Forum Sorg - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Någon som förlorat ett barn i en olycka?

    Tis 21 jun 2011 20:26 Läst 26360 gånger Totalt 23 svar
    Tis 21 jun 2011 20:26

    Jag förlorade min dotter i en drunkningsolycka i juni -08. Jag letar efter ändra som också förlorat ett barn i en olycka. Jag hittar många som förlorat barn under graviditeten eller i samband med förlossningen men det är en annan sorg känner jag. Min dotter blev 18 månader.

    Nu har vi fått en pojke till så vi är lyckliga föräldrar till två pojkar och så har vi vår ängel också.  

    Jag söker också efter föräldrar som har barn som har bevittnat en fruktansvärd händelse. Min son var med och hittade min dotter och såg allt. Hur hjälper man honom bäst? 

  • Den allsmä­ktige
    Visa endast
    Tis 21 jun 2011 20:28 #1

    Jag beklagar :(

  • Tis 21 jun 2011 20:39 #2

    Oj vad hemskt! Beklagar: (

  • Tis 21 jun 2011 22:58 #3

    Åh, vad hemskt! Jag beklagar verkligen!

  • Tis 21 jun 2011 23:19 #4

    ohh stackars er...beklagar verkligen....tror det är viktigt att man pratar om det, även bara sitta o gråta...gråta tycker jag e den bästa terapin när man förlorat någon nära...jag har förlorat bäda mina föräldrar, men det är nog 100 gånger värre att förlora sitt barn..


     


    Så även om det är jobbigt att prata om olyckan, så är det en bra hjälp man ger sig själv...ju mer man pratar om det desto lättare kan man nog acceptera det med tiden....många styrke kramar till hela din fina familj

  • Ons 22 jun 2011 11:27 #5

    Beklagar verkligen. Kommer din son ihåg händelsen?

  • Ons 22 jun 2011 11:54 #6

    Tack! Min son var 4 år då det hände och han minns väl vad som hände. Vi pratar mycket om det och henne för att hålla minnet vid liv. Han kommer ihåg begravningen och när vi hälsade på henne på sjukhuset dagen efter det hände. Han minns att hon var alldeles kall. 

  • Ons 22 jun 2011 13:57 #7

    Jag beklagar verkligen förlusten. Har inte förlorat barn i olycka men levde i vetskapen om att mitt barn inte kommer att få bli vuxen, förmodligen inte ens ett år, men när vi skulle stå utan honom var givetvis okänt. Det var en svår tid att samtidigt vara glad för sitt nyfödda barn men på samma gång sörja honom och se hur hans sjukdom gjorde livet svårt för honom (och oss). Hans syster var (är) 3 år och såg alla hans sår och åkommor tiden han fanns med oss (både hemma och på sjukhus) och var med och sade "hej då" på sjukhuset och kände att han var kall och att hjärtat slutat att slå Gråter Hon var även med på begravning/kistsänkning. Vi försöker att vara så öppna vi kan då/om hon vill prata om det (men ibland vill man inte själv för man mår så dåligt så man vill skrika) men vi "pushar" aldrig diskussionen så att säga. Vi har försökt hitta "bra" böcker om döden etc men det är alltid något som inte "passar" i dem och som ger mer rädsla eller frågor. Vi tycker nog att "Grodan och fågelsången" har passat oss bäst hittills av de vi hittat.

    Verkarer son må dåligt av händelsen (som ni märker av)? Det finns ju barnpsykologer för sådana tillfällen så klart men för oss sa de att om inte vår dotter verkar "bete sig annorlunda" och uppenbart må dåligt av detta som hänt ska man helst inte göra något speciellt.

    Kram.

  • Ons 22 jun 2011 14:03 #8

    Beklagar

  • Ons 22 jun 2011 14:07 #9

    Beklagar

  • Ons 22 jun 2011 14:23 #10

    Min son fyller 7 i sommar och har den senaste tiden uppvisat ett litet annat beteende än tidigare med mer trots och en tuffare attityd. Det som jag tycker är svårt är att veta om det är "vanlig" 6-års trots eller om det har att göra med syrran. I början funderade jag mycket på om hans beteende var "normalt" eller om det hade en annan förklaring. Det som var bra då var att träffa hans jämnåriga kompisar och se att de hade samma typ av beteende. Men jag gissar att förr eller senare kommer hans tankar komma ikapp honom och jag försöker vara lyhörd.

    En annan jobbig sak är när man blir påmind om att han har behövt vara med om något som andra inte behöver. Han sa till mig häromdagen: Om lilla G (smeknamn på lillebror) dör så kan vi spara hans kläder för då kan du få en ny bebis som kan få hans kläder.  

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll