Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)

Utseendefixeringen på nätet gör mig heligt förbannad. sådana killar går bort direkt för mig.

En annan sak som jag starkt ogillar är killar som efter en dejt (som förefallit trevlig) avslutar med en kram och sedan aldrig mer hör av sig. Sådant går fett bort.  Jag tycker att det tillhör netiqette att skriva några rader och säga som man känner i sådana lägen. Det var en trevlig date, men ´jag känner att vi är alldeles för olika (dvs, du är för ful för mig) lycka till med fortsatt dejting!

Bara dessa rader. 

Jag träffade en kille två ggr och sedan hörde han aldrig av sig. Det är inte okej tycker jag. Tillhör vanligt folkhyfs att höra av sig och säga hur man vill ha det med fortsatt kontakt.

Hahahaa. Jag förstår nu hur det tolkas.  jag menade här två olika saker: Med utseendefixeringen menade jag de som snabbt vill se fler kort eller fråga om ens mått osv  Det går fett bort. Sådana killar skriver jag inte till mer. 

Sedan finns också  dejter som förefaller trevliga och sedan hör de aldrig av sig. Jag tolkar det som att dessa dejter faktiskt var trevliga men mitt utseende passade inte mannen i fråga (som oftast  knappast är ngn Adonis, skrattretande nog), jag menar, trevligheten fanns där. Eller sitter han och spelar teater i flera timmar?    När killar gör så upplever jag att de tror att jag ska bli efterhängsen, vilket aldrig har hänt. Känns respektlöst att bete sig så och tyvärr gör jag om det i min kvinnliga hjärna till att det är ngt fel på mig och att desa män ytterligare bekräftar att jag (som enda person på jorden) är dömd till att aldrig få uppleva kärlek. Jag känner mig lite ratad även om jag själv inte är intreserad av killen. Vet inte om det är typiskt kvinnligt eller typiskt mig.

en sak till: Bra gjort med din senaste date.  Ett bra förhållningssätt tycker jag.  Nutidsmänniskan är på tok rädd för att binda sig och inom nätdejtingens värld verkar det som att många bara söker vidare och sker vidare.Jag tror att det står för ngt helt annat än att de gärna vill hitta kärlek.   Det är ett försvar som borde skrivas med versaler.

Håller på att läsa Hemligheten och redan känner jag att den booken är ett stöd, även om jag inte ens har läst halva än. Tror att det är en bra bok att läsa för många som varit singlar länge.

Jag hör av mig en gång, och får jag ingen respons på det, så lägger jag inte mer tid på den mannen. Så här har skett nu mina  senaste dejter och dessförinnan var det många år sedan jag nätdejtade. Nu har jag gjort det lite mer intensivt sista månaden.  De två första hörde aldrig av sig igen, en svarade på ett otrevligt sätt när jag några dagar senare skickade ett mail (vi kände båda att vi inte hade ngt gemensamt, men till skillnad från alla andra tycker jag att man iaf kan höra av sig och säger tack för senast), den andra hörde av sig samma dag med flera sms, vi sågs igen inom samma dygn, efter det hörde han aldrig av sig igen. Jag skickade ett alldagligt mail, som aldrig responderades.  Nej, jag frågar inte. Känns helt ointressant attt fråga VAD det är som gör att de väljer att bara tiga still. Jag tycker att det är ett respktlöst beteende hur ointresserad man än är. Har men haft kontkat innan, haft en trevlig och pratsam träff, så kan man säga tack, men nej tack i ett mail efteråt.

Jag har också barn och det är inte heller helt lätt att kunna dejta. Jag kan absolut tänka mig ett KK-förhållande, men det  ska vara med rätt man och på ett sätt som känns sunt och bra för mig. Inget man skyltar med i en presentation och innerst inne så vill jag få pröva tvåsamheten. Har levt ensam hela mitt vuxna liv och jag tycker att jag är värd lite kärlek, vardagsnärhet och regelbunden sex vid livets mitt :)  :)  :)  

En svaghet som jag har i dejtsammanhang är att jag utstrålar alldeles för mycket självständighet, tror jag. Jag är utåt självsäker, social, vältalig och har lätt att möta människor. Detta tenderar tyvärr att skrämma en del män. Innåt är jag dock inte alls lika kaxig utan vill som alla männsikor få uppskattning och bekräftelse och känner mig lite sviken och ratad när männen (fast jag inte ens känner dem och endast har träffat dem en gång) någonstans bestämmer sig för att jag inte är en kvinna som de vill träffa igen.

Jag tänker att jag har bara några få år kvar när jag fortfarande ser hyfsat ung och någotlunda bra ut (är 40 år), och jag längtar oerhört mycket efter sex (faktiskt mer än vad jag längtar efter ett förhållande, men jag vill inte ha tillfälliga sexuella förbindelser). Har inte alls svårt att träffa män på krogen och liknande, men jag går sällan ut och i likhet med nätdejtingen så blir det heller ingen fortsättning på sådana kontakter. Jag tror attt nätdejting är det bästa sättet för mig att träffa en man eftersom jag till följd av mitt föräldraskap tillbringar mycket tid i hemmet.

