Graviditetsdepression - förlossningsdepression - depression

Detta är vårt tredje barn och någonting har hänt denna gång som tack och lov aldrig hänt mig tidigare. Jag har fått en ordentlig graviditetsdepression. Jag ska ärligt säga att det inte var något jag överhuvudtaget tänkte på att det fanns innan jag själv satt i den båten.

Min depression är inte bara att vara "deppig" det är somliga dagar som att verkligen ligga med huvudet under vattnet och inte komma upp, hur man än försöker. Tillhörande för mig så får jag också ångest och panikångest. Min ångest kommer ifrån stark oro att något skall hända mina barn, men jag har via psykologer, coach och terapeft fått lära mig att oron och ångesten kan komma precis som den vill. Det kan handla om till exempel förlossningsskräck (något som många ändå vet att det existerar).

Min tanke med den här tråden är egentligen att hjälpa andra som har det jobbigt att få kontakt med varandra och kunna ge varandra stöd och råd under den svåra tid de går igenom nu. Många är rädda för att ens låta omgivningen få veta vad som pågår eftersom de känner att de är onormala och att det är något fel på dem.

En sak ska ni veta alla mammor, pappor och andra där ute, ni är inte ensamma. Inte alls!

skimra.blogg.se

Lindatmw

Äldre 25 Aug 17:23

#2

fislisa skrev 2011-08-25 14:28:43 följande:

Ojojoj vad jag känner igen mig! Jag är gravid i v 12 och jag mår inte alls bra! Jag isolerar mig, orkar inte ta kontakt med folk.. Gråter mest hela dagarna och finner ingen mening med nånting! Så fort jag ska göra något så får jag panikångest, och det har till och med blivit en stor grej att gå till affären och handla!
Till saken hör att vi precis flyttat till en ny stad. Jag har inte hunnit söka jobb här än, och just nu känns det som en omöjlighet! Självförtroendet är i botten och jag tror inte att jag klarar nånting!! Jag känner ingen här och sitter ensam hela dagarna medans min man jobbar..
Jag vet att jag måste ta tag i det här själv!!! Antingen börja söka jobb, ta kontakt med människor eller söka nånslags hjälp, för så här kan det inte fortsätta.. För det kommer förmodligen bara bli värre och värre!

Jag blir jätteledsen att höra att du mår så här. Det är säkerligen som du säger, att det kommer av att du sitter ensam hela dagarna, inte känner någon och dessutom översvallas av hormoner. Det viktigaste du bör veta är att det är HELT NORMALT och att vad du än har för tankar i ditt huvud, som ger dig panikattackerna, så är det saker som du inte är ensam om att tänka och känna.
Först och främst skulle jag vilja råda dig att prata med en psykolog eller liknande. Prata med MVC om vart du ska vända dig ifall du inte vet riktigt. Var också noga och öppen med sin man så att han blir delaktig i det hela -ÄVEN om det känns jätteläskigt och det känns som om han tycker du är dum i huvudet (för det är jag säker på att han inte tycker). Nu vet jag attd et är väldigt svårt eftersom du inte är där du brukar vara, men det kan vara en idé att försöka vara i närheten av folk som du tycker om och mår bra av. ett annat tips jag kan ge dig är att försöka att fylla dina dagar med någonting, så du inte blir som du säger, alldeles ensam hemma med dina tankar.

När paniken väl kommer, försök att resa dig upp, ta djupa andetag och sträcka ut armarna. Prata högt medan du går omkring. Berätta vad du "ser" i huvudet hellre än vad du känner inom dig. Naturligtvis kan du också berätta vad du känner, men om du kan visualisera så är det bättre.

En annan VIKTIG sak som du ska ta upp med MVC eller en hiusläkare om ni har det är att du vill testa hur det står till med din sköldkörtel och hur det står till med ditt B-vitaminvärde. Det är väldigt vanligt att gravida får problem det båda (och överhuvud taget är risken stor för kvinnor). Detta kan ge ångest, oro och depression och då kan det hjälpa att du får medicin bara, så mår du bättre (men var väl medveten om att dui måste låta det ta någon vecka för kroppen att börja ta åt sig medicinen).

