Inlägg från: Anonym (nätopia) |Visa alla inlägg
  • Anonym (nätopia)

    Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)

    Gulletroll skrev 2011-07-16 00:10:02 följande:
    Jag tycker att det är det dummaste man kan göra alldeles i början när man går på de första dejterna. Nu menar jag inte att man ska vara oärlig och ljuga men jag tycker inte man ska avslöja sitt innersta i ett så tidigt skede.
    Då får man ta risken att det kommer svida rejält om man sen inte hör av sig!
    Jag syftade till att Anonym efter att ha haft sex och mannnen sedan  inte hörde av sig, skrev att hon kände sig utnyttjad.

    Jag tycker att det är helt rätt att säga vad man känner. Hur ska den andra annars veta.  Det jag sett i min bekantskapskrets är att de som gjort så har vunnit på det i längden. jag personligen har aldrig gjort så , utan alltid kört med en oberörd attityd, typ; du ska inte tro att du betyder ngt för mig. Det är helt okej, jag ville också bara ligga.  Ja, du hajar.    Detta är inget som på ngt sätt har gynnat mig relationsmässigt.

    Det är först nu jag har fått upp ögonen på hur jag har betett mig. Så ja, jag tror på att faktiskt säga VAD man tycker.   Att blotta sig, sin bakgrund, sina innersta tankar och hemligheter första träffen eller under de första dejterna, NEJ, det tror inte jag heller på.
  • Anonym (nätopia)
    Alltså fy satan vad jag är less nu!

    Varit singel i 2 år. Träffat lite killar under singeltiden, främst har det "bara" varit sex. Gick med på en dejtingsite igen för ett par månader sedan, eftersom jag fått för mig att jag är "redo" för något riktigt, och vill testa om det går att hitta där.

    Träffade en kille för ungefär 2 månader sedan, som det gick "bra" med. Jag kände iofs att han inte riiiktigt var min typ, men jag ville testa i alla fall. Vi sågs några gånger (kanske 5 eller så), sov med varandra och hade (tyvärr) sex. Jag tänkte att jag skulle ge det ett par träffar till för att se hur det skulle kännas, eftersom jag var lite osäker. Men.. plötsligt bara tvärslutar han höra av sig. Eller, slutar svara när jag hör av mig. Bara puts väck totalborta! Jag vet inte om han har dött, eller bara träffat någon annan/inte vill ses mer och inte vågade säga det. Jag blev halvt galen i alla fall! När ilskan (och det ledsna) lagt sig så fick jag kontakt med en annan kille. Äldre och med två barn. Jag är 22 och utan barn.
     Han började skriva och visa intresse, jag sa ganska tydligt att jag inte tänkt träffa någon med barn (been there done that), men han var så pass intressant ändå, och han föreslog att vi skulle träffas, vilket vi gjorde.

    Kändes kanon att ses första gången. Vi tog en långpromenad och pratade jättebra med varandra. Bytte nummer och sågs igen. En mysig kväll som avslutades med te hemma hos honom, och "råkade" bli några kyssar i soffan innan jag åkte hem.

    Haft en del telefonkontakt, både sms och samtal. Häromdagen hade vi tredje daten (känns som att vi träffats MYCKET mer). Hemma hos honom, jag blev kvar över natten. Vi satt och pratade lääänge på balkongen, tog en promenad, och kunde väl sedan inte låta bli varandra. Hade sex på kvällen, natten och morgonen. Duschade tillsammans och hade mer sex. Tog oss ut på en promenad innan jag var tvungen att åka.

    Under kvällen pratade han mycket om hur han kände och tänker (vilket han gör rätt mycket) . Han sa saker som att det känns rätt med mig, att han tycker om att vara med mig och blabla. Vi sa båda att det är lite läskigt att träffa någon "igen", men som sagt, att det känns bra.

    Jag messade efteråt och skrev typ "tack för en mysig kväll/natt/morgon" osv, och han svarade. Ett normalt trevligt svar liksom.

