Min mans mamma påminner mycket om TS mamma. Hon köper saker i julklapp och så men som i år fick de julklapparna typ i mars för hon orkade inte komma över med dem. Hon bor i samma stad så det är inte avståndet det beror på. Tillslut blev det av pga att min man åkte dit med stora dottern i ett annat ärende.
Yngst dottern har de träffat 2 gånger på liknande sätt. Alltså att vi åkt dit i annat ärende.
Sen kan även hon kläcka ur sig sånt som att bli förnärmad av att de inte vill sitta i hennes knä eller säga att de kan ju komma till henne och sova där? Ehhh...skulle inte tro det. De känner henne inte.
TheldaZelda skrev 2011-07-08 20:07:46 följande:
Så tråkigt att höra att en del mor och farföräldrar agerar så här... det är ju främst deras förlust, men att de inte har en tanke på barnens förlust i och med det?
Jag undrar vad ni har/hade för relation till era föräldrar före barnen kom in i bilden... om de gjorde en kovändning eller om de alltid har varit så här knepiga?
För oss är hon ett helt knäppt kapitel så egentligen kanske man inte är så förvånad. Hon har tagit bättre hand om 2 av sina barn och sämre om 2. De som hon haft en bättre relation med har hon även bra relation till deras barn. Min man och en syster (framförallt min stackars man) har hon aldrig haft mycket för. De har knappt fått julklappar medans de andra systrarna fått massor. De har blivit ivägskickade både på sommarhem och fosterhem. Henners ursäkt idag är "att de ville det".....min man gnisslar tänder när hon säger sånt. Hon har också hävt ur sig att hon aldrig ville ha en son, att hon önskar att han inte var född osv osv...
Min man försökte ta sitt liv som 6 åring.....så, ja, mycket trisst att mina barn inte har någon farmor men med tanke på hur hon är så är inte hon någon förlust i sig.
Min barn har dock mina föräldrar som kompenserar bra