Anonym (mamman)

Äldre 18 Jun 15:50

67 svar

Otrevlig bortskämd sjuåring, jag orkar inte mer!

Jag är just nu sååå trött min bortskämda, elaka, sura och rent ut sagt överjävliga sjuåriga dotter.

Både jag och min man är heeelt slut i skallen, det kvittar precis vad vi gör så bär hon sig så illa åt, hon skriker "jävla idiot" räcker tungan, jag SKA ha *** annars.....

Jag har verkligen läst lyssnat och åter läst på alla råd både på fl, läst Jesper juuls bok och fått mycket råd från en föräldra coach. Men INGET biter på henne.

Just nu har hon hon lov, men dels är väder ganska dåligt här och så gott som alla hennes kompisar går på fritids, hon är så otroligt rastlös, hon ska göra saker precis hela hela tiden annars går hon bärsärkagång här och gör livet surt för sina syskon. Jag köpte lite nytt trevligt pyssel, pärlor, ritblock och pennor och när min man kom hem så sitter vi själva tillsammans och pysslar och hon älskar att få egen tid. Men man kan ju inte ge henne egen tid HELA tiden. Minst en timme om dagen till varje dag ger vi dom men hon blir aldrig nöjd.

Idag tar jag med henne och hennes kompis på stan, jag bjuder hon och hennes kompis på fikat där och alla är nöjda, men det tar en timme hemma sen är helvetet igång. Hon blir aldrig aldrig nöjd! Jag avskyr skrik men ju högre toner hon tar ju högre gapar jag! Det blir helt fel, jag har försökt att viska, eller prata tyst, för att locka på mig hennes uppmärksamhet, men då flinar hon mig rakt upp i ansiktet, vilket hon gör allt som oftast.

Jag vet att ni kommer säga "med din inställning så kommer inget bli bättre" men jag försöker hela tiden, jag ger henne allt och lite till, med ett leende på läpparna, jag vill bara att hon ska må bra och få en bra sommar, men det har mest varit kattskit

VAD gör jag för fel, och snälla var inte för hårda, jag tar tacksamt emot allt. Jag försöker varje kväll försonas, aldrig somna ledsna eller arga, men sen vaknar man på morgonen kl fem och hela köket är upp och ner, hon stjäl all glass, igår bakade hon och jag chokladbollar tillsammans, och som vi gissat hade hon varit uppe innan hos och klämt i sig hälften (ja, hon blir JÄTTE dålig i magen och blir smått socker stinn)

HJÄLP OSS!!!! Till hösten ska jag gå i coop föräldra utbildning, men detta känns ganska akut just nu, vi behöver komma ur denna dåliga onda cirkel, men det är svårt när man redan idag vet att nästa dag kommer sluta lika tråkigt.

/onda mamman

Anonym (mamman) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 15:52

#1

Jag måste tillägga, en gång hade hon en klasskompis här, och jag hörde henne säga, "varför är du så dum till din mamma, varför gör du inte som hon säger?" DÅ kände jag mig värdelös och totalt misslyckad i min fostran kan jag säga, när till och med hennes kompisar tycker hon bär sig illa åt..

MrsKnapa

Äldre 18 Jun 15:58

#2

Förlåt men vems fel är det att hon är bortskämd? Sätt hårt mot hårt!!!

Anonym

Äldre 18 Jun 16:00

#3

Hej! Förstår dig att ni har det jobbigt. 1.provat Easy goaing? Verkligen tänka att det är hon som har mycket just nu, inte ni. Se mellan fingrarna på massa bus, vara underkänslig SAS? 2. Prova "ta det sen". Inte bli arg i stunden. Ge en blick som säger "inte ok, och du vet det". Städa upp tillsammans med henne, men ta inte fighten i affekt. Berätta på kvällen om hur ni vill ha det hemma och hur hon tänkte. Säg sedan hur du tänker, eller berätta någon saga med liknelse. 3. Tänk att hon kommer bli en underbar vuxen människa trots att hon har det jobbigt nu. Visa kärlek

Anonym (mamman) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 16:02

#4

MrsKnapa skrev 2011-06-18 15:58:50 följande:

Förlåt men vems fel är det att hon är bortskämd? Sätt hårt mot hårt!!!

jo du, det är vårt! tack eller? jag ville ha en go och harmonisk unge bara, och det blev tvärtom.

Anonym

Äldre 18 Jun 16:09

#5

Får hennes beteende någonsin konsekvenser?
Du skriver bara att du gapar tillbaka?

Jag skulle om ungen skrikit på mig, utan att säga något fört henne till rummet sagt lugnt att här får du sitta tills du lugnat ner dig hade ungen kommit hade jag fört tillbaka henne lugnt.
Hade hon haft tv, dator eller annat populärt på rummet hade jag burit ut det.

