• Päronskrutt

    Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)

    Har dejtat på nätet i ett år, är ensam med tre barn så det är inte lätt att komma ut i riktiga världen och träffa nån.
    Brukar chatta i nån vecka, smsa (kontantkort) nån vecka och sen träffas, vill inte hålla på för länge för att man inte ska bygga upp några förväntningar osv.
    Men nu börjar jag ledsna lite, har träffat kanske 10 st på ett år och antagligen så finns inte kemin (och det är helt okej) eller så tycker man att den finns men sen så rinner det ur sanden allting. Jag har inga problem med att säga att jag vill ses igen eller ta kontakt men vill samtidigt inte vara för på. Jag har ingen brådska nånstans utan tar det lugnt och sansat.

    Vill egentligen inte så mycket med denna tråd men kanske kan vi ösa ur oss lite skit här om nätdejting, om vi varit på en riktig usel dejt eller vill ha råd när vi ska smsa,ringa eller ej.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-13 06:55
    Så roligt att fler och fler delar med sig av sina erfarenheter här, precis det jag ville. Fortsätt med det och fortsätt även att hålla tråden shysst mot varandra

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-14 10:16
    EFTERLYSER MER SVAR FRÅN KILLAR !!

  • Svar på tråden Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)
  • Anonym (Hmm)

    Garva nu gott folk! En kille kontaktade mig. trevlig, men bor långt bort. Surrade på i alla fall. Frågade om han har barn? Jodå, det hade han. Bodde med både dem och mamman... Kunde inte låta bli att fråga varför han sökte en tjej? Svaret blev " Jag mer undersöker. Det är inte aktuellt just nu. Men Jag har en tendens att träffa och känna nya tjejer. " Undra om jag snart ids fortsätta spana?

  • Bye baby Bunting
    Anonym (Hmm) skrev 2011-07-17 20:53:40 följande:
    Garva nu gott folk! En kille kontaktade mig. trevlig, men bor långt bort. Surrade på i alla fall. Frågade om han har barn? Jodå, det hade han. Bodde med både dem och mamman... Kunde inte låta bli att fråga varför han sökte en tjej? Svaret blev " Jag mer undersöker. Det är inte aktuellt just nu. Men Jag har en tendens att träffa och känna nya tjejer. " Undra om jag snart ids fortsätta spana?
    Det är nog lugnt. Hans fru har nog skapat en egen tråd här på forumet om deras "lilla problem"
  • Anonym (loser)

    Nu har jag varit med om min första idiot!

    Läs rakt upp och ner:

    Idiot: 


    Blev nyfiken... Inget litet foto?

    Jag: Kanske, om jag får se på ditt ;)

    Idiot: Visst kan du få det men du har ju inget här?

    Jag glömde visst att svara, då skickar han ett nytt med rubriken "Nå"? och skriver : Ville du inte visa?
    Jag: Du kan ju börja med att öppna ditt fotoalbum för mig?
    Idiot: Du, du kan börja med att sätta in ett foto på dig själv utan att ställa massa krav på andra. Jag är inte ute efter att leka i sandlådan.... TÖNT!

    Haha, precis som att han har en bild som man kan se om han inte tillåter det. Det finns ju mail, jag mailar till dem som är intresserade men så långt hann vi inte. När jag skulle svara hade han blockerat mig, finns det nåt fegare? Pajas.
     

  • Anonym (loser)
    Anonym (nätopia) skrev 2011-07-17 14:19:48 följande:
    Låter som att vi har några gemensamma nämnare Loser :)  Vet inte om du varit singel lika mycket som jag i ditt liv, men jag har i stort sett alltid varit singel med undantag för ett kortare samboskap i 20-årsåldern och ngt mer seriöst förhållande före 30. De senaste 12 åren helt singel (fast tack och lov med en nära älskare vid min sida).

    Jag kan dock vara ganska flirtig och kvinnlig.  Har inga större svårigheter att använda min feminina sida och väcka sexuell attraktion. Detta händer då när jag går ut, är på fest och liknande.  Nu sedan jag började nätdejta igen (efter många år utan nätdejting) är jag ganska målfokuserad och vet vad jag vill, dvs jag vill ha något seriöst, inget annat.  Har lekt tillräckligt i mitt liv och haft roligt så det räcker :). Det seriösa kan vara ett stabilt KK-förållande. Helt okej för mig. Men det ska innefatta mer än bara snabba träffar med sex.  Nu kom jag av mig, men vad jag vill säga är att jag nu när jag dejtar igen, märker att jag inte alls vågar vara lika flirtig och på som jag kan vara när jag går på kriogen, fast för mig är det nog mer ärligt eftersom jag till skillnad från när jag flirtar på krogen inte är ute efter tillfälligt hångel/ sex.

