skolan..... evig kamp mot humöret. Vi sätter gränser mot hennes saker hon har för sig.....

Det är nog vanligt bland 7 åringar..... vissa har mer humör än andra. Det är verkligen skit jobbigt, jag förstår dig fullständigt, man vet inte vad man ska göra......

Har hon alltid varit knepig i humöret och beteendet? Om du tänker efter?

Låter som min dotter. Vill ni gissa åldern? Jo, 7 år. Känns också som man provat allt och det som fungerar just nu är att jag blir ledsen. Att jag sätter mig och gråter. Då brukar hon fråga varför jag gråter och jag svarar att jag är så ledsen över att hon gjort ditt och datt. Då brukar hon vilja ställa allt till rätta igen. Att bli arg eller ignorera fungerade inte. Inte heller att hon fick ta konsekvensen att leksaker försvann när hon kastade sönder dom. Läser råden här och tar även till mig dom. Lycka till TS, lilla tonåringen är inte kul och du är absolut inte ensam.

Jag tror fullt och fast på Meveas råd. Vill lägga till att jag tror det är viktigt att du och din dotter får tid att göra saker tillsammans. Jag menar inte saker som att gå på tivoli eller gå på kafe ihop utan vardagliga saker. Kanske bara en promenad runt kvarteret så att ni kan prata bara du och hon om något annat en problem, damma och städa tillsammans, tvätta bilen ihop. Sedan tror jag på att göra vardagen till små projekt som man geonomför ihop. Att duka till middag och göra den till en fin stund tillexempel. Jag tror att det är oerhört viktigt att barn i den åldern känner att de behövs i familjen. Att familjen inte skulle klara sig utan dem och att deras synpynkter tas på allvar. Hon kan tillexempel delta när ni planerar veckans meny, och vem som ska göra vad av alla familjens sysslor och några uppgifter kan få vara hennes.

Har bara läst ts.
När min son höll på så där så började jag FÖRE vi skulle någonstans att tala om hur jag ville ha det. Dvs inget gnäll på mat, aktivitet ect. Inget bråk eller slag. Talade om att konsekvensen blir avbrytning direkt av aktiviteten.

Sen var jag tvungen att stå för det också. Det var inte kul eller lätt att lämna bion första gången. Lämnade biljetter och popcorn och åkte hem. Nästa gång (och det dröjde) vi skulle på bio gjorde jag samma sak före och påminnde om att förra gången gick vi faktiskt därifrån. Den gången kom gnäll efter om att godiset eller nått sånt inte var...ja vad det nu var. 
Nästa gång barnet ville på just bio sa jag nej. Jag vill inte gå med bio med dig för du är inte nöjd och gnäller. Lovandet om gnällfrihet kom men jag höll fast vid mitt nej. Sen, typ en vecka efter föreslog jag bio. Talade igen om villkoren och sa att blir det gnäll efter filmen så är det sista gången vi går på bio överhuvudtaget.
Inget gnäll förekom och vi hade en trevlig dag bara!

Jag har gjort samma sak med godis, julkalender, presenter osv. Om du gnäller kan jag garantera att du inte får någonting.

Det är inte kul för oss föräldrar med missnöjet och det är inte kul för barnen att vara missnöjda. Jag vet att mitt barn mår bättre när han inte "får" klaga utan måste hitta det som var roligt i det vi gör tillsammans.

Har bekanta som tycker jag är elak men det är jag inte. Kan säga att mitt barn får väldigt mycket och är dessutom glad över det lilla.

Kan tillägga att han inte är rädd att tala om när något är dåligt, eller inte passar men det är just gnället vi båda har kommit bort ifrån.