Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)
Annars börjar jag nästan känna att det fasen får duga med en kk. Har ju allt annat i mitt liv, jag känner att jag behöver i stort sett. UTOM sex och närhet så.
så att jag blir lugnare. Tror att vara så HÄR desperat är kontraproduktivt när man vill vara öppen för kärleken... tror man blir FÖR desperat, så att man inte utstrålar nått bra. Börjar bli som ett russin ju.. grinig av sex och närhetsbrist..
och TS, hur går det för DIG?? *S*
Den senaste dejten har jag gjort ett stort avbryt från mitt gamla mönster : Jag har sagt att jag gärna vill träffa honom igen. Det känns lite läskigt och jag vet inte om det innebär att jag skrämmer honom eller om han blir lugnad av att jag gett klara besked. Han sa flera gånger under dejten (som varade under väldigt många timmar) att han tyckte det var så trevligt. Han pratade väldigt förtroligt med mig (vilekt jag har en förmåga att få män att göra) och det finns alltid en risk med det. Han kan känna sig väldigt blottad och avstå fortsatt kontakt bara därför. Därav att jag efter har gett så klara besked om att jag vill ses igen. Med det vill jag säga att jag är inte skrämd av hans svagheter (som han blottade) . Jag uppskatttar honom och vill fortsätta kontakten. Men jag har lite på känn att han inte kommer att höra av sig.
Mhääääääääää, vilka försvarsmurar jag har! Ni hör ju!