Hej! Hur viktigt är det för barn med rutiner egentligen? Många verkar ha väldigt strikta rutiner men jag undrar om det är för barnens eller de vuxnas skull egentligen. Påverkas deras utveckling negativt på något sätt om man tar dagen som den kommer när det gäller mat, sänggående osv? (Det handlar om den lediga tiden, på dagis har de ju så klart sina rutiner) Jag pratar inte om att inte ha några regler, utan mer om när och hur man gör saker.
Hej!
Egentligen har du svaret i din fråga. Om vi hade en skala från 1 till 10 så skulle 1 vara inga rutiner och 10 enbart rutiner. Ingen av de ytterligheterna existerar i någon barnfamilj. Man brukar ju också säga att för mycket och för lite skämmer allt.
Däremellan finns en rad olika möjligheter, i olika familjer, med olika föräldrar och med olika barn och med olika antal barn och med olika ålder på barnen.
Det är ju oftast så att föräldrarna bestämmer rutinerna men inte bara för sin egen skull utan också för barnens. Ett par som levt utan barn upptäcker att de måste införa ett antal rutiner när de får sitt första barn. De kanske inte längre kan sitta uppe och prata och festa halva natten för att de har en hungrig baby som skriker klockan sex på morgonen om den inte får mat.
Jag upplever också att förhållningssättet till rutiner har förändrats med generationerna. Förr skulle barn gå och lägga sig klockan sju efter en godnatt.saga. Idag får barn följa föräldrarnas rytm i högre grad och vara uppe längre när de har möjlighet att också sova längre nästa morgon.
Babysar skulle matas var 4de timma hur hungriga de än var efter en timme, annars kunde de få ont i magen.
Idag har man anpassat den rutinen mer till babysens uttryckta behov av mat, vilket är betydligt oftare och bättre.
Så ett flexibelt och familjeanpassat förhållningssätt till rutiner är att rekommendera framför ett mer rigitt fel och rätt-tänkande.
MVH
Margit Ekenbark