• Hemlighet

    Hjälp!

    Har en dotter på 2 år som verkligen tetsra gränser och är ett barn.
    Jag behöver råd och ideer om hur jag skall lösa våran vardag!

    1: Hon slås då och då, mest mig i ansiktet om jag bär henne eller om jag skall försöka förklara varför hon inte får göra vissa saker mm.
    2: Går vi i affärer så skall hon hoppa i och ur vagnen hela tiden. Går hon själv så lyssnar hon inte på vad vi säger eller följer efter oss. På parkeringen vill jag att hon håller någon av oss i handen så hon inte springer iväg. Men det slutar med att jag eller sambon bär henne skrikandes och hon slås.
    3: Jag säger åt henne att nu skall vi gå och byta blöjan, hon säger oftast NEJ! Men jag säger till en gång till och sen bär jag in henne till badrummet och hon skriker och slåss. Men jag byter ändå.

    Just nu känns det som om hon bara grinar och aldrig skrattar och är glad med mig=(
    Med pappan går det bättre, kan vara att jag är lite "strängare" i "uppfostran".

    Hjäpl!

  • Svar på tråden Hjälp!
  • Hemlighet
    cicci89 skrev 2011-07-03 13:48:16 följande:
    Samma med vår dotter! Känns som om hon testar oss rätt mkt!
    Hur gammal är hon?
    Hur skulle du/ni ha gjort i situationerna som jag skrev om?
  • Flickan och kråkan

    Rekommenderar varmt: "Konsten att säga nej med gott samvete" av Jesper Juul. Har en pojke på 3½ år och en på 2 år + 2 månader. Du har ett fullständigt normalt barn som utvecklas som hon ska . För mig handlar det inte så mycket om att testa gränser utan att alltmer börja bli sin egen individ och en självständighetssträvan. Vill bestämma själv och kan själv .


     


    I situationerna du beskriver ovan:


    När hon slåss, hindra henne från att slå dig. Lugnt och sansat bekräfta vad hon känner = "Jag förstår att du är arg, det är helt ok, du får vara hur arg du vill", men ändå vara tydlig med att "våld" inte är något man accepterar = "....men du får inte slå mig. Det gör ont".


     


    När ni ska över gatan så handlar det om ren säkerhet. Samma sak där. Bekräfta det hon känner = att hon är arg för att hon inte får gå själv, men ska ni över gatan så ska hon hålla i handen, annars bär ni över henne. Låt henne bli arg . Prata med henne innan och förbered. Berätta vad ni ska, att ni först ska gå över parkeringen och då måste hon hålla i handen och att hon sedan kan gå själv. Visa gärna konkret om möjligt. Det brukar avvärja många onödiga härdsmältor.


     


    Vad gäller blöjbyte så handlar det ju en hel del om kroppslig integritet.....vilket är något positivt. Försök att ge henne större bestämmanderätt. Säg att ni behöver byta blöja. Be henne välja blöja själv. Ge henne utrymme att fatta beslutet att komma själv. Låt henne springa i arg till sitt rum och vara arg för att hon inte vill byta blöja. Om du går in i badrummet utan att tjata så ska du se att hon ganska snart kommer traskandes och att det är OK. 2-åringar brukar inte gilla att ligga ner. Byt ståendes om det går bättre.


     


    Kom ihåg att det inte handlar om en maktkamp.......om att vinna eller förlora . Det handlar om barn som börjar markera gränser för sin egen integritet.

Svar på tråden Hjälp!