Anonym (nätopia) skrev 2011-07-13 01:51:28 följande:
Hahahaa. Jag förstår nu hur det tolkas. jag menade här två olika saker: Med utseendefixeringen menade jag de som snabbt vill se fler kort eller fråga om ens mått osv Det går fett bort. Sådana killar skriver jag inte till mer.
Sedan finns också dejter som förefaller trevliga och sedan hör de aldrig av sig. Jag tolkar det som att dessa dejter faktiskt var trevliga men mitt utseende passade inte mannen i fråga (som oftast knappast är ngn Adonis, skrattretande nog), jag menar, trevligheten fanns där. Eller sitter han och spelar teater i flera timmar? När killar gör så upplever jag att de tror att jag ska bli efterhängsen, vilket aldrig har hänt. Känns respektlöst att bete sig så och tyvärr gör jag om det i min kvinnliga hjärna till att det är ngt fel på mig och att desa män ytterligare bekräftar att jag (som enda person på jorden) är dömd till att aldrig få uppleva kärlek. Jag känner mig lite ratad även om jag själv inte är intreserad av killen. Vet inte om det är typiskt kvinnligt eller typiskt mig.
Känner igen det där. Fast dom jag har dejtat, har ändå hört av sig och sagt något. Om att dom inte vill ses. En ville defintivt ses igen,men han var jag inte intresserad av och han visade sig vara dömd för misshandel och var svår att bli av med.. :-O Usch..
Svårt att orka med att dejta, flörta å hålla på, och hålla humöret uppe. För hur det än är, så blir jag ganska låg av att bli dissad. Oavsett anledning. Fast får också få förslag förstås, om jag är ärlig från början, eftersom jag har några ungar, och det tydligen avskräcker ganska mkt.
Klart man längtar efter kärlek..men är jobbigt att bli dissad, och lyckas behålla känslan av att "duga". Jag ser bra ut så,med kläder på iaf, å kan defintivt få förslag om sex.. fast tyvärr inte av nån jag tycker verkar sund, schysst nog eller som än så länge attraherat mig nog. (med sund och schysst menar jag INTE gift/sambo eller extremt pervers eller känslomässigt uppenbarligen störd; sådana finns det ju ganska gott om där ute i dejtingträsket)
Kan tänka mig sex så, för man blir ju nästan desperat efter ett tag, men då ska det fortfarande vara på schysst sätt. Samtidigt gör det mig deppig att killar mest verkar vilja ha sex med mig.. men där antar jag att det är mina ungar som skrämmer bort.
Jag trivs så bra med mitt liv så, behöver verkligen ingen man i mitt vardagsliv så; för det klarar jag ju helt själv. Och kan ha det riktigt bra själv. Men är ju den där förbannade längtan efter fysisk närhet, ligga nära, mysa, hångla, ha sex och sånt som förstör det hela. OM bara det behovet kunde försvinna,s å skulle det ju faktiskt räcka med bara vännerna och så. Om nu inte vännerna konstant flydde in i sina relationer med sina män,och liksom försvann från jordens yta när dom var i sina relationer ungefär.. 