    Sedan blev det tyst. Jag skickade ett mess utan att få svar. Ett par dagar gick (3 kanske), och jag skrev idag att "om man väljer att ha sex med någon så kan man faktiskt bemöda sig med att skicka ett sms sedan..". Jag var väldigt tydlig på vår date, med att jag tidigare har känt mig "utnyttjad", och att jag INTE är ute efter att bara ligga. Han var fullt medveten om det. Han bad om ursäkt för att han inte hört av sig, skrev långa haranger om det ena efter det andra. Bl.a. "Jag vet dock inte vad jag vill, men jag vill gärna ses igen". Jag sa att jag ju heller inte vet vad jag vill, men vi bokade i alla fall in en ny träff om ett par dagar.

    FAN JAG HATAR DET HÄR! Måste det vara så här att dejta? Varför träffar JAG aldrig någon som det bara säger PANG med, och så är det vi? Haha. Fan också! Nu känns det som att han ska träffa mig för att "avgöra" liksom... Hmm... Jag är så känslig och blev ledsen över att han inte hörde av sig, det känns som ett så tydligt tecken på att han inte är intresserad. Nu känner jag att det kanske är skitsamma, att vi inte behöver ses mer. Det känns nästan som att nästa date borde sluta med att vi bestämmer att vi inte ska ses mer, bara för att slippa mer smärta. Orka inte hålla på och ha känslor mer, orkar inte vänta på att han ska höra av sig, orkar inte vara så jävla ovetandes om hur allt ska bli.

    Jag VET att vi bara har träffats tre gånger, det är inte det. Vet inte vad jag vill med det här inlägget heller, mest vräka ur mig skiten, haha. Jävla skitdejtande vad det känns komplicerat!! Blir det inget nu (vilket jag har NOLL aning om), så skiter jag i det här ett tag. Då får det vara slutdejtat, tills Mr Right dyker upp! Hur han nu ska kunna göra det om jag inte vill dejta, haha.            

    Kram till alla er (tror inte att någon orkar sig igenom min mastodont-text, men ändå)!  
    Alltså, när jag läser detta så gör jag en hel del tolkningar som jag misstänker att du gör "fel" eller vad man ska kalla det. Hoppas du kan ta det som en bra kritik och att det kanske kan hjälpa dig i dejtingvärlden.

    Jag får känslan litegrann av att du blottar dig alldeles för mycket alldelse för tidigt, detta resulterar i att du blir sårbar alldeles för snabbt vilket inte är bra när man inte känner en människa. När man träffar en ny människa man inte känner så kan han säga en herrans massa saker om vad han tänker och känner - men allt det ska man ta med en nypa salt och inte "köpa rätt av". Visst han kanske känner så just i stunden som han säger det men kan i nästa stund känna nåt helt annat. Du måste hitta och bygga upp en del "skydd" för att inte göra dig så sårbar i början. Och framför allt inte säga saker som att "du känt dig utnyttjad" osv... du verkar inte medveten om vad du sänder för signaler....? Sen ska du nog inte gå så snabbt fram... du verkar lite för "på" och det brukar ge motsatt effekt av vad man önskar.

    **********************************************************************

    Jag tycker inte att denna anonym Tröööt har gjort ngt fel.   hon har haft trevliga och förtroliga träffar med en kille som hon gillar och tänder på, efter sexet beter han sig undvikande och då säger hon att hon känner sig utnyttjad. 

    jag tycker att det är helt rätt att säga så i detta läge eftersom de hade pratat om det innan.

    jag kan inte någonstans se att denna Tröööött har blottat sig, varit alldeles för förtrolig osv. Det är en tolkning som  jag ser att du gör däremot.  vi tolkar ju alla saker olika, inget fel i det. Men ajg vill också säga vad jag ser coh jag tycker inte att jag ser ngt sådant alls.   Och som jag skrivit tidigare så tror jag på öppen och rak kommunikation ang var man står i den nya relationen med sin dejt.

    Typ

    jag tycker inte att vi passar alls, vill inte ha ngn fortsatt kontakt

    jag vill gärna träffar dig igen

    jag tycker om dig, du är rolig och trevlig

    Jag träffar dig gärna igen,  men endast som kompis

    jag  tycker att detta känns bra och vill gärna lära känna dig bättre

    Jag tror att sådana här små "recensioner" efter ett irl-möte är jätteviktigt både för män och för kvinnor, men hela dejtingkulturen i Sverige lär oss att vara svåråtkomliga, vi ska spela oberörda, vi ska inte verka allt för angelägna, vi ska egentligen inte säga ens att vi önskar träffa någon, utan helst ska vi säga att vi är så nöjda och har gott om tid att vänta på den rätta.