Hade hon sagt "Jag SKA ha" så hade jag sagt "Och jag SKA ha en trevlig unge först"

Anonym

Äldre 18 Jun 16:11

#6

Anonym (mamman) skrev 2011-06-18 15:50:16 följande:

Jag är just nu sååå trött min bortskämda, elaka, sura och rent ut sagt överjävliga sjuåriga dotter.

Både jag och min man är heeelt slut i skallen, det kvittar precis vad vi gör så bär hon sig så illa åt, hon skriker "jävla idiot" räcker tungan, jag SKA ha *** annars.....

Jag har verkligen läst lyssnat och åter läst på alla råd både på fl, läst Jesper juuls bok och fått mycket råd från en föräldra coach. Men INGET biter på henne.

Just nu har hon hon lov, men dels är väder ganska dåligt här och så gott som alla hennes kompisar går på fritids, hon är så otroligt rastlös, hon ska göra saker precis hela hela tiden annars går hon bärsärkagång här och gör livet surt för sina syskon. Jag köpte lite nytt trevligt pyssel, pärlor, ritblock och pennor och när min man kom hem så sitter vi själva tillsammans och pysslar och hon älskar att få egen tid. Men man kan ju inte ge henne egen tid HELA tiden. Minst en timme om dagen till varje dag ger vi dom men hon blir aldrig nöjd.

Idag tar jag med henne och hennes kompis på stan, jag bjuder hon och hennes kompis på fikat där och alla är nöjda, men det tar en timme hemma sen är helvetet igång. Hon blir aldrig aldrig nöjd! Jag avskyr skrik men ju högre toner hon tar ju högre gapar jag! Det blir helt fel, jag har försökt att viska, eller prata tyst, för att locka på mig hennes uppmärksamhet, men då flinar hon mig rakt upp i ansiktet, vilket hon gör allt som oftast.

Jag vet att ni kommer säga "med din inställning så kommer inget bli bättre" men jag försöker hela tiden, jag ger henne allt och lite till, med ett leende på läpparna, jag vill bara att hon ska må bra och få en bra sommar, men det har mest varit kattskit

VAD gör jag för fel, och snälla var inte för hårda, jag tar tacksamt emot allt. Jag försöker varje kväll försonas, aldrig somna ledsna eller arga, men sen vaknar man på morgonen kl fem och hela köket är upp och ner, hon stjäl all glass, igår bakade hon och jag chokladbollar tillsammans, och som vi gissat hade hon varit uppe innan hos och klämt i sig hälften (ja, hon blir JÄTTE dålig i magen och blir smått socker stinn)

HJÄLP OSS!!!! Till hösten ska jag gå i coop föräldra utbildning, men detta känns ganska akut just nu, vi behöver komma ur denna dåliga onda cirkel, men det är svårt när man redan idag vet att nästa dag kommer sluta lika tråkigt.

/onda mamman

Jag tror du besvarat din egen fråga i meningen "jag ger henne allt och lite till". Det kanske är på tiden att dra in förmånaer för henne när hon beter sig illa så att beteendet får konsekvenser?

Anonym (mamman) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 16:14

#7

Anonym skrev 2011-06-18 16:00:41 följande:

Hej! Förstår dig att ni har det jobbigt. 1.provat Easy goaing? Verkligen tänka att det är hon som har mycket just nu, inte ni. Se mellan fingrarna på massa bus, vara underkänslig SAS? 2. Prova "ta det sen". Inte bli arg i stunden. Ge en blick som säger "inte ok, och du vet det". Städa upp tillsammans med henne, men ta inte fighten i affekt. Berätta på kvällen om hur ni vill ha det hemma och hur hon tänkte. Säg sedan hur du tänker, eller berätta någon saga med liknelse. 3. Tänk att hon kommer bli en underbar vuxen människa trots att hon har det jobbigt nu. Visa kärlek

Vad är easy going?

Vi städar ihop, Ibland får hon göra det själv, men oftast tillsammans.

Jag har gjort allt det där. Vi har en mysstund på kvällen där vi kan prata lite, så som du säger, vad hon känner och tänker och så säger jag vad jag känner, då sitter hon bara och flinar och rycker på axlarna, det gör mig galen när hon rycker på axlarna, så oförskämt.

Jag försöker också att inte förbjuda, inte säga nej. Utan istället få henne att förstå att det inte är en sådan bra ide att slita upp grannens blommor eller kasta ut sina leksaker genom fönstret, eller river sönder våra foto album (tex) förstår ni!! allt är så otroligt destruktivt. Hon stal godis som vi köpt, som inte var hennes och bjöd alla ungarna på gården. V köpte nytt som hon fick betala för med sin veckopeng, detta var ett råd från en föräldracoach, som utbildar active pareting.

