Vem är mest mamma?

Självklart är båda lika mycket mammor. Men det hade de varit även om de inte delat upp det mellan sig på ett så krångligt sätt (fast det kan ju förstås vara så att bara den ena har fungerande ägg och bara den andra fungerande livmoder). Själv har jag barn med en man, men har fått dem på olika sätt, ett genom adoption och ett genom egen graviditet. Inte är jag olika mycket mamma till mina barn för det!

Juridiskt görs ingen som helst skillnad. Känslomässigt är det absolut detsamma. Om någon ser på oss utifrån och tror att det är skillnad så är det deras problem. Jag vet ju i både hjärna och hjärta att båda är lika mycket mina barn och jag är lika mycket mamma till båda. Alltså är båda mammorna i ett lesbiskt par också lika mycket mammor, oavsett vem som står för äggen och vem som föder barnet.

Jag är inte så säker på det. Tror mer att skillnaden är att man inte får mjölk som är perfekt avpassad efter barnets ålder, typ råmjölk i början och så. Kanske får man heller inte tillräckligt mycket mjölk för att täcka barnets hela näringsbehov, men det behövs ju inte i det här fallet, eftersom det finns två ammande mammor. Jag har hört om adoptivmammor som helt spontant har fått mjölk när de adopterat riktigt små barn. Kanske har de fått komplettera med ersättning, men ammat har de gjort i alla fall.

Är du emot alla familjer där det inte finns en förälder av vardera könet? Menar du att det är fel att ensamstående får adoptera? Att de kan låta sig insemineras? Om en kvinna blir gravid, mannen lämnar henne och gör klart att han inte vill ha med barnet att göra, bör hon då göra abort även om hon inte vill?

Det vimlar av barn som växer upp med bara en förälder och inte bara för att den andra dött eller något annat man inte kan förutse eller förhindra. Det brukar kunna gå rätt bra i alla fall. Men visst, jag kan förstå att många själva tvekar inför att skaffa barn som ensamstående eller är oroliga att en enda förälder ibland inte kan räcka till. Men i ett samkönat par finns ju två föräldrar! Man är två som delar på ansvar och arbete, två som delar glädjen och kärleken till barnen. Jag kan inte tänka mig att det skiljer sig mot hur jag och min man fungerar tillsammans med våra barn. De flesta lesbiska lever ju inte i en totalt enkönad värld heller, utan barnet kan ha morfäder, morbröder, mammornas killkompisar etc omkring sig. Det behöver alltså inte saknas manliga förebilder. Så vad är problemet?