    Om man som Tröööött, dessutom har träffat en kille flera gånger och sedan tom varit i säng med honom så är det helt adekvat att uttrycka att man är besviken över att han inte hör av sig, fast han sagt att det inte skulle bli så.  Vad hände ? Slängde han benen på ryggen och sprang fortare än kvickt?  nej, han bad om ursäkt och ville träffas igen.

    med allt för höga försvar kommer vi alla att förbli singlar.
  • Anonym (nätopia)

    Jag kan det mesta om sexuell attraktion, men väldigt lite om seriösa relationer ;)    Jag kanske är gammal och tråkig, men jag har lärt av livet och mina sätt har inte funkat  så nu tänker jag fortsättningsvis dejta mer med det jag lärt mig ur boken "Hemligheten"´i åtanke.

    Att spela en massa spel har jag gjort alldeles för länge.  Nu vill jag göra det som jag aldrig har gjort tidigare. Jag ska sluta vara undvikande och istället säga vad jag tycker, så som jag redan har praktiserat på min senaste dejt. Jag sa att jag vädligt gärna vill ses igen. Vad hände?  Han hörde av sig.

    Vad hände med de tidigare dejterna, vilka jag gjorde innan jag läste boken? De hörde inte av sig något mer. Kanske pga min undvikande attityd som jag alltid trott är bra att ha, dvs inte visa sig vara för angelägen, osv.

    Jag tycker det är viktigt att veta var man står, dvs inte bara försvinna utan ett ord och om man är intresserad av att träffas igen, jamen säg det. Känner man att jo, jag gillar den här personen , men det kommer aldrig att bli mer än vänskap, jamen säg det då.  Det är inte detsamma som att döda ev attraktion att säga: Jag vill gärna träffa dig igen. Det kan vara en del av attraktionen, eller hur? FFa är det ett sätt att klargöra var man har varadnda för att sedan kunna avsluta eller gå vidare till nästa steg, dvs en ny träff.  

  • Anonym (nätopia)
    singelsthl skrev 2011-07-16 05:18:06 följande:
    Så hur länge tycker du man ska vänta? Förvånad Etablerat en relation låter verkligen seriöst i mina öron iaf.
    Med relation menar jag inte att  man per definition vara  tillsammans (som ett kärlekspar), utan att båda vet var man har den andra. här står vi liksom.   Typ det jag skrivit innan om att vara tydlig med vad man känner.  Relationer skapar vi hela tiden med nya männsikor. Kärleksrelationer däremot är mer sällsynta :)

    Eftersom jag själv inte är intresserad av ONS så har jag inte sex med en kille första kvällen,  om man sedan träffas igen och känner att det här känns bra. Det kan bli något, jag tänder på mannen i fråga och båda har uttryckt i ord var man står någonstnas. Då har ni i mina ögon etablerat en relation, dvs ni börjar få känn på vem den andra är och var han eller hon står i relation till dig.  Perfekt. Ha sex då om du känner att det känns rätt.

    Jag är definitivt ingen pryd person. Jag har mer än gärna sex med män. Jag älskar att ha sex, men jag vill ha sex på ett ärligt sätt, dvs jag vill veta att vi har samma syn på saken. Ibland är det only for fun och det känns bra för båda. Helt okej tycker jag.
  • Anonym (nätopia)
    Anonym (loser) skrev 2011-07-16 10:35:17 följande:

    Nätopia, du och jag verkar ha gjort samma resa . Jag blev också väldigt förtjust i "Hemligheten" och blir också väldigt lätt kompis med killar.  Sen jag fick mitt barn har jag dock hållt mig borta från dejtingsvängen men nu är det dags igen. Hoppas att jag har lärt mig något om mig själv efter att ha läst boken och efter att jag har fått uppleva RIKTIG kärlek med mitt barn, men det tror jag. Jag kommer nog att köra en liten kombi av dina och Gulletrolls råd, raka rör med inslag av mystik .


