Fler som blir övergivna av vänner utan anledning?!

Samma här. Precis samma. Jag tycker det är skittråkigt. Vet att några av dem är riktigt dåliga på att höra av sig, men sen får jag ändå reda på att de umgås mycket med varandra och jag liksom utesluts. Känns jättetrist. Och trist att man är den enda som alltid hör av sig och vill umgås, de säger "visst, men nu är det mycket, jag ringer på torsdag" men sen hör man aldrig av dem. Vill ju inte ringa och "tjata" heller. Har de inte intresse av att höra av sig till mig så är de antagligen inte intresserade av att umgås alls.
Är 25 år gammal och har haft 2 bästa vänner i livet (en gång på mellanstadiet och en på högstadiet), vill väldigt gärna ha en god vän att ty mig till, att prata med om allt, som vill prata om allt med mig och som vill se mig som den första att berätta saker för. Inte sista eller inte alls. Jag vill känna mig prioriterad som vän och vet inte hur jag ska göra eller vad det är jag gör för att nån ska "tycka om" mig. Jag är inte intensiv, pratar inte mycket om mig själv, men inte heller för lite. (visst, om jag ringer för att något hänt så blir det ju mycket om mig, men samma sak är det om nån vän ringer - då blir det mycket om denne istället). Jag hör inte av mig för mycket, men inte heller för lite. Jag är mot de som jag vill att de ska vara mot mig, men inget.
Har ju min man som är min bästa vän, men vill ju självklart ha andra vänner. Så, jag är också ensam. Jag försöker få kontakt med andra människor, nu senast blev jag medlem i en mammafikagrupp här på fl, för jag ville träffa likasinnade där. Har inte lärt känna nån där riktigt ordentligt än, men hoppas på det. Men då krävs det ju att de känner samma.
Har en pojk på snart ett halvår. Är 25 år gammal, gift med världens bästa. Hm.. Pluggar, men är just nu mammaledig.. Berätta lite om dig! Var i landet bor du?

Nä, barndomsvänner gör detsamma. Men relationerna jag har nu vill jag ju ha kvar, men det verkar inte de vilja..
Så trist..
Ska iväg ett tag nu så jag skriver mer ikväll..

Bor i E-tuna. Pluggar till ssk här, men har ju uppehåll nu. Bor 15 mil från våra familjer, eftersom vi flyttade hit pga plugg.. Så det är inte så ofta vi hälsar på familjerna eftersom vi inte heller har råd med bil nu och tåg är så dyrt om man ska sitta och åka flera ggr per månad. Har egentligen inget behov av bil heller, mer än just när vi ska hälsa på dem..

Är inte heller mycket för att gå på krogen, sitter hellre hemma hos nån och spelar brädspel. Det är kanske det de tycker är tråkigt med mig..? Det finns mycket annat jag skulle vilja göra med vänner, men det är ju ingen som vill.. :( Fika, promenader, bara sitta och prata, filmkväll - det finns mycket! Men ingen nappar på det när jag frågar, och ibland kan de göra det men avbokar i sista stund. *suck*
Eller så kanske de tror att jag inte vill umgås med dem.. Jag vet inte.. Jag känner bara att när jag väl träffar nån av vännerna så blir allt som på nytt och jag blir blyg och tillbakadragen (för jag tror ju att personen egentligen inte vill ses men säger ja för att "bli av med träffen" så fort som möjligt). Ja, du ser ju vilket självförtroende jag har när det kommer till det..

Vad gör du hellre än att gå på krogen? Och vad jobbar du med när du inte är mammaledig?

Dricker inte heller! Har gjort men ser ingen mening med det. Kanske att det skulle kunna bli en cider då och då, men i så fall en som man kan köpa i affären. :P Inte nu för tiden iofs, eftersom jag ammar..

Nä, tyvärr inte nu längre. Nu är det buss om man ska mellan högskolorna. :(  Trist att de inte hade råd att forsätta avtalet med SJ, men nu har de avtal med nåt bussbolag istället..
Haha, ja världen är bra liten ibland!