Så trött på dejting-träsket (här kan vi ösa lite skit på nätdejting)

Alltså, jag har inga speciella tankar så. Det är snarare så att om jag skriver med någon som jag finner intressant så ser jag det inte som ett problem om det visar sig att hon har barn sedan tidigare.

Jag går efter personligheten.

Anonym (Hmm) skrev 2011-08-11 09:56:35 följande:

Va skoj att höra. Och de flesta ensamstående mammor delar ju på tiden tillsammans med pappan, åtminstone ibland. Men några av oss är mammor dygnet runt, året runt och det gillas nog inte av många. och det förstår jag, men inte tänker jag tvinga någon att sitta hemma med mig varende helg bara för att jag själv inte kan gå ut.

Du verkar va ett fynd

haha, tackar!

Alltså, många män tror ju att alla ensamstående mammor är ute efter en ny pappa till barnen... Det är ju inte alls samma sak och om en man tror att det automatiskt blir så så får man skylla sig själv lite... Sen kan det ju såklart växa in i en sådan roll på lång sikt men det är en helt annan sak tycker jag!

Anonym (Hmm) skrev 2011-08-11 10:28:40 följande:

Då borde det finnas många ensamstående mammor, hälften må det väl va? Dålig på statistik, men är det inte 8 av 10 kvinnor som får barn nån gång och de flesta har fått före 35. Ja ja, hursomhelst så verkar du kanon

Om jag nu är så bra så är det otroligt svårt att förmedla det på ett bra sätt. Man kan inte skriva det rakt ut på sin profil utan man måste linda in det ganska långt in i en konverstaion för att inte framstå som skrytare.

Det gör att det blir svårt att visa vem man egentligen är i ett tidigt skede tycker jag... Någon annan som upplever samma problematik som mig?

Nix

Jag vet att jag inte har någon jättebra text som på ett romantik-berättande sätt förklarar hur fantastisk jag är utan att vare sig skryta eller framstå som arrogant...

Däremot upplever jag att jag är rätt så ärlig i min profiltext men det verkar inte vara lika mycket värt idag som den här "polerade" sanningen.

Jag är dock osäker på hur länge man ska vänta med att träffas (här verkar det ju gå tokfort så det stressar en del). Varför ska man hålla på att visa en fejk sida av sig själv innan man har träffats? Är det vanligt måntro?

Jag är ju alltid mig själv och behandlar andra som man själv vill bli behandlad... Duger det inte längre eller vad?

Jag tror vi har olika syn på saker och ting. Jag skulle aldrig få för mig att skriva om mina ex, eller att skriva en massa konstiga negationer... Det blir såklart olika beroende på hur man är som person. Jag har jobbat under några år med sälj så jag framhäver mig själv på ett helt annat sätt än för tio år sedan. Sånt gör ju såklart skillnad.

Men det med korta och med lite humor ger bra respons har jag märkt i de fall där jag gör så.

Jag tycker att sånt är bullsit men de flesta tjejer verkar fungera så. Synd för dem då de _inte_ kommer få träffa mig =)

I övrigt har jag slutat skriva helt till de som inte har någon presentation... Det är HELT meningslöst.

Helt rätt attityd.

Dock svårt för oss karlar att göra så i någon större utsträckning, typ :)

Sådär då har man bokat upp en blind-date om ca tre veckor, det kan bli intressant, vet inte hur hon ser ut men vi har snackat en del och hon verkar trevlig och lagomt rivig.

Vad tycker ni förresten om att dejta flera samtidigt? Det finns ju olika teorier om det... Att man inte behöver vara exklusiv förrän man kommit överrens om det och så den gamla skolan där man ska vara monogam hela vägen från första blicken...

ETSS skrev 2011-08-11 15:28:55 följande:

Här kommer en dum fråga från en som inte nätdejtar men som ramlat in här ändå:
Varför gör ni det?
Ingen sarkasm eller något från min sida, jag har prövat ett kort tag för några år sedan, men förstår egentligen inte vitsen, är utbudet dåligt? Vill ni inte hellre träffa människor direkt IRL? Känns det säkrare om man börjar dejta via nätet?
Är mycket tacksam för svar

För mig handlar det mest om möjligheten att få kontakt med tjejer som man inte har genom jobb och krogen. Jag jobbar i en bransch där det är väldigt få tjejer och krogen är jag så otroligt less på då det skapar andra problem etc.

För mig känns det också mer ärligt med dejtingsidor.

Sen finns det en liten del blyghet i det men man måste ju ändå träffa någon till slut så man får ju ta tag i det problemet förr eller senare iaf =)

Det är också lätt att gå ned i att undvika en metod, tex krogen och då "ge upp", då kan dejting vara ett väldigt bra alternativ.

HonSomVet skrev 2011-08-11 16:11:12 följande:

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHH!!!!!

Jag hade en charmig brevbärare här för ett tag sedan. Vi pratade lite allmänt då och då och jag tänkte, vad fan, fråga ut på dejt, hur svårt ska det vara. Do it! Och jag såg ju ingen ring iaf. Men sedan VIPS för några månder sedan försvann han (innan jag tagit mod till mig) och nu springer här olika brevbärare varje dag. Till min stora sorg. Det var ju lite kul att stalka honom i alla fall, haha!

Nåja. Idag var vi på en lekplats och vem dyker upp där?! Jo HAN! Jag dog och återuppstod under en och samma sekund. Men men. SÅ KLART! Han var där tillsammans med tre barn och en ring på fingret. Bah. Vilken besvikelse. (Vi pratade inte ens med varandra. Vi gick runt där och sneglade lite försynt på den andre bara.)

Men eftersom jag är en stalker, så tog jag hans regnummer på bilen. Vi har nämligen funderat på hans namn i alla dessa månader och well, där fanns det ju mitt framför näsan på mig, ett sådant tillfälle kan man inte låta en gå förbi.

Och tack vare det fantastiska informationssamhället vi lever i så vet jag nu inte bara vad han heter, utan nästa t o m vad han äter till frukost. Prisa google!

Men ack ack. Fortsätta drömma lär jag ju få göra ändå. TYYYYYYYYPISKT.

(Men våra barn har ju lekt tillsammans nu iaf. Man får helt enkelt vara glad för det lilla)

Har gått på liknande nitar själv...

Smid medans järnet är varmt!

Ofta får man lida för att man inte tar iniativ i tid och tar man för tidigt så kan det också bli fel.

Det är inte lätt då det är svårt men skönt då det går!