JOBBIGA matproblem med min 5åring

Jag har en nyss fylld 5årig son och det senaste halvåret ungefär har vi haft bryderier kring hans mathållning och framförallt hans syn på mat. Ända sedan han var bebis har han älskat mat, följt sina kurvor bra och alltid varit pigg och glad. På sistone har vi problem med att han verkar tycka att mat "målen" är onödiga och tjatar konstant om att få mellanmål och liknande. När jag hämtar honom på dagis säger han inte "hej mamma" utan "kan vi gå o köpa glass eller godis?" Till en början tänkte jag inte mkt på det men nu efter ett par månader blir jag jätteirriterad och nu även lite rädd. Han äter enligt dagispersonalen bra och de har riktigt bra mat, jag lagar nyttig mat blandat med hans favoriter som pannkakor och blodpudding och han har alltid varit duktig på att testa nytt. Men nu äter han på helgerna och när vi är lediga mkt lite frukost, börjar fråga en kvart efter om han kan få nåt att äta (ibland får han nån fruktbit ibland ingenting). Till lunch äter han lite, när han var liten kunde han lugnt äta 4 blodpuddingbitar, nu en bit och ev. lite bacon. en stund senare undrar han om han kan "få nåt". Naturligtvis äter vi mellanmål, man han kan inte vänta! Han kan inte vänta på att maten kommer till honom, han tjatar och är HELT besatt av att FÅ äta =( . Till middag beroende på när vi åt mellis, äter han åter sparsamt och ibland känns det som att han sparar in på platsen i magen för att få äta kvällsfika sen, Jag ser skillnad på honom när han äter MAT och när han äter mellis, han njuter av yoghurt/frukt/mlölk och smörgås men mat verkar mest vara plågsamt. Jag har trott att detta ska gå över då jag inte ger med mig för alla dessa mellanmålskrav men visst ger honom kvällsfika för jag inte vill han ska somna hungrig. Han borde veta vid detta lag att varesig han äter lite eller mkt till middag får han innan sängdags ett litet mellis. Samma saker är det gällande godis och glass men det känns lättare att tämja själv, det är dethär med mat som får mig att må dåligt.
Snälla, om inte du kan svara vart kan jag vända mig mitt i sommaren?

Hej!
Jag vill börja med att säga att det låter som om du hanterat din sons matsituation på ett helt korrekt sätt.
Men som du nu märkt hindrar inte detta från att det uppstår kampsituationer runt maten.
Man kan aldrig tvinga ett barn att äta. Det är ett av de områden som barnet har full koll över gentemot föräldrarna och nu låter det som om din son också har förstått att det här är både viktigt och känsligt för dig (som det är för de flesta föräldrar).
Av någon anledning som varken barn eller vuxna eller experter heller har någon aning om så tar barnen detta tillfälle till maktkamp med föräldrarna. Andra barn kan välja sömnen, andra bajsandet men många väljer maten.
Ju äldre barn blir desto mer makt och kontroll ska de få över sina liv. Det som är svårt för föräldrar är att kraven hela tiden förändras och att man som förälder hela tiden är lite på efterkälken. Man vill fortsätta som förut, barnet vill förändra. Där uppstår kampen, men detta är också roten till utveckling. Tänk vilken stagnation det skulle bli om vi som föräldrar bestämde allt barn skulle göra utan att kolla av med dem.
Barn i Sverige dör inte av undernäring. Barn äter när de blir hungriga.
Det som ni har att brottas med är hur ni ska kunna lägga ner kampinställningen mellan er som föräldrar och er son när det gäller maten.
Utgå från att det är du som bestämmer vad som serveras och när och håll på det. Han får bestämma hur mycket han ska äta vid varje tillfälle. Men fyll inte ut med en massa extra mellanmål för att han inte ska vara hungrig.
Försök att inte lägga så mycket värderingar i att han är duktig om han äter mycket av det ena eller andra. Äter han inte upp så ta bort det och servera inte ny mat en stund senare.
Fundera också över andra områden där han kan få vara stor och få vara med och bestämma om vissa saker som är lite utmanande för honom, och där han får ta konsekvenserna av sina beslut.
Detta beteende innebär att ni "laddar av" matsituationen och i stället låter honom utvecklas på mer konstruktiva vägar.
Lycka till!
Margit Ekenbark

JOBBIGA matproblem med min 5åring

INNEHÅLL