Fler som blir övergivna av vänner utan anledning?!

Jag har ett stort problem, under nästan hela mitt liv har jag blivit "övergiven" eller "lämnad" av vänner.. Plötsligt slutar de höra av sig, slutar vilja träffas och så småning om har vänskapen runnit ut i sanden och försvunnit... Och sen står jag där som ett fån och förstår ingenting, var försvann de coh vad är det för fel på mig? Aldrig får man något ärligt svar heller...

Jag bodde i en annan stad som ung, när jag var 14 flyttade vi och de vänner jag växt upp med fram till 14 års ålder har jag ingen kontakt med, utom ytlig facebookkontakt.. Ingen hörde någonsin av sig när jag flyttat och det kändes som hela byn bara glömde bort mig.. Jag ringde ch åkte dit o hälsade på flera gånger men fick inget gensvar så tillslut rann allt bort...

I den nya staden umgicks jag i 9an med ett nytt gäng, vi var väl kanske 5-6 som satt ihop, umgicks natt och dag och var verkligen bästa vänner... I gymnasiet gick vi i olika program men fortsatte umgås en del, men mindre och mindre och tillslut var jag utesluten ur den gruppen och samma sak hände där, de umgås fortfarande och har sk "återträffar" men jag blir aldrig medbjuden, utan den enda kontakt som finns är ytlig facebook kontakt...

I gymnasiet träffade jag dock ett nytt gäng som vi alla gick i samma klass, även där umgicks vi som plåster, vi satt ihop alla och hade asroligt, verkligen riktigt kul.. Efter gymnasiet umgicks vi men några av dem flyttade utomlands och sen började även det rinna ut i sanden.. En av dem träffade jag så gott som dagligen men helt plötsligt en dag så slutade hon svara när jag ringde, ville inte ses och "försvann" ur mitt liv... Jag försökte ta reda på varför men som vanligt får man inga ärliga svar

Jag träffade ett par tjejer via en grupp på facebook och åkte dit och hälsade på med barnen flera gånger och vi hade riktigt kul tillsammans, pratade ofta i tele och klickade ordentligt...Sen plötsligt hände samma grej där, de slutade svara på facebook, ringde inte smsade inte och svarade bara korta ytliga svar när jag ringde/smsa...helt som ombytt...

Vad är det för fel?! Jag är 28 år och har inte en enda vän att ty mig till Det verkar som om hela världen har vänner utom jag, jag känner mig så fruktansvärt ensam och onormal..

Anonym (övergiven) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 12:30

#1

övergiven här också

Anonym (övergiven) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 12:54

#4

Ja, jag har verklogen funderat över detta, barndomsvänner bryr jag mig inte mkt om längre men förstår ändå inte varför kontakten bara bröts när vi känt varandra ocfh växt upp tätt.. fast dt är inget jag hänger upp mig på..

Jag är väldigt pratglad, det vet jag, delar med mig av mig själv men lyssnar väldigt mycket på andra också...jag kan verkligen inte förstå vad det är som gör att folk "försvinner" och varför jag inte har en enda vän...jag är i stort behov av ngn att prata med, umgås med och bara en böästa vän såsom du beskriver... jag saknar den känslan av att kunna ringa ngn närsom o bara snacka skit en stund..

Anonym (övergiven) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 15:32

#7

Anonym (s) skrev 2011-07-05 12:52:47 följande:

Samma här. Precis samma. Jag tycker det är skittråkigt. Vet att några av dem är riktigt dåliga på att höra av sig, men sen får jag ändå reda på att de umgås mycket med varandra och jag liksom utesluts. Känns jättetrist. Och trist att man är den enda som alltid hör av sig och vill umgås, de säger "visst, men nu är det mycket, jag ringer på torsdag" men sen hör man aldrig av dem. Vill ju inte ringa och "tjata" heller. Har de inte intresse av att höra av sig till mig så är de antagligen inte intresserade av att umgås alls.
Är 25 år gammal och har haft 2 bästa vänner i livet (en gång på mellanstadiet och en på högstadiet), vill väldigt gärna ha en god vän att ty mig till, att prata med om allt, som vill prata om allt med mig och som vill se mig som den första att berätta saker för. Inte sista eller inte alls. Jag vill känna mig prioriterad som vän och vet inte hur jag ska göra eller vad det är jag gör för att nån ska "tycka om" mig. Jag är inte intensiv, pratar inte mycket om mig själv, men inte heller för lite. (visst, om jag ringer för att något hänt så blir det ju mycket om mig, men samma sak är det om nån vän ringer - då blir det mycket om denne istället). Jag hör inte av mig för mycket, men inte heller för lite. Jag är mot de som jag vill att de ska vara mot mig, men inget.
Har ju min man som är min bästa vän, men vill ju självklart ha andra vänner. Så, jag är också ensam. Jag försöker få kontakt med andra människor, nu senast blev jag medlem i en mammafikagrupp här på fl, för jag ville träffa likasinnade där. Har inte lärt känna nån där riktigt ordentligt än, men hoppas på det. Men då krävs det ju att de känner samma.
Har en pojk på snart ett halvår. Är 25 år gammal, gift med världens bästa. Hm.. Pluggar, men är just nu mammaledig.. Berätta lite om dig! Var i landet bor du?

Jag känner igen det där att folk umgås men antingen glömmer att höra av sig eller inte vill höra av sig.. Kan hända att de tycker jag är trist att umgås med för att jag inte vill gå på krogen o såna grejjjer.. Men tycker man borde kunna vara vänner utan att behöva göra sånt?