Gud hon får kärlek i massor!!! jag går ju för sjutton med dåligt samvete alla mina vakna timmar, har alltid en klump i magen för att jag misslyckats totalt. Jag kramar henne, sitter med henne i soffan när vi ser film, och håller om henne, jag säger inte bara jag älskar dig, utan visar det mycket i handling.

Och jag tänker på att om 6 år är hon 13 (hur ska det blir då!?)

Mevea

Äldre 18 Jun 16:18

#8

Anonym skrev 2011-06-18 16:09:31 följande:

Får hennes beteende någonsin konsekvenser?
Du skriver bara att du gapar tillbaka?

Jag skulle om ungen skrikit på mig, utan att säga något fört henne till rummet sagt lugnt att här får du sitta tills du lugnat ner dig hade ungen kommit hade jag fört tillbaka henne lugnt.
Hade hon haft tv, dator eller annat populärt på rummet hade jag burit ut det.

Hade hon sagt "Jag SKA ha" så hade jag sagt "Och jag SKA ha en trevlig unge först"

Mitt mantra till ffa en av ungarna är: man får inget av mig om man tjatar, kräver eller utpressar. Jag lyssnar på prat (argument) och ibland får du bara acceptera vad jag sagt. Du får känna vad du vill om det, men ska du stå och skrika kommer jag gå för det väljer JAG om jag vill höra på eller inte. Skrik får dig dock inte att få det du vill.

Allt sagt i lugn (ja vissa dagar någorlunda lugn

) röst.

Hade min 7-åring betett sig så här så hade jag slutat ge och hitta på saker. Inte pratat med henne om det, då kanske hon upplever det som straff och det ger inte det resultat man vill ha.
Jag hade pratat med henne om mina förväntningar, att man säger tack och att man inte kan kräva något- för det är ingen som vill ge något till någon som kräver. Tydlig konsekvens.

Sen hade jag VARJE gång jag köpt något förväntat mig ett ordentligt tack innan hon fick det. Ffa hade jag inte köpt grejer alls ofta. När det gäller att hitta på grejer, jag hade inte åkt helt enkelt om hon inte hade varit trevlig. JAg har flera gånger vänt i dörren här hemma när ungarna inte gjort annat än gnällt om hur jobbigt det är att ta på sig... Säger till dom "det är för ER skull, men om det är så jobbigt så stannar vi hemma".

Jag hade uppmuntrat henne att spara ihop till saker själv, med motiveringen "du uppskattar ju inte att jag köper något eller gör något och då tycker inte jag det är kul så då får du betala själv. När du visar uppskattning igen så köper jag grejer till dig".

Anonym (mamman) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 16:20

#9

Anonym skrev 2011-06-18 16:09:31 följande:

Får hennes beteende någonsin konsekvenser?
Du skriver bara att du gapar tillbaka?

Jag skulle om ungen skrikit på mig, utan att säga något fört henne till rummet sagt lugnt att här får du sitta tills du lugnat ner dig hade ungen kommit hade jag fört tillbaka henne lugnt.
Hade hon haft tv, dator eller annat populärt på rummet hade jag burit ut det.

Hade hon sagt "Jag SKA ha" så hade jag sagt "Och jag SKA ha en trevlig unge först"

Ja, vi tar ibland paus när det blir skrik, jag bar upp henne bokstavligen på rummet, "du kommer inte ut förän jag säger det, nu tar vi en paus" Men detta går heeelt emot barnpsykologerna, men får absolut inte avvisa till rummet

om man inte är rädd att man kommer att slå, då får man avvisa.

hon hade x-box, det förstörde hon själv genom att slita sönder sladdarna av, likaså nittendot hon hade innan. Nu får hon vara utan.

Jag svarade så en gång, "jag ska ha godis/glass, och jag vill ha en glad och trevlig unge" väldigt opedagogiskt kanske.

Anonym

Äldre 18 Jun 16:20

#10

Du, jag tror inte att din föräldrastil fungerar för det här barnet. Om man försöker och försöker och försöker att snällt förklara för barnet att det inte är en god ide att hitta på hyss, och barnet ändå gör det, då är det dags att ändra uppfostringsmetod.

Vad säger din föräldracoach om hennes beteende och varför hon inte svarar på de metoder du använder?
Jag tror din dotter behöver en fastare hand än du ger henne och att ge beteendet konsekvenser är inte detsamma som att man inte älskar sitt barn. Tvärt om.

Otrevlig bortskämd sjuåring, jag orkar inte mer!

INNEHÅLL