    Jag sa att jag skulle uppdatera här för några dagar sen. Och jo, svaren trillar in nu när jag har status "kort romans" på HP. Jag har inte ens bild men får alla möjliga förslag, vafan är folk helt desperata? Några vettiga också, tack och lov!


    Kul!   Jag skulle gärna vilja diskutera boken mer utifrån min anknytningstyp kontra dejting med andra som läst boken. Kanske startar jag en tråd om det ?  Jag har länge sett att flera rekommenderar den boken här, men det var först efter att jag insett hur jag och en nära vän håller uppe extremt höga försvarsmurar gentemot varandra efter att vår vänskap mer har börjat omfatta varmare känslor  som jag på allvar tog tag i saken och köpte boken :)  Vi är tyvärr lika livrädda för kärlek båda två och har ett anknytningsmönster som är otryggt undvikande, vilket gör att ingen av oss vågar visa minsta lilla att vi egentligen vill ha mer än vänskap. Tror att vi båda inte vet vad vi vill och känner att mycket står på spel, men så snart han kommer hem från sin semester ska jag prata med honom och säga var jag står. Att han känns som mer än en vän och att jag längtar efter hans närhet :) Vi har gått som katten runt het gröt i tre månader nu och pratat runt, exemplifierat kring andra, pratat relationer osv  men aldrig om oss själva trots att vi båda brinner till så snart någon  snuddar den andra. Orsak till att det är så svårt är att vi har varit goda vänner i väldigt många år. Vi har följt varandras motgångar i kärlek och lycka på andra områden. Vi är båda väldigt svikna på kärleksfronten och vi är rädda för ytterligare motgångar. Vi bor dessutom långt ifrån varandra, vilket försvårar en relation ytterligare och ingen av oss vill flytta på oss. Han säger att han inte kan tänka sig ett distansförhållande, vilket jag kan. 
  • Anonym (nätopia)
    Päronskrutt skrev 2011-07-16 15:46:15 följande:
    Här har jag varit borta ett dygn och har massor att läsa igen, vad roligt att tråden går framåt.

    Har en trevlig kille på gång som gärna vill träffas ikväll, får se om jag orkar är lite trött och seg efter gårdagens after work.....
    Häng på min tanke om att dejta 12 st förbihållslöst och se vad det ger :) Antalet var eg 10 från början men så hörde jag detta med 12.  Jag är ju som jag avslöjade idag lite hooked på en speciell kille som har funnits i mitt liv länge. Det var han som föreslog att jag skulle ge mig uit i nätdejtingdjungeln.Detta efter att det blev tydligt att våra känslor för varandra blev allt djupare. Livrädd som han är, och lika rädd är ju jag :) Svårt när man är så goda vänner och redan involverade i varandras liv.

    Jag är mamma 24/7 365 dagar om året vilket inte förenklar, men jag har ett bra nätverk som hjälper mig så jag kan gå på lite dejter. Plötsligt blev mitt liv också desto roligare. Jag som älskar att träffa människor och gå ut har nu sedan starten kommit ut extra mycket och njuter av det :)

    Trist bara när dejterna gör så att självförtroendet sviktar, men sedan den här tråden kom så mår jag mycket bättre. Kan också ha att göra med att jag hade lite bättre flyt på min senaste dejt :)
  • Anonym (nätopia)
    Gulletroll skrev 2011-07-16 23:10:56 följande:
    Så du menar att om man är väldigt öppen och bra på att sncka med killar så blir man automatiskt kompisar istället för "flörtisar"?? Förstår inte riktigt men förklara gärna.
    Jag svarar istället utifån min erfarenhet eftersom jag har skrivit ungefär samma tidigare. 

    Svar: nej, inte per automatik, men i mitt fall är det så eftersom jag alltid har pratat bättre med killar än med tjejer. Mitt  avspända sätt gentemot killar tror jag snart reducerar mig till en "kompis" istället för en blivande älskarinna. Killar gillar att prata djupt med mig. Det finns alltid en risk med det, tror jag. Då har de blottat sig för mkt och det kan bli alldeles för farligt för killarna (läs känslosamt).