Gör allt du kan för ett aktivt val att du inte ska bli ett offer för dig själv. Det låter hårt och kanske även svårt, men spela hellre teater för dig själv om att du mår bra, än att ge upp -ÄVEN fast det känns som om att det är det ända man vill.
Om du orkar så rekommenderar jag dig att läsa boken KRAFTEN av Rhonda Byrne. Kanske känner du till henne eller den. Alternativt känner du till The Secret. Jag rekommenderar den som sagt starkt och den bör finnas på ditt bibliotek.

"Allting har sin perfekta plats i livet, även negativa känslor. Utan negativa känslor skulle du inte veta hur det känns att må bra. Du skulle bara känna en enda grå och trist känsla hela tiden eftersom du inte skulle ha något att jämföra dina känslor med. Du skulle inte veta hur det känns att vara riktigt lycklig, upprymd eller glad. Det är genom att vara ledsen och sorgsen som du vet hur det är att vara lycklig. Du kan aldrig ta bort dina negativa känslor från livet, för de är en del av livet och utan dem skulle du inte ha positiva känslor.

Om du mår dåligt över att du har negativa känslor ger du mer kraft åt dem. Dina negativa känslor blir inte bara värre, du förstärker också den negativitet du sänder ut"

Ur boken "The Secret KRAFTEN" av Rhonda Byrne.

Jag vill också ge dig ett av mina favoritcitat:

"Fear knocked on the door. Faith opened and no one was there"
- Bob Andrews

Jag har kommit ur min spiral av depression och ångest. Det är inte så att alla negativa känslor har upphört, men jag vet hur jag ska hantera dem nu så att jag slipper lägga mig ned och tro att jag ska dö i ett ångestanfall. Jag lever mina dagar igen, inte överlever dem.

Jag hjälper dig jättegärna genom detta så skriv tillbaka till mig här, eller i min gästbok. Du hittar mig också på Facebook. Linda Wallin.

Stor Kram

skimra.blogg.se

Lindatmw

Äldre 26 Aug 22:34

#5

Sushi skrev 2011-08-25 19:50:04 följande:

Hej!

Under graviditeten är alla känslor som starkast. Det är många hormoner i omlopp. Jag tror att de flesta av oss som väntar eller har barn reflekterar mycket över hur vi själva haft det som barn och vilket stöd vi har idag. Det är starkt av er att våga säga att ni mår piss, för i vårat samhället är det mycket yta och man skall vara käck/glad när man väntar och får barn. Det krävs styrka för att erkänna att det är jobbigt och då menar jag inte bara att klaga på graviditets krämpor av olika slag, utan mera som ni gör gå ut med att livet känns förjävligt deppigt fast man är i en fas i livet då man förväntas vara överlycklig. Ofta medför det att flera vågar öppna sitt innersta och erkänna att dom också mått eller mår dåligt i perioder i sitt liv. Det är helt normalt att göra det och jag tror att det är en mening med att när vi skall få barn/eller fått barn vill många mammor/pappor förändra det som är dåligt i sina liv. Man vill skapa ett bra liv för sitt barn och många som mår psykiskt dåligt har inte det stöd som man önskar alla hade i sin omgivning av mor- och farföräldrar osv. Det var en gång en psykolog som sa till mig att de människor som reagerar med deppression/ångest eller andra tecken på att något inte stämmer i livet, är dom som är friskast många gånger. För ofta kan dessa personer haft en uppväxt eller upplevelse som utlöser dessa reaktioner och det är ett tecken på att just dom handlar väldigt friskt på något som är sjukt. Om ni förstår vad jag menar (?). Att många gånger kan det vara att den som får en depression/ångestattacker är den som faktiskt reagerar väldigt sunt på en omgivning som inte är frisk, det är ett tecken på att man vill förändra något och göra en bra framtid för sitt barn. Önskar att ni får all hjälp ni behöver och att ni så småningom kommer ut klokare och lyckligare ur det som är tungt. Livet går upp och ned, alla har sina tuffa tider i livet. Jag önskar er all lycka och att ni snart skall få frid att njuta av allt som är bra i era liv. Men först måste ni bearbeta det som är jobbigt, först då kan ni glädjas åt allt som finns att glädjas åt. Lycka till med allt! och prata prata, det brukar kunna vara en skön tröst att veta att man inte är ensam då det är som svartast. Vad bra att du startade denna tråd! den behövs. KRAM till er bägge