Eftersom alla är registrerade på lägenhetsnr numer går det JÄTTEBRA att se om folk är sambos :) Sök bara på adressen.

Glädje58:  "Så du menar att om man är 52 år så är det helt kört. Fan..."

Jag menar att jag vill träffa ngn innan jag blir 52 :)  Tror inte att åldern sätter käppar i hjulen för att träffa kärlek.   Själv vill jag göra det NU som sagt :)    Personligen går jag runt med en  rädsla kring att jag kommer vara väldigt påverkad av sjukdom om 10-15 år. Idag syns och märks inte mina sjukdomar, men det är bara en tidsfråga tyvärr. För mig gäller att leva här och nu.

Det enda "krav" jag har är att jag ska tända på mannen i fråga och det är där det fallerar. FAAAN, det behövs en hel del personlighet, charm och intelligens för att jag ska tända på en man, sedan ska man ha bra och hämningslös sex tycker jag, vilket bygger på att man känner tillit och förtroende för varandra. Här är ytterligare något som är svårt. Men jag har  varit med om det förr, så jag vet att det går. Sedan ska det inte bara vara träfar med sex, det faller lätt väldigt platt. Det måste finnas annat också, som skapar vänskap och tillit i relationen.

Ja, håhåjaja. Hoppas jag får ligga innan jag fyller 41 iaf ;) Och då menar jag  inget sunkigt ONS ;)

Uppenbara standardmail svarar jag inte på. Svarar ej heller på alla flirtar, bara sådana där killen känns ok. Annars brukar jag svara på de flesta trevliga mail, oavsett vem som har skrivit dem.  Det som attraherar mest är killar som verkligen riktar uppmärksamhet mot ngt som finns i min presentation. Svara inte heller på mail som lyder typ: "hej", eller "du är snygg" eller "hur mår du" . Lite mer krävs för att jag ska svara.  Jag skriver också en hel del själv till killar som har en presentation som tilltalar.  För mig går text (personlighet) före ett foto. Jag söker inte ett utseende, utan en bra man. En seriös relation eller ett seriöst tillitsfullt KK-förhållande  med någon som också följer med på IKEA, reser på semester med mig osv :)

Jag håller på att läsa boken: "Hemligheten- från ögonkast till varaktig relation"  och ser saker och ting lite annorlunda efter vad jag läst. Ang hur selekrtiv man ska vara: tja, du kanske inte ska vara så utsorterande på en gång. Guldkorn kan ta en stund att hitta.   Kanske är jag själv en sådan som behöver 3-4 dejter innan det ska kklicka till hos mannen i fråga???   Jag tror att man ska vara väldigt öppen om man verkligen vill hitta kärlek.  Se varje man som en möjlighet.

Jag tycker att allt för många verkar så snabbt döma ut andra människor på nätet eller efter en träff och jag tror att det handlar mer om den personens försvar. Att han eller hon egentligen inte vill och vågar binda sig. Det är betydligt lättare att stanna kvar i singelträsket och inbilla sig att man är nöjd med ´sitt liv så som det är, än att  behöva blotta sig och riskera att bli sviken.  Tycker mig se inom internetdejtingvärlden attt många verkar ha gjort detta till sökandet efter en potentiell partner till en livsstil och ingen duger. Personerna letar ständigt vidare.

Rena knäppgökar jag hittills stött på är ganska få???   vad jag vet iaf!!!!    

Kanske beror det på att min presentation kräver en del inlevelseförmåga  och läsförståelse för att förstå??

De dejter jag varit på har alla varit helt normala killar. Inga knäppgökar.  Flera har varit vad jag efter en dejt  skulle tolka som riktigt bra killar. Ingen har dock attraherats av mig, så det har inte blivit ngn fortsättning.

Håller med en i tråden som skrev att det lönar sig att ha mkt kontkat innan. Det gör det. Jag har träffat killar tidigare i livet som jag chattat med på nätet och vi kände redan varandra när vi sågs. Dessa killar var sig helt llika så som de föreföll vara under chattandet.

Om man som jag gör nu;  går in väldigt intensivt för att dejta (testar mina vingar och om det kan ge ngt) så kanske man ska försöka ses lite tidigare.  De  jag hittills träffat är alla killar som jag själv har tagit kontakt med. Förslag att träffas har dock kommit först från männen.  

Den senaste dejten har jag gjort ett stort avbryt från mitt gamla mönster : Jag har sagt att jag gärna vill träffa honom igen.   Det känns lite läskigt och jag vet inte om det innebär att jag skrämmer honom eller om han blir lugnad av att jag gett klara besked. Han sa flera gånger under dejten (som varade under väldigt många timmar) att han tyckte det var så trevligt.  Han pratade väldigt förtroligt med mig  (vilekt jag har en förmåga att få män att göra) och det finns alltid en risk med det. Han kan känna sig väldigt blottad och avstå fortsatt kontakt bara därför.  Därav  att jag efter har gett så klara besked om att jag vill ses igen. Med det vill jag säga att jag är inte skrämd av hans svagheter (som han blottade) . Jag uppskatttar honom och vill fortsätta kontakten. Men jag har lite på känn att han inte kommer att höra av sig.

Mhääääääääää, vilka försvarsmurar jag har! Ni hör ju!