Syskon tätt... Vad tänker ni på?

Jag skulle aldrig palla att ha tätare än med tre års mellanrum vilket är precis det jag har mellan mina tre. Jag skulle inte heller för barnens skull vilja ha så.

Ja, va fan tänkte vi med egentligen?! :P

Ja jag har två kusiner som är födda samma år, så där kan man säga att det är tätt.

När mamman tog hand om lillebror så låg storebror på golvet och grät förtvivlat och dunkade huvudet i golvet för att han ville ha sin mamma, men hon hade ju inte tid med honom längre.

Det var något av det dummaste jag har läst faktiskt.

Har ej läst hela tråden men tror inte det är så farligt att få syskon tätt som du verkar tro.

Jag är äldst av 5 syskon, skiljer ca 21 månader på mig o min syster som är född efter mig, sedan fick jag mitt andra syskon ca 3 månader innan jag skulle fylla 4. Tredje o fjärde syskonet kom ca 1-2 månader efter min 6- och 8 årsdag. Kan inte säg att jag tagit skada av detta eller att det skulle ha påverkat min skolgång, å andra sidan är jag 30 år idag o min yngsta syster 22 och detta kanske är något nytt påhitt?

Jag läste ialla fall innan jag började 1:an, gick ut högstadiet med 3,9 i snittbetyg o hade nästan bara vg o mvg från gymnasiet så tror inte hur tätt man får syskon påverkar skolgången eller inlärningsförmågan.

Då jag själv är uppvuxen med många syskon hyffsat tätt ville jag själv ha barn med ca 2 års mellanrum för jag vet hur roligt jag och mina syskon hade ihop som små (även om vi bråkade en del också) och idag då vi är lite äldra umgås vi ju mer som kompisar som kännt varandra hela livet.

Idag är jag själv mamma åt två barn med 22 månader mellan. Äldsta barnet talade i korta meningar redan då hon var 1.5 år, räknar som 2-åring till 10 vilket många äldre barn ej gör.  Ville som sagt ha barn hyffsat tätt eftersom jag vet hur roligt jag haft ihop med mina syskon och sedan ser jag det även som praktiskt att de följs åt i ungefär samma ålder. Då jag ställer undan spjälsängen, skötbordet, babygymmet osv. gör jag det inte för att plocka fram det om några år utan då gör jag mig av med det för alltid.

Jag tror, tyvärr, att det är många storasyskon som hamnar i kläm för att de får småsyskon när de är ett, ett och ett halvt, eller två år gamla. Att de behandlas som större än vad de är, får höga förväntningar på sig som inte är åldersadekvata, de förutsätts helt enkelt vara "stora" fastän de är små. Fast inte lika små som en liten bebis. Fick höra om en mamma som satte sin 2,5-åring i skamvrån för att han var "elak" mot sin lillasyster. Sånt gör ont i mig och en sådan mamma vill inte jag vara. Jag hoppas att jag kan förhålla mig på ett bra sätt till min älskade, fina, underbara (och lille!) sons avundsjuka/ilska/sorg över att tvingas dela sin uppmärksamhet.

Men jag tror också att det är något man kan jobba med, om man är medveten om det. Försöka se till att alla har det bra, får uppmärksamhet och egentid. Både den som är liten, och den som är ännu mindre.

Oj, det här var nog den mest korkade TS jag läst på länge. Jag och min bror har 13 månader emellan. Jobbigt för mina föräldrar när vi ännu var blöjbarn MEN vi hade och har ännu, den bästa kontakten jag nånsin sett mellan syskon. Min sambo har fyra år mellan varje av hans syskon, de fick inte vettigt utbyte av varandra förrän de var över 20 och han lekte alltid ensam som liten- hur kul kan det ha varit att springa omkring o prata med sig själv?
Jag hade alltid en bästa kompis, alltid nån att prata med o leka med (nej, föräldrar duger inte alltid)

Själv kommer jag göra allt för att få så tätt mellan barnen som möjligt, min sambo är helt med på det för han tyckte det va skit att ha så  långt mellan.
Alla vi känner som har långt mellan sina barn får jätteproblem med att det äldre barnet känner sig åsidosatt efter att ha fått all uppmärksamhet så länge. Det är tråkigt tycker jag! och visst, beror kanske delvis på hur föräldrarna beter sig.
Ska tillägga att jag är doktorand i svenska, och min bror civilingenjör i kemisk biologi- nej tätt mellan syskon gör inte så man blir korkad eller får svårt med inlärningen.