Ångrar ni er utbildning?

Jag är utbildad bildlärare som arbetar på gymnasiesärskolan sedan 5 år tillbaka. Samtidigt så studerar jag speciallärare med inriktning utvecklingsstörning genom lärarlyftet.

Fördelar: En utbildning kan ingen ta ifrån mig, samtidigt så utvecklas jag som människa när jag utbildar mig. Jag får arbeta med mitt största intresse, bild. Jag är också intresserad av inlärning och psykologi så en plats på inom särskolan är väldigt spännande. Dessutom så får jag arbeta med underbara ungdomar en stor del av tiden! Och lönen är inte skitkass(inte som för en grundskollärare mfl.) LOV ;)

Nackdelar: Hot och våldsamma elever. Dessutom är många föräldrar själv utvecklingsstörda och det försvårar föräldrakontakten. Många elever lever i misär och kommer från  hemska förhållanden. Det administrativa arbetet är enormt och undervisningen är en försvinnande liten del av arbetet. Skriver mycket ped. utredningar, anmäler olika fall skriver många ped. utlåtande, assistent ansökningar m.m. Den fysiska och psykiska stressen är enorm.

Jag ångrar inte mina utbildningar. Jag har utvecklats som människa och det vinner jag på även om jag inte orkar med yrket tills jag blir 67 :)