Jag bor i västmanland, är mammaledig just nu med min dotter på strax under året, har också en pojke på 3..Är gift men kväver väl honom snart också då han får vara mitt enda stöd här i livet... (har inte mkt kontakt med familj heller

)

var bor du och vad pluggar du?

Anonym (övergiven) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 19:35

#10

jag kan mycket väl tänka mig att jag delar med mig av mig själv aldelles för snabbt.. Det är en av mina största brsiter, jag litar på folk för snabbt...ångrar mig alltid efter jag berättat ngt och lovar mig själv att nästa gång ska jag inte falla för folks vänlighet men sen händer samma igen

Anonym (övergiven) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 19:38

#11

Anonym (s) skrev 2011-07-05 18:35:35 följande:

Bor i E-tuna. Pluggar till ssk här, men har ju uppehåll nu. Bor 15 mil från våra familjer, eftersom vi flyttade hit pga plugg.. Så det är inte så ofta vi hälsar på familjerna eftersom vi inte heller har råd med bil nu och tåg är så dyrt om man ska sitta och åka flera ggr per månad. Har egentligen inget behov av bil heller, mer än just när vi ska hälsa på dem..

Är inte heller mycket för att gå på krogen, sitter hellre hemma hos nån och spelar brädspel. Det är kanske det de tycker är tråkigt med mig..? Det finns mycket annat jag skulle vilja göra med vänner, men det är ju ingen som vill.. :( Fika, promenader, bara sitta och prata, filmkväll - det finns mycket! Men ingen nappar på det när jag frågar, och ibland kan de göra det men avbokar i sista stund. *suck*
Eller så kanske de tror att jag inte vill umgås med dem.. Jag vet inte.. Jag känner bara att när jag väl träffar nån av vännerna så blir allt som på nytt och jag blir blyg och tillbakadragen (för jag tror ju att personen egentligen inte vill ses men säger ja för att "bli av med träffen" så fort som möjligt). Ja, du ser ju vilket självförtroende jag har när det kommer till det..

Vad gör du hellre än att gå på krogen? Och vad jobbar du med när du inte är mammaledig?

jag gör vad som helst hellre än krogen, jag dricker inte alkohol överhuvudtaget och tycker inte om att umgås med alkohol inblandat.. Jag tycker det är mysigt att bara sitta hemma och fika, prata, kolla på film osv..Det absolut bästa jag vet är att umgås med barnen och andra mammor med barn..

D¨åker du grtais tåg hem till mig, haha

(världen är liten)

Jag pluggade också i e-tuna men blev klar lärare för några år sedan...

Anonym (övergiven) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 20:26

#15

Anonym (Oj en till) skrev 2011-07-05 19:52:28 följande:

Läste dina inlägg ts, sitter också i samma situation, det som skiljer oss åt är att jag inte har någon familj och att jag är 44 år. Är också en sådan som delar mycket av mig själv och litar på att dom är godtrogna. Jag ser mig själv om omtänksam, ödmjuk och öppen, är ofta noga med att folk får säga sitt, jag tycker inte man ska behöva vända ut och in på sig själv för att bli accpeterad. Skulle göra vad som helst för att få någon att dela både sorg och glädje med, träffas och umgås lite eller bara prata i telefon. De få vänner man haft tröttnade jag på, det var alltid jag som hörde av mig, när jag bestämde mig för att inte göra det något mer så har jag heller ingenting mer hört, det är 7 månader sen.
Vill skänka dig en tröstkram i alla fall, hoppas du finner trogna vänner så småningom, kanske kan du bli vän med de andra mammorna som också har barn, lycka till.

är det självvalt att du inte har familj (barn) eller har det bara blivit så...?

Anonym (övergiven) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 20:28

#16

Anonym (...) skrev 2011-07-05 20:24:21 följande:

Det första jag tänker när jag läser det du skrivit i TS är att det måste ju finnas en anledning. Man brukar inte vanligtvis bara sluta svara eller höra av sig. Kan det vara så att du tar väldigt mycket energi?

Jag har flera vänner som jag backat ifrån just för att de är alldeles för påiga, det ska ses hela tiden, pratas konstant, ringas/sms/chattas. Ofta handlar det även bara om dem.

Jag kan inte säga att det är därför vännerna inte stannar kvar hos dig, men jag klarar inte av vänner som inte ger mig svängrum och som inte inser att jag har ett liv utan dem också.

nej, eftersom jag har barnen och mannen så är det nog snarare så att jag har för lite tid att ses (utan barn), jag kan inte heller spendera timtals på varken telefon eller chat så där är nog inga problem heller

Anonym (övergiven) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 20:29

#17

Anonym (s) skrev 2011-07-05 20:12:12 följande:

Dricker inte heller! Har gjort men ser ingen mening med det. Kanske att det skulle kunna bli en cider då och då, men i så fall en som man kan köpa i affären. :P Inte nu för tiden iofs, eftersom jag ammar..

Nä, tyvärr inte nu längre. Nu är det buss om man ska mellan högskolorna. :( Trist att de inte hade råd att forsätta avtalet med SJ, men nu har de avtal med nåt bussbolag istället..
Haha, ja världen är bra liten ibland!

.
jasså har de tagit bort det avtalet, fy så trist

Fler som blir övergivna av vänner utan anledning?!

INNEHÅLL