Varför blev DU tjock?
Jag blev sjuk. Levde ett väldigt aktivt liv, fick en sjukdom som gjorde det svårt att fortsätta ett sånt liv. Den minskade motionen tillsammans med ytterligare en sjukdom (hypotyreos) gjorde att jag ökade massor i vikt.
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Ensamhet och tristess fick mig att äta som tidsfördriv, överätning och sen blev en nedåtgående spiral med beteende
-
Är fet för att jag levde utan förbränning i kroppen med en sjukdom som heter hypotereos. Fick depression och åt medicin som gjorde mig ännu fetare. Så har ej ätit mig tjock men hatar mig själv ändå
-
Ja och att man blir automatiskt frisk bara för att man får medicin. Folk missar helt att det är långt ifrån alla som blir bra på den medicin som erbjuds här i Sverige..Kimmice skrev 2011-07-06 11:48:48 följande:Många verkar liksom tro att sköldkörtelsjukdomar och ämnesomsättning är en myt av något slag.
-
Jag har väl varit överviktig sedan jag var typ 7-8 år ( inte tjock men mullig ) sedan när jag var 14 började jag gå ner i vikt och blev jättesmal till våren jag skulle fylla 16 sen höll jag mig smal tills jag var 20 ungefär sedan har jag varit överviktig ( är väl fortfarande ) men har gått ner 20 kg sedan nyår och har ungefär 11 kg kvar innan jag är normalsmal igen . Och då ska jag hålla det . När jag gick upp i vikt så var det att jag träffade en kille och jag tänkte att då spelade det ingen roll hur jag såg ut . Sen blev det slut och då gick jag upp ännu mer . Men den killen jag har nu som jag har varit ihop med i snart 7,5 år är mullig som jag så vi går ner i vikt ihop .
-
Flera anledningar. Började gå upp i vikt när jag bröt armen när jag var 11 och därmed inte var lika aktiv som innan. P-piller-knaprande i fyra år satte sina spår i kombination med alldeles för dålig mat, godis, drickor. Ångest, depressioner och sömnproblem har lett till att jag sällan varit tillräckligt motiverad för att bättra på matvanorna eller träningsvanorna under tillräckligt långa perioder för att det ska hinna bli en rutin. Samboskapet har satt på en sisådär 25kg extra. Nu sitter jag här med ett BMI (vet att man inte alltid bör gå efter det) på 40 och letar ständigt efter nya metoder (bortsett från dieter) för att gå ner i vikt på ett sätt som jag trivs med och att ångesten och depressionerna håller sig borta tillräckligt länge för att jag ska orka skaffa mig en sundare livsstil. Skam den som ger sig! :)