    Jag har alltid varit extremt dålig på att visa intresse eftersom jag varit så rädd attt bli bortstött och att killen ska uppfatta mig som efterhängsen, men nu ska du få höra (ja, och alla andra också som läser detta). Jag pratade med min vän i går och sa ganska snart in i samtalet att jag tycker vi ska sluta spela spel inför varandra, han gick direkt i försvar och svarade alldeles för snabbt:  "jag spelar inga spel". Jag kunde inte säga så mkt mer eftersom ett av mina barn satt brevid.  Men jag hann också säga under samtalet att jag saknar honom. Det är något jättestort för mig att säga så och det kändes som att det togs emot på rätt sätt. Jag sa att jag ringer i veckan. Han verkade bli glad över det :)      Visst vore det synd om vi inte får till det, om det nu är vad vi båda vill, men inte vågar, och andra sidan är det mycket som står på spel eftersom vi är nära vänner och har känt varandra i väldigt många år. Jag vet också att jag rent ytligt inte är hans drömkvinna, vilket ger mig lite tankar om att det är mitt utseende som inte duger (vilket ju är jättedumt, jag vet att han älskar mig som människa). Jag tror att ajg ska ge honom boken Hemligheten och sedan bara hoppas på att han läser den och tolkar den på samma sätt som jag :). Jag tror att han behöver boken än mer än jag.

    Jag tänker fortsätta dejta och har just nu två män som jag vill träffa. Den ena har jag träffat en gång förut och han förefaller vara en mycket bra man. Den andra har jag inte träffat, men tänker föreslå det innan sommaren är slut iaf. Vi bor inte i samma stad så det blir lite svårare att få till.

    Mina personliga framgångar som jag gör nu efter att ha läst Hemligheten är att jag har slutat spela oberörd.  Jag har sagt till min vän att jag saknar honom  och jag har sagt till en av mina dejter att jag gärna vill träffa honom igen. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig :)  :)  :) 
    Jag har haft väldigt många förhållande, några i några år och andra kortare. Nu har jag dock varit singel i 4 år om man inte räknar ett strul på 6 mån och ett kort förhållande på 3 mån.

    Jag är nästan 40 år men känner att jag är väldigt omogen när det kommer till relationer. Har en underbar vän som det kanske kunde tändas en gnista med, men jag vågar inte riktigt, trots att han vet så mycket om mig. Eller kanske just därför jag inte vågar.
    Men fantastiskt framsteg du gör med dig själv och din vän..? Är du inte rädd att sabba er vänskap om han nu inte skulle vilja ha dig mer än som just vän?  Fast det ska inte hindra dig tycker jag, om du vet vad du vill och känner!
  • Mandarina

    Dagens roligast mail:


    NN skrev:


    Söt som citron

  • Anonym (nätopia)
    Anonym (knubbis) skrev 2011-07-17 17:16:17 följande:
    mjo, kanske, fast jag tror nog att det mest bara handlar om mitt utseende. Det känns onekligen som jag skulle tycka helt annorlunda om jag var 20 kilo smalare. Sen vet man ju inte om det verkligen skulle vara så... men jo, det tror jag. Eller menar du att om jag hade bättre självkänsla skulle jag inte tänka så om mitt utseende? Jag vet faktiskt inte, vad rä hönan och vad är ägget, liksom.
    För mig blev det värre när jag gick ner i vikt. Innan var det som mer legitimt att alla män inte föredrog mitt utseende ty jag var ju en "tjockis". Idag när jag inte är det längre har jag fått sämre självförtroende vad gäller utseendebiten, konstigt nog, även om jag är egentligen både snyggare och smalare än vad jag varit på många år. Jag tror att det är enklare att "skylla på" utseendet än att klandra sig för att det är något i min personlighet, i mitt sätt att vara som inte anses attraktivt för mannen.  Så är det iaf för mig nu.

