Vad kan jag göra?

Har ni gemensam vårdnad? Jag tycker inte att du ska släppa iväg barnet till honom så lång tid när du har såna misstankar, bättre att vänta tills alla känner sig trygga i situationen. 

Tack för ditt svar.
Ja, vi har gemensam vårdnad.

Okej ja då blir det ju lite svårare. Är soc inblandad?

Ja, tidigare så har jag haft lite kontakt med dom.

Jag tror att det enda ni kan göra är att försöka komma överens.

Du gör en lista på önskemål/krav

Tex att ni ska höras OFTA under hela veckan, att ni kanske kan träffas allihopa mitt i veckan bara för att kolla läget etc, vad du än kan önska, sköter han sig så lär han ju gå med på det eftersom att han med all sannolikhet vill ha din tillit och han borde ju förstå att du oroar dig med tanke på hur situationen är och har varit .Förklara bara hur du känner med öppen kommunikation så att det inte blir onödigt bråk eller så. Jag hade varit lite extrem och skrivit ett litet kontrakt men så är jag otroligt överbeskyddande av min dotter också.

Är inte den bästa att ge råd kanske när jag inte riktigt varit i samma situation men ah, sådär skulle jag göra iaf. Fungerar det inte så kanske du får överväga att gå längre, kräva ensamvårdnad så att du kan känna dig mer trygg men väldigt tråkigt för alla parter om det måste bli så eftersom att han ändå verkar sköta sig bra. Det behöver ju inte alls vara så att han fallit tillbaka.

En jag känner har inte gemensam vårdnad men mamman då till deras barn kräver alltid att pappan inte får dricka för hon hittar på att han är alkoholist, av allt jag vet är det bara lögn men hon ställer det kravet och då tycker jag att man får försöka leva efter det. Men oavsett, ni har barn ihop och båda parter har ju rätt att ställa krav sedan får man komma överens om vad som passar båda.

Vi blev kallade till soc när han åkte dit för rattfylla, eftersom vi har barn, men då var vi fortfarande tillsammans. Sen gjorde jag en orosanmälan tidigt i våras eftersom flickan berättade att hon åkte lös i hans bil + att samarbetet fungerade så dåligt, jag visste inte om han fortfarande drack, jag ville ha svar på blodprov osv.

Efter det blev det bättre med samarbetet, men något blodprov fick jag aldrig se.

Ok....Hm. Har han fortfarande kvar körkort och bil? Vad säger han om du helt enkelt bara säger att du efter allt inte är beredd att lämna barnet så länge just nu?

Vet inte riktigt hur det är med det där körkortet. han har helt plötsligt upptäckt att det är väldigt bra att åka tåg och cykla, när jag frågade honom rent ut om han hade blivit av med körkortet, så svarade han "jag har inte hört något". Men när jag pratade med en gemensam vän till oss så hade hon också fått känskan av att han inte hade körkort för hon hade inte sett honom köra på väldigt länge. Han har dock kört hit flickan i bil men då kanske han chansar för att jag ska se att han kommer i bil. Jag vet inte, han har ljugit om så mycket så jag kan inte lita på något.

Problemet är att jag trodde att det funkade bra i våras så då var jag beredd och låta honom ha flickan en vecka på sommaren. Nu känns det väldigt taskigt att ångra sig men jag kanske kan göra någon slags kompromiss, jag vet inte.

Kan man inte ringa familjerätten eller soc och rådfråga?

Ja, i det här fallet är det ju så att man kanske måste vara hård och säga ifrån, det handlar ju om er dotters liv om han kör full med henne, råkar köra på henne eller om han blir redlöst berusad etc Det är kanske lätt för mig att säga men om inte han hade accepterat ett nej så hade jag ordnat med ensam vårdad. Som det låter har du ju all rätt på din sida och eftersom att du ändå tycks medgörlig så skulle inte ensam vårdnad betyda att han aldrig får träffa henne igen. Men förstår att du är förvirrad, det är egentligen omöjligt att finna ett svar på hur man bör göra när du inte kan lita på honom och att han dessutom kör bil när polisen ska ha tagit hans körkort.

Tack för era svar.

Ska kanske ringa famrätten imorgon, de gånger jag har pratat med dom innan så har dom varit så himla flata bara, inte kunnat ge något råd alls, utan säger bara att dom förstår min oro.

När jag har haft kontakt med soc så har jag fått uppfattningen att man måste göra en anmälan för att dom ska ta tag i problemet.