• Anonym (mamma)

    Snälla, behöver råd hur jag ska agera i denna situation så att det blir till det bästa för min fam. hems placerade dotter.

    Hej!
    Det finns många debattrådar kring familjehemsplacerade barn. Det här handlar inte om att gnälla eller slänga skit på soc utan att jag vill veta vad som är bäst för våran dotter. Har tidigare skrivit om vår situation men läget är lite förändrat nu.

    Väldigt kort bakgrund:  Vår dotter blev placerad enl SoL för drygt 2 år sedan, vi behövde avlastning eftersom vi mådde psykiskt dåligt och kunde inte ge henne vad hon behövde just då, gällande framförallt mest den känslomässiga biten. Hon är nu drygt 3. Det var vi som kontaktade soc. Vi blev friskförklarade redan efter 2 månader och under denna tid hade vi umgänge 3 ggr i veckan. Men sen blev allt konstigt och det hette att vi inte hade "någon föräldraförmåga oavsett vår psykiska diagnos". Vi samarbetade, såsmåningom tröttnade vi o gjorde något väldigt korkat. vi åkte dit och tog hem henne.

    Finns inget försvar på detta. Vi ville visa att de hade fel men det var som att prata med en vägg. Det blev då LVU o umgänget minskades till 1 gång i veckan.

    Fick en dotter till o vi bodde på utredningshem, där vi fick mycket bra betyg o inga insatser alls kring henne. Soc lovade på mötet vi hade där med den personalen att nu hade de ju fått veta vad de behövde o nu skulle vi fokusera på vår nyfödda dotter o så "skulle vi lösa detta".

    När vi sedan träffades när vi kommit hem fick vi veta att det skulle inte arbetas för att hon skulle få komma hem. Vi skulle bara få träffa henne 1 gång i månaden 1,5 timme, övervakat. Enligt olika anknytningsteorier så mådde hon så dåligt i sitt undermedvetna när hon träffade oss så det skulle skada henne resten av livet.

    Finns MASSOR av mer fakta kring allt, men jag kan ju inte skriva allt. Om ni undrar får ni fråga.

    Iallafall, vi har fått ny handläggare som faktiskt beter sej som en människa och hela socialnämnden är utbytt.. o de förstår inte alls vad som det har sysslats med. Varför hon inte arbetats hem. De har sett många av bristerna i utredningen och är förvirrade.  Men faktum kvarstår, oavsett hur mycket fel som gjorts så har hon bott i familjehemmet under såhär lång tid.

    Vad ska vi göra med henne när vi är där? Vad är bäst för henne? Hon e jätteglad när vi kommer o springer mot oss o hoppar upp i famnen. O hon o lillasyster har jätteroligt. Nu när nämnden vill att hon ska försöka arbetas hem, hur hjälper vi henne i den processen?  Familjehemmet kallar oss inte mamma o pappa utan med våra namn när de pratar med henne. Ska vi kalla oss mamma o pappa? hon e lite förvirrad med vad hon ska kalla oss.

    Tacksam för alla råd!!

  • Svar på tråden Snälla, behöver råd hur jag ska agera i denna situation så att det blir till det bästa för min fam. hems placerade dotter.
  • Glitter2

    Jag har inga råd men ville bara skriva lycka till och önskar er att allt går väl

  • Anonym (mamma)

    Tack...:)

    Någon annan?

  • Anonym (svårt)

    Jag kan bara prata för mig själv. Jag blev fosterhemsplacerad när jag var tre år.
    Min mamma var alkoholised.
    Hon var aldrig dum mot mig om man säger så,mer än att hon drack.
    Hon kom ibland och hälsade på och jag mådde alltid fruktansvärt dåligt efteråt, varför? vet inte.
    kanske för att jag såg den nya familjen som min RIKTIGA familj. Jag ville inte flytta tillbaks.
    Jag älskade min nya mamma och pappa,precis som om jag var född där.

    Angående din dotter då. Klart att du vill ha tillbaks henne, men för hennes skull, kanske är bättre att hon är kvar.
    Hon har bott där mer än halva sitt liv.
    Hade jag blivit tvingad att flytta tillbaks till min biomamma, så hade mitt lilla hjärta brustet, jag lovar.

    Fattar att det är så tungt för dig men du kanske "släppa" henne? Men fortsätta hålla kontakten så att hon vet när hon blir större att du inte svikit henne s.a.s Kunna prata med henne när hon är stor nog att få reda på varför det blev som det blev.
    Lycka till

  • Anonym (mamma)

    Tack för din åsikt! Tycker bara att det är hemskt att det blivit såhär pga antaganden och pga en maktgalen handläggare som gjort så många fel. Vi har naturligtvis funderat i dessa banor oxå.

    Vet du om du visade något tecken efter umgänge med din mamma att du mådde dåligt av det?

  • Anonym (svårt)
    Anonym (mamma) skrev 2011-07-05 10:00:04 följande:
    Tack för din åsikt! Tycker bara att det är hemskt att det blivit såhär pga antaganden och pga en maktgalen handläggare som gjort så många fel. Vi har naturligtvis funderat i dessa banor oxå.

    Vet du om du visade något tecken efter umgänge med din mamma att du mådde dåligt av det?
    Ja (tyvärr). Jag fick mardrömmar, blev orolig, bråkig osv. När man är så liten så kan man ju inte uttrycka vad man känner. Jag mådde inte bra av det. Umgänget upphörde för min biomamma gick ned sig väldigt mycket, söp till slut ihjäl sig.
    Att jag mådde dåligt beror på att jag var rädd att hon skulle hämta mig från min "familj". Det var jättejobbigt.
    Om man hade berättat för mig att hon bara hälsa på(det fanns inte en chans att hon skulle få mig tillbaka,men det visste ju inte jag) så hade jag förmodligen uppskattat hennes besök..
  • Anonym (mamma)

    Tråkigt att höra hur du haft det..:(

    Vi har frågat familjehemmet om hon på något sätt visar att hon mår dåligt av vårt besök, men hon visar iaf ingenting. Är jätteglad när vi är där. Gosar o kramas.Inte ett dugg reserverad. Det ser jag iaf som positivt.

  • Anonym (svårt)
    Anonym (mamma) skrev 2011-07-05 12:36:12 följande:
    Tråkigt att höra hur du haft det..:(

    Vi har frågat familjehemmet om hon på något sätt visar att hon mår dåligt av vårt besök, men hon visar iaf ingenting. Är jätteglad när vi är där. Gosar o kramas.Inte ett dugg reserverad. Det ser jag iaf som positivt.
    Det är ju jättebra. Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för er och framförallt för din dotter {#emotions_dlg.flower}
    Har du mer frågor så fråga Solig
  • Anonym (mamma)

    TackGlad

  • Anonym (Socionom)

    Jag vill bara säga att ni är jätte viktiga för ert barn, oavsätt vilka förmågor ni har. Ta hjälp av socialsekreterarna, be att de hjälper er med övningar för att komma ert barn nära. Allt går att rätta till eller bli bättre med bra behandling! Lycka till!

  • Anonym (mamma)

    Anonym (svårt). Jag undrar förresten om du nu i efterhand tyckt att det var bra att din mamma hälsade på? Eller hade du hellre sett att ni hade "brutit" när du blev placerad?

    Tack socionom för rådet. Ska ta upp det så fort vi får tid för ett möte.

Svar på tråden Snälla, behöver råd hur jag ska agera i denna situation så att det blir till det bästa för min fam. hems placerade dotter.