    Jag skriver bara om MIG vad som gäller för mig behöver ju absolut inte gälla för andra.  Gulletroll, du är tyvärr ganska snabb på att tolka in budskap i vad folk skriver och omtolka dem till generella sanningar. Du går från den andres "jag" till ett generellt "man".   Kan vi inte alla försöka att använda oss av jag och mig när vi skriver och bara utgå från oss själva. Jag tror att tonen blir mycket trevligare då. Denna tråd är just nu min favorit och jag behöver den och använder den på ett mycket själviskt sätt och hoppas att fler kan göra detsamma och inte behöva känna att det som skrivs värderas och omformuleras och i värsta fall missuppfattas av andra läsare.   Det vi skriver om är tillräckligt känsliga ämnen ändå.
  • Anonym (nätopia)

    Det är ju jättebra om vi alla har något att lära oss av varandra :)

  • Anonym (nätopia)
    Anonym (loser) skrev 2011-07-17 12:01:27 följande:
    Men hjälp vilka knäppskallar! Såna har jag inte fått efter mig tackolov men de dyker väl upp närsom antar jag. Har nu ändrat till Seriöst förhållande igen, det är ju det jag vill ha och inte nåt ligg med nån 25-åring som gillar milfs.

    Angående tidigare diskussion om att jag lätt blir kompisar med killar och inte ihop, så beskriver Nätopia det ganska bra. Jag tror att det är ett försvar från min sida att bli kompis istället för att flirta. Visst önskar jag att jag också satt och var "feminin" och flirtig men det är jag inte, och man har de mönster, försvar och den personlighet man har och vill man ändra på det så kanske det går, men inte över en natt och inte utan hårt arbete. Nu skriver jag man men kanske får jag utgå bara från mig själv.
    Om jag känner en omedelbar attraktion så kan det gå av sig själv men det känner jag ytterst sällan, och gör jag det så är det för någon som ändå inte vill ha mig.

    Vad sorgligt att ni inte vågar, du och din vän nätopia! Jag har är själv otrygg/undvikande och det är verkligen inte den lättaste kombin ;). Hoppas ni vågar vara med varandra, tycker det är så tragiskt när man låter rädsla styra över kärlek! (Ska jag säga...)

    För övrigt är jag också sjukt trött på kommentaren att "Tjejer bara kan välja och vraka": Ja, om vi bara är ute efter ett ligg så kan vi det, men nu råkar det ju vara lite mer än så vi söker och då kan jag lova att det inte är lätt!
    Låter som att vi har några gemensamma nämnare Loser :)  Vet inte om du varit singel lika mycket som jag i ditt liv, men jag har i stort sett alltid varit singel med undantag för ett kortare samboskap i 20-årsåldern och ngt mer seriöst förhållande före 30. De senaste 12 åren helt singel (fast tack och lov med en nära älskare vid min sida).

    Jag kan dock vara ganska flirtig och kvinnlig.  Har inga större svårigheter att använda min feminina sida och väcka sexuell attraktion. Detta händer då när jag går ut, är på fest och liknande.  Nu sedan jag började nätdejta igen (efter många år utan nätdejting) är jag ganska målfokuserad och vet vad jag vill, dvs jag vill ha något seriöst, inget annat.  Har lekt tillräckligt i mitt liv och haft roligt så det räcker :). Det seriösa kan vara ett stabilt KK-förållande. Helt okej för mig. Men det ska innefatta mer än bara snabba träffar med sex.  Nu kom jag av mig, men vad jag vill säga är att jag nu när jag dejtar igen, märker att jag inte alls vågar vara lika flirtig och på som jag kan vara när jag går på kriogen, fast för mig är det nog mer ärligt eftersom jag till skillnad från när jag flirtar på krogen inte är ute efter tillfälligt hångel/ sex.

