• Anonym

    Ångrar ni er utbildning?

    Jag har haft en enda yrkesinriktning som jag varit intresserad av ända sedan jag var barn. Jag har aldrig haft intresse av något annat, det var ett självklart val för mig. Nu har jag tagit examen för ett par år sedan och jobbar inom denna inriktning som jag pluggade till. Det var inte alls som jag trodde... Jag trivs inte, har provat flera olika sorters arbetsplatser. Jag blir rastlös och hoppar runt mellan olika arbetsgivare för att jag hoppas att jag ska hitta något jag trivs med. Men jag har ingen ork till att jobba med detta.

    Känner mig som en idiot. Hur kunde det bli så här? Hur kunde jag vara så dum att utbilda mig till något utan att vara 100% säker på att jag skulle kunna trivas med yrket? Det värsta är att jag inte vet vad jag skulle göra annars med mitt liv. Det finns fortfarande inga andra yrken som lockar mig. Detta känns bara som det bästa bland alla de dåliga alternativen.

    Har ni ångrat er utbildning?

  • Svar på tråden Ångrar ni er utbildning?
  • Anonym
    Meus Veritas skrev 2011-07-10 20:20:50 följande:
    Jag har många gånger ånhrat min utbildning, men då främst för att man så lätt hamnar i timvik träsket som undersköterska
    Ja det är också en sak som jag hatar inom min sektor. Får bara timanställningar eller vikariat. Det är inte alls roligt att hålla på så när man är vuxen.
  • Anonym

    Ångrar grymt mycket min utbildning eftersom det inte gett mig jobb. Och jag har ingen aning om vad jag vill hålla på med annars.

  • Anonym

    ja, ångrar den otroligt mycket. Vill aldrig aldrig arbeta med det...

  • Anonym
    Slats skrev 2011-07-10 21:22:22 följande:
    ni kan ju gärna skriva vilka utbildningar ni gått och vilka arbeten ni varit missnöjda med!
    Jag är socionom och har arbetat både på HVB-hem, som kurator och som socialsekreterare. Det är väl främst de yrkena man kan få som socionom, och det var inte för mig. Man tröttnar på att jobba så nära människor hela tiden. Har bara gjort det ett par år, så vet inte hur jag ska orka resten av mitt liv. Trodde aldrig att jag skulle känna så här för jag har alltid varit oerhört empatisk. Den som alltid lyssnat på alla andras problem, gjort allt för att hjälpa alla andra osv. Det blev väl för mycket helt enkelt.
  • Anonym

    Jag drömde sedan jag var väldigt liten att bli skådis. På scen eller inom film. Spelade teater och var med i skolprojekt hela grundskolan och gick förstås estet på gymnasiet. Efter det kom jag in på scenskolan och pluggade i 4 år. Och efter det var jag arbetslös i ett par år och jobbade med annat, sen fick jag faktiskt jobb.

    Och det var inte alls kul. Konkurensen är hemsk, gamla kursare blir divor över en natt och uselt betalt i vissa fall. Gjorde lite reklamfilm men ville inte fastna i ett fack, även om det var där pengarna fanns.

    Nu idag jobbar jag på kvinnohus och har hittat sååå rätt. Även om det inte är lönsamt så man blir rik på det är mitt hjärta berikat. Vill utbilda mig till någon sorts terapeut i framtiden Glad

  • Anonym

    Jag ångrar på sätt vis min utbilning till systemvetare - kanske är det här ett lyxproblem.
    Jag visade mig vara en extremt duktig systemutvecklare och har idag en lön som motsvarar en normal läkarlön.
    Jag kan aldrig byta yrkesbana och tjäna lika mycket. Familjen har inrättat sig efter min lön - min man jobbar deltid och vi har råd med semestrar.
    De senaste åren har jag läst massa kurser på högskolan i kreativt skrivande på distans och med risk för att verka skrytsam - så tror jag att jag har talang. Men jag kan ju inte sluta mitt job vid 40+ och bli författare.

  • Anonym

    hehe, jag har också pluggat till systemvetare och jag ångrar det också, men av motsatt anledning. Jag tycker det är otroligt tråkigt och jag vill verkligen aldrig jobba med det.

    Varför skulle du inte kunna sluta vid 40+? Varför inte skriva på fritiden tills det har tagit sig och sen sluta, eller kanske gå ner till 50 %?

  • Anonym

    Både och, jag är utbildad beteendevetare, läste ett ganska ovanligt program. Jag älskade min utbildning verkligen o är säker på att den var "rätt". Däremot är det skitsvårt att få jobb när ingen vet vad man "är". Alltid behöva förklara och sälja in sig, en kock är en kock, en undersköterska, socionom, förskolefröken etc men vad sjutton är en socialpsykolog liksom? Beteendevetare är så himla luddig titel, alla har olika kurser o inriktningar, på gott o ont...