Tack så jättemycket för de stöttande orden. Det är just det du säger om att vara friskast som är en stor del av poängen i det hela. Att man just i ångesten faktiskt tror att man är sjuk. Kanske riktigt sjuk. Kanske farlig till och med. Jag tror att det är väldigt viktigt att de som lider verkligen får den hjälp de behöver och det kan vara synd att mvc inte har riktigt den möjligheten att ge. Kram

skimra.blogg.se

Lindatmw

Äldre 26 Aug 22:36

#6

Anna J01 skrev 2011-08-26 08:27:22 följande:

Hej.

Jag mådde jättedåligt under min första graviditet... Fick ångestattacker och klarade knappt av någonting emellanåt. Jag kunde må hur bra som helst och sen helt plötsligt utan förvarning så kändes det som att jag bara ville gå under jorden.
Framförallt var det jobbigt att inte ha en "diagnos." Fick gå till en helt värdelös psykolog som inte gjorde något annat än höll med om vad jag sa och sa mmmmhmm...

Nu var inte min "depression" så allvarlig kanske men jag ville bara säga att ca 1 vecka efter förlossningen var den som bortblåst.
Har aldrig känt nåt liknande igen efter det och nu har jag klarat mig igenom graviditet nr 2 (V.34 nu) utan att må det minsta dåligt psykiskt.

Tycker denna tråd verkar jättebra. Synd att jag inte hittade nån liknande då.

Lycka till allihopa och hoppas ni mår bättre snart!

Åh vad skönt att höra attd et giick över efteråt! Det är ju verkligen det man måste hoppas på. Jag har funderat fram och tillbaka och hoppas bara att man inte får förlossningsdepression också. Men tack och lov så är man nu mer medveten om vad som händer och förhoppningsvis så kan man tackla även detta om det kommer. Underbart att du sluppit detta under din nuvarande graviditet!

skimra.blogg.se

Lindatmw

Äldre 31 Aug 18:03

#9

fislisa skrev 2011-08-31 09:50:26 följande:

Vill bara uppdatera lite här och skriva av mig! Känner att jag börjar må MYCKET bättre :) På morgonen när jag vaknar så känner jag mig lugn, harmonisk och är glad för en ny dag istället för att ge upp innan jag ens kommit ur sängen!
Det kan bero på en del yttre omständigheter som löst sig.. Tex så hr min man fått fast jobb!!! En stor sten som släppt från våra axlar, och jag ska träffa doktorn imorgon för att å mitt sjukintyg, för vi är alla överens om att jag inte kan jobba.. Så jag behöver inte ha ångest över det här med jobb och pengar längre!

Har även pratat ganska mycket med min mamma, och även med min man. Talat om hur jag känner och att jag är orolig och mår dåligt, så det är ingen hemlighet längre, och bara det kan ju lätta på trycket!

Så jag hoppas att det fortsätter att gå åt rätt håll och att jag får vara glad och njuta av att vara gravid i framtiden :)

Kram på er

Vad underbart att höra att det går åt rätt håll för dig!
Ja det brukar hjäkpa att prata mycket om vad som känns jobbigt. Nu såg jag ju att du tenterar att må så här, men det kan ju alltid förändras.
Så underbart att han har fått ett jobb så du kan slippa fundera mer på hur det ska gå ekonomiskt.
Jag är säker på att det kommer att bli bättre och bättre för dig. Bara se till att tillåta dig själv att det kan ta tid innan du känner att du har gått vidare. Och prata -mycket!
Du får gärna fortsätta skriva här, även om att du mår bra!

Kramar

skimra.blogg.se

Graviditetsdepression - förlossningsdepression - depression

INNEHÅLL