    Jag har alltid varit extremt dålig på att visa intresse eftersom jag varit så rädd attt bli bortstött och att killen ska uppfatta mig som efterhängsen, men nu ska du få höra (ja, och alla andra också som läser detta). Jag pratade med min vän i går och sa ganska snart in i samtalet att jag tycker vi ska sluta spela spel inför varandra, han gick direkt i försvar och svarade alldeles för snabbt:  "jag spelar inga spel". Jag kunde inte säga så mkt mer eftersom ett av mina barn satt brevid.  Men jag hann också säga under samtalet att jag saknar honom. Det är något jättestort för mig att säga så och det kändes som att det togs emot på rätt sätt. Jag sa att jag ringer i veckan. Han verkade bli glad över det :)      Visst vore det synd om vi inte får till det, om det nu är vad vi båda vill, men inte vågar, och andra sidan är det mycket som står på spel eftersom vi är nära vänner och har känt varandra i väldigt många år. Jag vet också att jag rent ytligt inte är hans drömkvinna, vilket ger mig lite tankar om att det är mitt utseende som inte duger (vilket ju är jättedumt, jag vet att han älskar mig som människa). Jag tror att ajg ska ge honom boken Hemligheten och sedan bara hoppas på att han läser den och tolkar den på samma sätt som jag :). Jag tror att han behöver boken än mer än jag.

    Jag tänker fortsätta dejta och har just nu två män som jag vill träffa. Den ena har jag träffat en gång förut och han förefaller vara en mycket bra man. Den andra har jag inte träffat, men tänker föreslå det innan sommaren är slut iaf. Vi bor inte i samma stad så det blir lite svårare att få till.

    Mina personliga framgångar som jag gör nu efter att ha läst Hemligheten är att jag har slutat spela oberörd.  Jag har sagt till min vän att jag saknar honom  och jag har sagt till en av mina dejter att jag gärna vill träffa honom igen. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig :)  :)  :) 
  • Anonym (nätopia)
    Bye baby Bunting skrev 2011-07-17 15:11:10 följande:
    När jag läser nätopias inlägg, så är min första tanke "Vilket spel?" jag inser att jag är väldigt ny på det här.
    Hur gör man??

    Jag har bara träffat en man sedan jag blev singel som fick mitt hjärta att slå extraslag och mina knän att darra.
     Tråkigt bara att han var extremt gift.
    Jag vet iaf att jag kan drabbas. Det är inte helt låst och jag har inte tappat nyckeln på vägen.
    Inte lätt att förstå. Jag har skrivit om det i tidigare inlägg hur jag och en nära vän börjat hysa mer kärlekskänslor för varadnra, men vi är båda för rädda att erkänna och forska vidare i dessa känslor.  Vi har länge kört ett "spel" mot varandra där ingen av oss vågar erkänna att vi egentligen har varmare känslor för den andre. Det är inte så enkelt att gå från nära vän till något mer. Jag har dock bestämt mig för att vara ärlig mot honom och berätta att jag vill mer än bara väskap med honom. Tyvärr är jag inte helt säker på vad det är jag vill. har inte så mkt med nätdejting att göra mer än att jag ständigt känner att helst av allt är det min vän jag vill utforska mer :) 
  • Anonym (nätopia)
    Päronskrutt skrev 2011-07-17 15:38:51 följande:
    Nu kom jag ju ihåg en rolig chatt jag har haft.......
    En 18-20 årig kille som mailade mig...
    Jag svarade lite snällt nåt : " Tack men,nej tack du är väldigt söt men lite väl ung" (jag är 39
    Han svarade nåt som : "Vad spelar åldern för roll"
    "För mig gör det det och du är väldigt ung"
    Han fortsätter vara på..... då skriver jag : "När du föddes så flyttade du hemifrån"
    Inte enns den piken fattade han.......hahahahaah