  • Anonym
    Danielina skrev 2011-07-11 10:13:05 följande:
    Jag ångrar ingenting! Hade jag inte gått samhälle/media på gymnasiet hade jag aldrig börjat jobba extra på en ungdomstidning och förstått att journalist inte är ett yrke för mig då jag inte gillar att bli tillsagd exakt hur och vad jag ska skriva. Det ledde till att jag började arbeta som butiksbiträde efter gymnasiet istället för att plugga vidare på en gång och på det jobbet förstod jag att jag skulle arbeta med människor och jag läste till undersköterska. När jag jobbade som undersköterska var det dels ont om jobb (och så hann jag aldrig göra mitt jobb ordentligt) och så kände jag att jag ville arbeta mer med människor och mindre med det rent medicinska och nu pluggar jag till socionom. Nu verkar många här ångra att de blivit socionomer men för mig som tycker om att hoppa mellan jobb och lära mig massor om olika områden så tror jag det blir perfekt. Jag vet att det blir tungt rent psykiskt, men det var det att vara undersköterska också. Tröttnar jag på socionomyrket så kommer jag nog röra mig mot juridiken och jag förstod inte hur kul det är med juridik förrän jag började på socionomprogrammet! 

    Jag tror på att det ena leder till det andra och att varje erfarenhet är en positivt erfarenhet eftersom den hjälper en att välja riktning.  
    nja, det kan jag inte hålla med om. Allt jag lärde mig av min utbildning var att jag inte ville göra just det. Jag har inte riktigt tid att gå alla utbildningar för att se vilket som faktiskt är vad jag vill
  • Anonym

    Ångrar det bittert..är undersköterska  som utbildar om mig på universitet. Jag hade dock inget val då mina betyg inte räckte. Jag lyckades gå 9 år i skolan med en oupptäckt dyslexi och lärarnas åsikt att man är lite trög.

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-07-11 10:53:40 följande:
    Ångrar det bittert..är undersköterska  som utbildar om mig på universitet. Jag hade dock inget val då mina betyg inte räckte. Jag lyckades gå 9 år i skolan med en oupptäckt dyslexi och lärarnas åsikt att man är lite trög.
    Läser till molekylärbiolog
  • Anonym
    Anonym (L) skrev 2011-07-11 09:54:06 följande:
    Ångrar mig ibland. Är också socionom och jobbar på vad som kallas HVB-hem men vi gör utredningar på familjer istället... Undrar hur jag ska kunna jobba med något så "tungt" så länge för den lönen man tjänar som socionom.

    Hade jag fått göra om hade jag blivit jurisk. Ska försöka söka mig till yrken med mer juridik så småningom.
    Juridik ville jag plugga, det är intressant. Tyvärr vill jag inte jobba med det bara.

    Jag har också jobbat på HVB med familjeutredningar. Det är tufft, men också så tråkigt! Större delen av tiden gör man samma saker som man hade gjort hemma med sin egen familj.
  • Anonym
    Danielina skrev 2011-07-11 10:13:05 följande:
    Jag ångrar ingenting! Hade jag inte gått samhälle/media på gymnasiet hade jag aldrig börjat jobba extra på en ungdomstidning och förstått att journalist inte är ett yrke för mig då jag inte gillar att bli tillsagd exakt hur och vad jag ska skriva. Det ledde till att jag började arbeta som butiksbiträde efter gymnasiet istället för att plugga vidare på en gång och på det jobbet förstod jag att jag skulle arbeta med människor och jag läste till undersköterska. När jag jobbade som undersköterska var det dels ont om jobb (och så hann jag aldrig göra mitt jobb ordentligt) och så kände jag att jag ville arbeta mer med människor och mindre med det rent medicinska och nu pluggar jag till socionom. Nu verkar många här ångra att de blivit socionomer men för mig som tycker om att hoppa mellan jobb och lära mig massor om olika områden så tror jag det blir perfekt. Jag vet att det blir tungt rent psykiskt, men det var det att vara undersköterska också. Tröttnar jag på socionomyrket så kommer jag nog röra mig mot juridiken och jag förstod inte hur kul det är med juridik förrän jag började på socionomprogrammet! 

    Jag tror på att det ena leder till det andra och att varje erfarenhet är en positivt erfarenhet eftersom den hjälper en att välja riktning.  
    Det ironiska är att jag inte ens upplever socionomyrket som speciellt tungt. Jag tar inte till mig folks problem på det sättet att de drar ner mig. Jag kan tröttna på folks problem när det är allt man hör hela dagarna, och det är oftast saker som hört tusen gånger förr. Sen är det inte heller speciellt roligt att bli utsatt för hot och våld i sin yrkesroll vilket händer en del inom socionomyrkena. Det känns som ett väldigt otacksamt jobb...
  • Anonym
    Danielina skrev 2011-07-11 16:08:17 följande:
    Fast hot och våld är det svårt att undvika vad man än jobbar med nästan. När jag jobbade i butik blev jag hotad, samt att en butik kan bli rånad. När jag jobbade som uska blev jag utsatt för både hot och våld. Jobbar man som lärare finns risken också där osv. Tror det är svårt att hitta ett yrke utan den risken tyvärr. 

    Tråkigt att du inte trivs men socionom är ju så brett, finns det inget inom yrket du fortfarande skulle kunna tänka dig? Har du kollat privata alternativ osv.? Sedan kan det ju säkert finnas andra arbeten där en socionomexamen är ett plus i kanten med tanke på vanan av både handläggning och människor. 

     
    Ja det är alltid risk för det när man arbetar med människor. Men man måste ju inte nödvändigtvis arbeta med människor på det sättet. Jag tappar motivationen när jag gör allt för att hjälpa människor men de behandlar en som skit tillbaka.
Svar på tråden Ångrar ni er utbildning?