Otrevlig bortskämd sjuåring, jag orkar inte mer!

Mitt mantra till ffa en av ungarna är: man får inget av mig om man tjatar, kräver eller utpressar. Jag lyssnar på prat (argument) och ibland får du bara acceptera vad jag sagt. Du får känna vad du vill om det, men ska du stå och skrika kommer jag gå för det väljer JAG om jag vill höra på eller inte. Skrik får dig dock inte att få det du vill.

Allt sagt i lugn (ja vissa dagar någorlunda lugn ) röst. 

Hade min 7-åring betett sig så här så hade jag slutat ge och hitta på saker. Inte pratat med henne om det, då kanske hon upplever det som straff och det ger inte det resultat man vill ha.
Jag hade pratat med henne om mina förväntningar, att man säger tack och att man inte kan kräva något- för det är ingen som vill ge något till någon som kräver. Tydlig konsekvens.

Sen hade jag VARJE gång jag köpt något förväntat mig ett ordentligt tack innan hon fick det. Ffa hade jag inte köpt grejer alls ofta. När det gäller att hitta på grejer, jag hade inte åkt helt enkelt om hon inte hade varit trevlig. JAg har flera gånger vänt i dörren här hemma när ungarna inte gjort annat än gnällt om hur jobbigt det är att ta på sig... Säger till dom "det är för ER skull, men om det är så jobbigt så stannar vi hemma".

Jag hade uppmuntrat henne att spara ihop till saker själv, med motiveringen "du uppskattar ju inte att jag köper något eller gör något och då tycker inte jag det är kul så då får du betala själv. När du visar uppskattning igen så köper jag grejer till dig". 

 

Men om hon får fixa ALLT då?
Slänger hon ut leksakerna så slängs dom, hon vill ju inte ha dom?
River hon ut korten får hon sätta in dom?
River hon upp blommor får hon plantera?

Naturliga konsekvenser istället för skäll och straff?  

Nu tänker säkert många flum om det jag ska skriva, men Ts, försök tänk lite på det iallafall?

För det fungerar bra på min 4-åring, som alltid varit utagerande och använder bus för att få uppmärksamhet.
(Jag har 4 barn rätt tätt och min 4-åring var bara 15 månader när han fick sin första lillebror, och fyllde 3 år efter han fått sin andra lillebror. Mao så har det varit snål om ensam uppmärksamhet för något av barnen här. Jag har alltså totalt 4 barn, en 6-åring också).

Flera gånger i veckan tar jag ett litet snack med honom, bara 5 minuter (han kan inte lyssna på mer, han är för liten), där jag ALDRIG förebrår honom för hans bus, där jag klargör att jag förstår VARFÖR han gör det och att vad han känner är helt ok, att jag förstår varför och vad han känner, men att det inte är ok att LEVA UT det på vilket sätt som helst. Att när han känner att han börjar bli lite ensam och vill ha min uppmärksamhet att han kommer till mig och säger till. Att jag då lyssnar (vilket är oerhört viktigt att jag gör) och att jag kanske inte alltid omgående kan släppa vad jag har, men att jag då VET och att jag SNARAST ska ge honom en liten stund.

Det har resulterat i att han kommer och säger till mig: mamma, jag vill gosa lite med dig (hans idé om uppmärksamhet) i din säng. Då går vi och lägger oss där och jag kliar honom i håret lite, vi pratar lite om det HAN vill prata om. Det märks när han är nöjd, han börjar busa runt då. Det är oerhört viktita att jag bekräftar att jag har hört honom omgående när han kommer och ger honom ett bra, konkret svar på NÄR jag kan om jag inte kan släppa vad jag gör.
Och det är också viktigt att prata med honom en 5-10 minuter när jag säger godnatt. Det har han alltid behövt, lufta ur sig lite tankar om dagen och funderingar. Aldrig skynda på honom, då blir han bara stressad och allt blir fel. Tar inte mer än några minuter, han är nöjd bara han får TOTAL uppmärksamhet utan en känsla av att det ligger ett MÅSTE bakom som väntar på mig. Att han vet att HAN får ta den tid det tar.

 Jag tänker att din 7-åring är såpass stor nu att hon faktiskt kan ta lite ansvar att själv komma ur den negativa spiralen, med lite hjälp av er.

Men om du ger henne en tidsgräns då? En äggklocka och sätter den på 15 minuter, till att börja med? Så kanske ni får ta oftare pysselpauser ett tag? Säga "jag pysslar gärna med dig en stund, men jag kan bara sitta 15 minuter just nu. Jag sätter på den här äggklockan så ringer den och då behöver jag gå och göra lite annat, men sitt du gärna kvar, jag vill gärna se vad du gör sen".

Och det där med tröjan. Är hon inte stor nog att kunna bestämma det själv? Klädstrider nu på sommaren tar inte jag med barnen. Om dom blir kalla så får dom ta på sig igen. Jag säger bara "ta av dig om du vill, men jag vill inte höra att du klagar sen, ta bara på dig när du fryser". Och så får dom springa så. Det är inte kylan som gör en sjuk och barn springer ju runt och håller uppe värmen på ett annat sätt.

Och när pappan sa "men då behöver du inte följa med nästa gång". Kanske behöver hon istället höra "men VI hade trevligt och jag tyckte det var trevligt att du var med"?

Jag spånar fritt  

 

Glömde...

det där med vad som blev sagt efter bion... Jag kan tänka mig att hon kanske inte KAN ge uttryck för annat än missnöjde just nu iom att hon gjort det så länge? Dels är det ett sätt hon vet hur ni hanterar så även om det är negativt så är det vad hon är van vid, kan föreställa sig och ändå känna viss trygghet i? Det händer ju mycket i huvudena på dom små...

Så istället för att förmana, ignorera det och tryck på att NI har kul och VILL ha henne med. Och i neutrala situationer försöka prata lite smått med henne om att ni förstår att mycket rör sig hos henne och det inte är lätt eller att man ens VILL prata om det, men det blir tråkigt för dom som är runtom och som vill umgås med henne om hon alltid säger vad hon tycker är tråkigt. Att ni gärna försöker, med henne då naturligtvis, hjälpa henne säga vad hon tycker är roligt istället? 

Min tanke är at barnen kan inte lära sig om dom inte får möjlighet, alltså hade jag låtit henne ta av tröjan.

Gränser? Vad vill DU? Och varför? När du kan svara på det kan du hålla på dina gränser och hon lära sig sina.
Istället för "du ska"eller "du måste" så använd "jag vill/vill inte". Skippa "man gör inte så", säg "jag vill att du slutar göra så".

Och den som kör maktkamp tycker jag låter som du, faktiskt. Hon svarar bara. Jag tycker det låter som att ni har regler bara för att, och hon reagerar mot det. Kanske skulle hon vilja ha lite mer ansvar och att ni visar att ni litar på att hon kan ta vissa beslut själv (som när hon ska kissa eller ha tröja på sig. Men då måste hon ju få en chans att lära sig det också).