    Vad är det med 18-23 åringar och 40 åriga kärringar ????
    Enligt min syster har flera av hennes 40+ väninnor just nu pojkvänner under 30 och tyckte att jag borde göra detsamma, men jag känner, nej tack.  Jag har lekt tillräckligt i mina dar och dessutom känner jag mig helt klar med barnbiten och vill bara träffa en man som känner detsamma. Dvs inga fler barn och ska det vara så ska det vara vi på lika villkor vilket jag tror är enklare med en mer jämnåring. Känner tyvärr att jag knappt  har något gemensamt ens med 30-35 åringar.
  • Anonym (nätopia)
    Anonym (knubbis) skrev 2011-07-17 16:25:40 följande:
    Nåt jag tycker är konstigt att jag kan tänka så väldigt olika om mig själv i olika situationer. Egentligen tycker jag att jag är smartare och roligare än de flesta, men ändå tänker jag nu när jag har börjat chatta med en kille: "Det måste ju vara nåt fel på honom som fastnar för en sån som jag?" (Okej, fastnat kanske är fel ord, vi har bara chattat med varandra, men han lovordade min presentation och bilderna).
    Är det inte det där som är det klassiska "bra självförtroende, men sämre självkänsla" ?

    Tycker att jag också har bra självförtroende och bra självkännedom, men jädrar vilka trista tankar som dyker upp i mitt huvud när jag blir ratad. Då blir jag 14 år igen och känner mig som fulast på hela skolan och att detta aldrig kommer att förändras. Jag är dömd till ett liv utan kärleksrelationer :(  
  • Anonym (nätopia)
    Anonym (sa) skrev 2011-07-17 16:36:16 följande:
    alltså.. var roliga historier ni berättar! Är verkligen helt absurt hur illa en del beter sig, samt hur DUMT en del beter sig på nätet. SKulle kunna skriva ner några liknande saker, men känns lite elakt med.. Är väl synd om en del människor, som inte har mer bakom pannbenet eller helt enkelt inte förstår bättre än att bete sig så.

    En sak jag undrar bara.. om en kille man överväger att ha som kk, börjar tjata om att slippa ses på offentlig plats, försöker tjata sig till att få komma hem till en med EN GÅNG, och sedan drar ett dåligt skämt där han frågar om man är rädd för att bli bortrövad eller.. Är det normalt?? Det kändes inte det.. så fimpade honom med en gång.
    Här skulle mina varningsklockor ringa kraftigt!!!!  Du gjorde helt RÄTT som fimpade honom på en gång.
  • Anonym (nätopia)
    Anonym (knubbis) skrev 2011-07-17 17:16:17 följande:
    mjo, kanske, fast jag tror nog att det mest bara handlar om mitt utseende. Det känns onekligen som jag skulle tycka helt annorlunda om jag var 20 kilo smalare. Sen vet man ju inte om det verkligen skulle vara så... men jo, det tror jag. Eller menar du att om jag hade bättre självkänsla skulle jag inte tänka så om mitt utseende? Jag vet faktiskt inte, vad rä hönan och vad är ägget, liksom.
    För mig blev det värre när jag gick ner i vikt. Innan var det som mer legitimt att alla män inte föredrog mitt utseende ty jag var ju en "tjockis". Idag när jag inte är det längre har jag fått sämre självförtroende vad gäller utseendebiten, konstigt nog, även om jag är egentligen både snyggare och smalare än vad jag varit på många år. Jag tror att det är enklare att "skylla på" utseendet än att klandra sig för att det är något i min personlighet, i mitt sätt att vara som inte anses attraktivt för mannen.  Så är det iaf för mig nu.

    Jag är nu mer trygg i att det handlar mer om vilka signaler jag sänder ut under ett första möte med en ny man (efter att ha läst Hemligheten). Att jag i det faktiskt kan åstadkomma en förändring.  Hoppas så innerligt att det fungerar för jag behöver verkligen få motsatsen bevisad en gång i mitt liv: Att en man faktiskt kan älska mig precis så som jag är. Jag vet ju att jag varken är sämre eller bättre än någon annan. Med tanke på hur många män jag har träffat i mitt liv är det egentligen statistiskt omöjligt att ingen har kämpat sig blå för att få mig på riktigt :) Det är också det som är (vill numer säga: har varit) min akilleshäl i alla år. Jo, en man kämpade ganska friskt. Han älskade mig också så mycket han förmådde, men tyvärr höll det iaf bara några månader till mitt stora förtret och jag fick ytterligare tyngd i min erfarenhetsryggsäck. Efter det bestämde jag mig för att det skulle vara slut på män och kärlek i mitt liv. Jag orkade inte längre. Ville skydda mig från att bli sårad än mer och sedan dess har jag bara haft män som älskare, vilket har fungerat ganska bra eftesom de inte har svikit mig på samma sätt. De har ju varit oåtkomliga från början liksom :(   Vilka strategier va?  Hahahahaha.  Nu får det vara slut på dessa! Fram för äkta kärlek och slut med undvikande strategier från min sida :)
  • Anonym (nätopia)
    Anonym (loser) skrev 2011-07-17 21:28:30 följande:
    Jag har haft väldigt många förhållande, några i några år och andra kortare. Nu har jag dock varit singel i 4 år om man inte räknar ett strul på 6 mån och ett kort förhållande på 3 mån.