    Jag är nu mer trygg i att det handlar mer om vilka signaler jag sänder ut under ett första möte med en ny man (efter att ha läst Hemligheten). Att jag i det faktiskt kan åstadkomma en förändring.  Hoppas så innerligt att det fungerar för jag behöver verkligen få motsatsen bevisad en gång i mitt liv: Att en man faktiskt kan älska mig precis så som jag är. Jag vet ju att jag varken är sämre eller bättre än någon annan. Med tanke på hur många män jag har träffat i mitt liv är det egentligen statistiskt omöjligt att ingen har kämpat sig blå för att få mig på riktigt :) Det är också det som är (vill numer säga: har varit) min akilleshäl i alla år. Jo, en man kämpade ganska friskt. Han älskade mig också så mycket han förmådde, men tyvärr höll det iaf bara några månader till mitt stora förtret och jag fick ytterligare tyngd i min erfarenhetsryggsäck. Efter det bestämde jag mig för att det skulle vara slut på män och kärlek i mitt liv. Jag orkade inte längre. Ville skydda mig från att bli sårad än mer och sedan dess har jag bara haft män som älskare, vilket har fungerat ganska bra eftesom de inte har svikit mig på samma sätt. De har ju varit oåtkomliga från början liksom :(   Vilka strategier va?  Hahahahaha.  Nu får det vara slut på dessa! Fram för äkta kärlek och slut med undvikande strategier från min sida :)
  • koas
    Gulletroll skrev 2011-07-17 21:31:27 följande:

    Dagens roligast mail:


    NN skrev:


    Söt som citron


    Haha och nästa blir:


    sockersurGlad

  • Mandarina
    koas skrev 2011-07-17 21:37:27 följande:

    Haha och nästa blir:


    sockersurGlad


    Stackars pojk! Han tror han ska få f***a!! Haha!
  • Anonym (nätopia)
    Anonym (loser) skrev 2011-07-17 21:28:30 följande:
    Jag har haft väldigt många förhållande, några i några år och andra kortare. Nu har jag dock varit singel i 4 år om man inte räknar ett strul på 6 mån och ett kort förhållande på 3 mån.

    Jag är nästan 40 år men känner att jag är väldigt omogen när det kommer till relationer. Har en underbar vän som det kanske kunde tändas en gnista med, men jag vågar inte riktigt, trots att han vet så mycket om mig. Eller kanske just därför jag inte vågar.
    Men fantastiskt framsteg du gör med dig själv och din vän..? Är du inte rädd att sabba er vänskap om han nu inte skulle vilja ha dig mer än som just vän?  Fast det ska inte hindra dig tycker jag, om du vet vad du vill och känner!
    Jag tror ffa att HAN är väldigt rädd för att vår vänskap ska påverkas om vi erkänner för varandra att vi vill något mer.   Vi har redan haft sex med varandra. Det var liksom oundvikligt. Känslor av tillfällig passion har drabbats oss någon gång då och då genom åren, men vi har motat bort dem båda två. Denna gång gjorde vi inte det, utan lät alla hämningar falla och  det är efter denna händelse som ingen av oss vågar erkänna var vi står. När den ena närmar sig, drar den andra ifrån och vice versa. Fantastiskt nog har vår vänskap fördjupats ytterligare efter detta och vi är mer som ett par, fast då utan minsta fysiska beröring förstås ;) Han är lika sviken på kärlekens område som jag själv. Jag tror att han har väldigt många sakliga argument för att det inte ska bli vi två, men när försvarsmurarna är låga så finns det tydliga tecken på att han är allt annat än oberörd av mig. Jag är inte kär i honom, men min kropp är väldigt på när han är i närheten och jag har väldigt många sakliga argument för hur bra det vore om det kunde bli just vi :)  :)  :)
  • Baginbox

    Nu kastas det mycket på killar här tycker jag. Visade nyss mitt album för en kvinna som upprepade gånger varit inne på min profil, utan att skriva något. Då kom bara en kommentar, ska inte ange den ordagrant, om att jag nog gjorde mig bäst i mörker. Tur man inte tar åt sig men lite finess och hövlighet tycker jag man kan visa även om man inte faller i smaken. Jag undvek att meddela mina synpunkter på den kommentaren, men det var svårt att låta bli. Damerna är inte några änglar heller precis.

Svar på tråden Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)