Anonym (nätopia) skrev 2011-07-17 14:19:48 följande:
Låter som att vi har några gemensamma nämnare Loser :)  Vet inte om du varit singel lika mycket som jag i ditt liv, men jag har i stort sett alltid varit singel med undantag för ett kortare samboskap i 20-årsåldern och ngt mer seriöst förhållande före 30. De senaste 12 åren helt singel (fast tack och lov med en nära älskare vid min sida). 
Jag kan dock vara ganska flirtig och kvinnlig.  Har inga större svårigheter att använda min feminina sida och väcka sexuell attraktion. Detta händer då när jag går ut, är på fest och liknande.  Nu sedan jag började nätdejta igen (efter många år utan nätdejting) är jag ganska målfokuserad och vet vad jag vill, dvs jag vill ha något seriöst, inget annat.  Har lekt tillräckligt i mitt liv och haft roligt så det räcker :). Det seriösa kan vara ett stabilt KK-förållande. Helt okej för mig. Men det ska innefatta mer än bara snabba träffar med sex.  Nu kom jag av mig, men vad jag vill säga är att jag nu när jag dejtar igen, märker att jag inte alls vågar vara lika flirtig och på som jag kan vara när jag går på kriogen, fast för mig är det nog mer ärligt eftersom jag till skillnad från när jag flirtar på krogen inte är ute efter tillfälligt hångel/ sex. 
Jag har alltid varit extremt dålig på att visa intresse eftersom jag varit så rädd attt bli bortstött och att killen ska uppfatta mig som efterhängsen, men nu ska du få höra (ja, och alla andra också som läser detta). Jag pratade med min vän i går och sa ganska snart in i samtalet att jag tycker vi ska sluta spela spel inför varandra, han gick direkt i försvar och svarade alldeles för snabbt:  "jag spelar inga spel". Jag kunde inte säga så mkt mer eftersom ett av mina barn satt brevid.  Men jag hann också säga under samtalet att jag saknar honom. Det är något jättestort för mig att säga så och det kändes som att det togs emot på rätt sätt. Jag sa att jag ringer i veckan. Han verkade bli glad över det :)      Visst vore det synd om vi inte får till det, om det nu är vad vi båda vill, men inte vågar, och andra sidan är det mycket som står på spel eftersom vi är nära vänner och har känt varandra i väldigt många år. Jag vet också att jag rent ytligt inte är hans drömkvinna, vilket ger mig lite tankar om att det är mitt utseende som inte duger (vilket ju är jättedumt, jag vet att han älskar mig som människa). Jag tror att ajg ska ge honom boken Hemligheten och sedan bara hoppas på att han läser den och tolkar den på samma sätt som jag :). Jag tror att han behöver boken än mer än jag. 
Jag tänker fortsätta dejta och har just nu två män som jag vill träffa. Den ena har jag träffat en gång förut och han förefaller vara en mycket bra man. Den andra har jag inte träffat, men tänker föreslå det innan sommaren är slut iaf. Vi bor inte i samma stad så det blir lite svårare att få till. 
Mina personliga framgångar som jag gör nu efter att ha läst Hemligheten är att jag har slutat spela oberörd.  Jag har sagt till min vän att jag saknar honom  och jag har sagt till en av mina dejter att jag gärna vill träffa honom igen. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig :)  :)  :) 
Jag har haft väldigt många förhållande, några i några år och andra kortare. Nu har jag dock varit singel i 4 år om man inte räknar ett strul på 6 mån och ett kort förhållande på 3 mån. 
Jag är nästan 40 år men känner att jag är väldigt omogen när det kommer till relationer. Har en underbar vän som det kanske kunde tändas en gnista med, men jag vågar inte riktigt, trots att han vet så mycket om mig. Eller kanske just därför jag inte vågar. 
Men fantastiskt framsteg du gör med dig själv och din vän..? Är du inte rädd att sabba er vänskap om han nu inte skulle vilja ha dig mer än som just vän?  Fast det ska inte hindra dig tycker jag, om du vet vad du vill och känner!