    Jag är nästan 40 år men känner att jag är väldigt omogen när det kommer till relationer. Har en underbar vän som det kanske kunde tändas en gnista med, men jag vågar inte riktigt, trots att han vet så mycket om mig. Eller kanske just därför jag inte vågar.
    Men fantastiskt framsteg du gör med dig själv och din vän..? Är du inte rädd att sabba er vänskap om han nu inte skulle vilja ha dig mer än som just vän?  Fast det ska inte hindra dig tycker jag, om du vet vad du vill och känner!
    Jag tror ffa att HAN är väldigt rädd för att vår vänskap ska påverkas om vi erkänner för varandra att vi vill något mer.   Vi har redan haft sex med varandra. Det var liksom oundvikligt. Känslor av tillfällig passion har drabbats oss någon gång då och då genom åren, men vi har motat bort dem båda två. Denna gång gjorde vi inte det, utan lät alla hämningar falla och  det är efter denna händelse som ingen av oss vågar erkänna var vi står. När den ena närmar sig, drar den andra ifrån och vice versa. Fantastiskt nog har vår vänskap fördjupats ytterligare efter detta och vi är mer som ett par, fast då utan minsta fysiska beröring förstås ;) Han är lika sviken på kärlekens område som jag själv. Jag tror att han har väldigt många sakliga argument för att det inte ska bli vi två, men när försvarsmurarna är låga så finns det tydliga tecken på att han är allt annat än oberörd av mig. Jag är inte kär i honom, men min kropp är väldigt på när han är i närheten och jag har väldigt många sakliga argument för hur bra det vore om det kunde bli just vi :)  :)  :)
  • Anonym (nätopia)
    HäxanSurtant skrev 2011-08-01 15:25:54 följande:
    Jo så är det ju på k6 och bc också, men fördelen är att man ser ju rätt fort att de är puckade och så skiter man i dom sen. På dejtingsidor har folk oftast nyllet, så du har svårare att fatta direkt att det är en dickhead du snackar med.  Tycker jag dock!

    jag gillar k6 tex för att de inte bara är nån kontakförmedling, de har forum som här, dock mer sexrelaterat, men det finns novellr, bloggar och de allra flesta som funnits där ett tag är ju vanliga människor med ett stort intresse för sex, men ändå människor, med barn, husdjur, andra intressen osv.
    Nyfiken i en strut undrar vad k6 är för ngt. ge mig gärna en webadress.

    PS om ngn undrar, så går det bra med dejtandet ;)
  • Anonym (nätopia)

    Har haft flera dejter med en man i min smak. Perfekt, men nu börjar jag tycka att mannen i fråga verkar inkapabel vad gäller bekräftelse och att visa känslor. Känns alarmerande och avtändande. Så tråkigt eftersom vi på ett sätt har kommit ganska långt vad gäller dejtandet. Jag tror att han vill fortsätta träffa mig, men han har ett undvikande beteende och saknar finess, t ex tycker jag  det vore trevligt med ett mail eller sms där man tackar för senast. Jag ser att han är livrädd och känner att jag inte orkar vara den som ska dra det hela  framåt hela tiden. Så fort jag ger honom tråd så hakar han på direkt, men inget kommer spontant från honom själv.  Någon med erfarenhet av liknande killtyp? Hur gjorde ni. Gav ni killen en chans att komma ifrån sina barriärer?  Blev det någon förändring eller är det bättre att jag som också är en undvikande typ och behöver bekräftelse och initivitiv för att blomma ut, letar mig vidare?

Svar på tråden Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)