Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)

Började maila med en kille på HP igår, 10 år äldre och inga barn. Jag har två varav ett är litet, ett blöjbarn. Han skrev att han var seriös. Vi började chatta på msn, han ville att jag skulle ringa, jag sa att jag ville avvakta. Han hade bara en bild på sig, en ansiktsbild. Jag har 5 bilder. Jag frågade efter flera. Han sa att jag kunde bli hans vän på FB, varpå jag svarade att så gör inte jag. Föredrar att inte avslöja min identitet det första jag gör, för en helt främmande människa. Vi fortsatte chatta, sen sa godnatt. Nyss hemkommen från träningen får jag ett chattmeddelande om att han tackar för sig eftersom jag inte behagat svara på hans 3 mail på HP. Jag hade ju inte ens varit inloggat där!!! Herregud! Förklarade hur det gick till och frågade igen om bilderna (han lovade igår att jag skulle få dem idag). Det gick inte. Han sa att han aldrig träffade nån som VAR SÅ PÅ ang bilderna. Alltså, begärde jag nåt orimligt eller? Är bara nyfiken.

En annan mailkontakt skickade mig den här länken. Gud vad jag skrattade! Läs den www.thelocal.se/17566/20090216/

Kram på er!

Det värsta som finns är killar man varit på flera dejter med som säger att de gärna träffas igen o sen när man hör av sig så svarar de inte... Att de inte bara säger att de inte vill ses, hur svårt kan d va??

Ja HP är en riktig köttmarknad, värre än krogen, för där har vissa inga hämningar alls.

Man undrar lite, så här när vi nu talar lite om ämnet lite från sidan, vad i en profil får er att ta kontakt? Vilken typ av kontakt (flirt, mail) är såpass intressant att ni faktiskt svarar? Vad står det i det första mailet som gör att ni svarar med intresse?

Ja det är ju det. Därför är det nog lite mer knäppisar där än på andra sidor, men mycket kul också!!

Sa ju inte att det va nåt dåligt ju

Haha  

Jag tycker att HP kan vara skitkul.

Mindre kul var när mitt ex hittade mig där  (han som tog min oskuld tom!! ) och jag kände inte igen honom

Som nybliven singelkille testade jag svenska dejtingsajter, men fick inte ut något av det.

En sajt hade någon sorts bugg i mina inställningar så bara äldre norska kvinnor hörde av sig. Mette-Marit i Stavanger i all ära, men det var kanske inte vad jag letade efter.

Sedan provade jag på en annan sajt men resultatet var lika klent. Kvinnor i min egen ålder (40+) verkade helt inne i sin nya roll som milfar och jagade bortamatcher med 30-åringar, medan jag själv fick brev från dyslektiska fembarnsmammor i Dalarna som bara ville åka finlandsbåt och dricka sugrörsdrinkar de läst om i Aftonbladet.

Finns det ingenstans, tänkte jag, där välutbildade vackra kvinnor vill umgås med en kille som jag? Kvinnor som är omgivna av egoistiska självgoda macho-män? Jo faktiskt, visade det sig. I andra länder.

De kvinnorna jag chattar med nu är överjordiskt vackra. De har minst en masterutbildning bakom sig och de är framgångsrika i affärslivet. De talar bra engelska även om deras modersmål är spanska eller franska.

Min poäng är att om inte rätt person finns i ens närhet så lönar det sig att leta någon annanstans.

Sant att det finns många scammare utomlands.

Tricket är att börja prata om saker som bara intresserar tjejer.

Jag brukar fråga om vad hon tror om Jimmy Choo i höst.

Blir svaret: I vilket lag spelar han, då brukar jag tacka för mig.